Idag var det träning för Marianne Essen. Vi red två och två i grupper och jag fick rida med Amanda som jag tävlat lag med förut och som ska rida Div I i vår precis som jag.

I början var hon lite jobbig och det var säkerligen för att jag var lite nervös och spänd men när jag väl kunde slappna av så blev det mycket bättre. Vi gjorde mycket nya övningar vilket var kul och intressant.
Bland annat skänkelvikning på diagonalen med skrittövergångar men ändå att hon fortsatte i skänkelvikning och sedan trav i fortsatt skänkelvikning. Vi gjorde även något som hon kallade "bogvikning" som jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva. Men hästen skulle vara böjd från rörelseriktningen och sedan bogarna mot rörelseriktningen.
Något som jag uppskattade mycket var att hon hjälpte mig med hur jag skulle få henne att tvära mer på volterna och där fick jag en "aha upplevelse", det kändes nästan som man red tagen bakdel, sluta längs voltspåret ungefär. Därifrån fick vi även ha de utåtställda och verkligen känna att de var loss i bogarna och kunde ställa åt det hållet man bad om.
I förvända galoppen har vi haft lite svårigheter, antingen att hon rusar igenom och det går snabbare och snabbare eller att hon helt enkelt bryter av. Men sista bågen där hon verkligen förklarade hur jag skulle göra så blev det jättebra. Förhoppningsvis sitter det jag lärde mig idag kvar till nästa pass.
Vi fick även rygga med henne som hjälp från backen (Cherry vill inte rygga) och hon höll med om att hon "låser sig" och tror att det var för att hon någon gång blivit korrigerad med att rygga, alltså om hon gjort något fel så har hon straffats med att rygga. Men det är bara att träna vidare och ha någon som kan hjälpa till från marken.
Galopp på medellinjen fick vi även göra några och det var inga problem. Hon var rak och fin.

Jag är nöjd. Det var roliga övningar. Hon var bra som tränare, ärlig, bestämd men pedagogisk.



Är nöjd med tipsen och det hon sa stämde. Vi jobbade med att få henne länga ut halsen och det är det vi har som mål under varje ridpass.
Det enda som var var att jag fall ut åt vänster med sittbenet. Vet inte varför, jag kanske var lite spänd i kroppen och inte hade riktig "kroppskontroll" helt enkelt.

Idag har jag verkligen fått inspiration, motivation och drömmar så det räcker och blir över. Det är nämligen så att jag på min praktik fick följa med och kolla på när Emma och Domingo tränade för Per Sandgaard på Arphus gård.

Jag tror inte det går att få ner den magiska atmosfären som befann sig på gården i ord men jag ska försöka. För det första, ett stort och fantastiskt ljust och fräsht ridhus. Ett "runt" stall som hästarna kunde kolla ut i stallet i och ut mot gården (alltså öppet "fönster" i boxarna så de kan ta ut huvudet). Och skötarplatser, högt i tak och härligt rymlig sadelkammare vad jag kunde se. Utebanan var inramad med vitt dressyrstaket med häck/buske runt om med ett underlag som verkade fantastiskt. Krattade grusgårdar, gården precis intill sjön....
Bara synen av alla vita lindor, vita schabrak, kandar, lösgjorda och härligt fina hästar.... det får en att drömma bort ordentligt.

Jag är så fantastiskt glad över att jag fick följa med dit och uppleva detta för nu har jag verkligen klart för mig att det är såhär jag vill ha det och det jag ska kämpa mig till att få. Det är stora drömmar jag har, men nu har jag även lika stor kämparglöd för att komma dit efter att ha sett dressyrparadiset.

Om ni bara kunde förstå hur taggad jag är på att få en storhäst, rida på kandar och verkligen utvecklas som ryttare. Men jag och Cherry ska ta oss så långt vi kan och hinner!


Stallet.

http://www.sandgaard-markne.com/index.htm

Igår var jag och Karro som sagt och kollade när Angelica Augustsson tränade några av Örebro Ryttarteams hopptjejer.

Angelica som tränare var nog ganska hård och bestämd vilket jag tycker är positivt. Daltande är inget för mig utan pang på med ärlighet (utan att vara dum!) så man lär sig något. Hon värderade markarbetet mycket i träningen och använde sig av övningar med olika antal galoppsprång för att lära sig att korta och länga galoppen och dess funktion. Sitsen var även något som påpekades om.

Jag gillade hennes ärlighet. Hon sa rakt ut vad hon tyckte om alla - även de negativa sakerna - men gjorde det med "respekt", hon sa det alltså inte för att vara dum utan för att lära. Pricken på i:t var att hon komplettera det med något positivt så det inte blev allt för träligt att höra, det är också viktigt.

Vi passade på att ta autografer. Hon var väldigt trevlig och ödmjuk, hela hon såg väldigt snäll ut.

Visste ni att den första ridläran skrevs 300 år f.k?
Det är faktiskt sant. Den skrevs av Xenofon som tog upp mycket vettiga saker.
Han tar upp allmän horsemanship som att hästen inte ska stå själv utan ska ha sällskap. Även om hovvård och dess form och konsekvenserna efter misskötta hovar.

Vi har läst lite utdrag av hans "bok"/ridlära och det är verkligen grunden till våran ridning och tänkande idag. Speciellt fastnade jag för stycket om hur man ska lära hästen att göra rätt och få igenom rädslor.
"Mängden beröm ska alltid vara större än mängden straff".
Rädslor... där försökte han få fram att om man straffar hästen när den blir rädd så kopplar den det den är rädd för med straff vilket gör att den blir ännu mer rädd för det. Istället skulle man vänta ut den och berömma när den närmade sig det och ta det steg för steg.



Det häftigaste var ändå synen på ridning. Redan då handlade det om samling och små, fina hjälper och anpassade bett och mjuk hand. Det var verkligen samma ridning som nu och den "uppfanns" 300 år f.k! Det är helt otroligt!
Nu försöker vi nyansera och utveckla systemet men varför göra det när vi har något som redan fungerar och som fungerat i så pass många år?
Vi vill hitta snabba utvägar med skarpa bett och hjälptyglar istället för att följa grunderna. Vi försöker även komma på nya ridsätt som rollkur osv. men det slutar ändå med att vi kommer tillbaka i grunderna som Xenofon uppfann.

Tänk ändå att man kom på det här så pass tidigt. Det är helt otroligt faktiskt.
Något som uppfanns då finns fortfarande. Jag är verkligen häpen.