talking about this over a coffee
Jag anmälde mig till reg LA:1 och LA:P1 (debut) men strök mig från den sistnämda klassen då vi inte befäst skolorna än och vi lika gärna kan lägga de pengarna på en träning som jag i slutet får ut mer utav.
Vi debuterade LA:1 lokalt förra helgen, och jag har bara som mål att komma runt programet och känna att vi gjorde det bästa vi kunde för dagen. Vi är inte riktigt klara för reg LA än men vi måste ha en mer LA start med skänkelvikning och förvänd innan Div I som börjar 1 maj. Hon behöver stärka sig mer och komma mer över bakbenen och därmed komma i "uppförsbacke" som man så fint kallar det. Även om hon inte är byggd i naturlig uppförsbacke så har hon kvalitéerna för att hamna där efter mer träning och mer styrka. Jag har pratat med Britt om det, och det känns skönt att veta att det finns att plocka fram om vi bara fortsätter kämpa för det.
Snart ett år gammal bild.
a big step
I LA:1 är det egentligen inga stora konstigheter. Fattning från skritt. Ryggning 6 steg (som hon börjar acceptera nu) och skänkelvikning. Förvänd genom att man rider halvt igenom och får förvänd på en liten båge till hörnet.
I LA:P1 däremot är det i princip bara nya saker. Öppna, sluta, förvänd på serpentin, inridning i galopp, enkla byten, fattning från skritt, samlad trav och samlad galopp...
Varför debuterna i programmen blev förhastade är för att det imorgon är en månad kvar tills första gången i Div I rids och vi behöver ha tagit steget och provat på de nya sakerna inne på banan innan dess. Tyvärr är det inte möjligt att rida Lagtävlansprogrammet för ponnyallsvenskan innan start på tävling men det programet får vi träna igenom.
Men trots två LA debuter på en och samma tävling - många nya rörelser som vi egentligen inte är 100% klara till så gör vi vårat bästa av saken och hoppas vi kommer runt! Alltid med en ny erfarenhet i bagaget!
Det som jag oroar mig lite för är slutorna, samlad trav och fattningarna från skritt. Fattningarna har hon egentligen inga problem med men det gäller att hon är på humör min lilla sur dam.
Men vad tusan, det går som det går. Som jag skrev - det är ju en erfarenhet och man blir på något sätt klokare till nästa start i LA:P1 som går i slutet av maj, det bästa är att vi då får se vad som är kvar att träna på så vi kan trimma vidare med fokus på detta!
start looking
Tips på bra märken och bra modeller? Tänker mest överlag.
Den jag har nu, Prestige Golden Star tycker jag är så hal i sätet. Jag vill ha lite mer grepp och kontakt med hästen.
why is it so?
Svansklippningen nertill. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den. Men jag tror det skulle vara superbra till hästar med tunn svans i och med att det blir lite mer lyft och volym i svansen. Däremot vet jag inte om jag skulle våga klippa Cherrys sådär.
Hmm...
my dream horse
Calecto V är helt klart mitt nya förälskelse.
Han är så läcker! Det är precis en sådan häst jag söker, muskulös, uttrycksfull med lätthet och schvung i rörelserna.
Vill även berömma ryttarrinnan som tog det lugnt och klappade på honom när han blev överladdad och missförstod henne istället för att skälla på honom.
i think that you need this
För att ha en chans att klättra till de högsta klasserna i ridsporten, och sedan stanna i de klasserna, tror jag att man behöver klara av dessa punkter:
* Att man alltid är noga med grunderna. Att hästen lyssnar för skänkel, accepterar en förhållning, söker sig ner på bettet, går att ställa höger, vänster och rakrikta...
Man kan komma undan detta med hjälp av hjälptyglar och mycket annat men jag tror man behöver tycka att det är roligt och intressant att sitta att rida lydnad.
* Till dressyren tror jag att man behöver tycka om konst/vackra saker. Jag tror faktiskt man behöver tycka att det är vackert med dressyren, bytena i varje, ökningarna, passage...
Tänker man att det bara är saker som ingår så tror jag att det fattas passion för grenen och därmed senare kämparglöd som alltid kommer sättas på prov när det tuffar till sig i de högre klasserna.
* Man behöver alltid på bästa sätt kunna inverka och samspela med hästen. Om man så gör det med en mindre bra sits eller en klockren sits spelar inte så stor roll för mig, huvudsaken är att kunna "samtala med hästen" och inverka på ett korrekt sätt. Sen är det självklart ett stort plus om man gör detta tillsammans med en god sits som dessutom ökar helhetsintrycket.
* Kämparglöd/ett jävla anamma är något som bör finnas att plocka fram. Blir det en tuff tid där hästen bara stretar och resultaten stupar så kan man inte sitta hemma och käka tröstglass framför soffan utan istället sitta på hästen och bestämma sig för att rida igenom problemen.
* Ett vältränat öga baserat på kunskap och känsla. Ett öga för avstånd, om man ligger för stort eller för trångt och med kunskap veta hur du ska lösa situationen. Eller öga för att se att hästen sitter fast liiiiiite mer på höger sida och kunskapen till att rida loss detta för att få en jämn häst.
Det behövs även ett öga för att plocka fram talangfulla hästar som sedan tar dig till de högsta klasserna.
* Känsla. Ett ord som aldrig blir uttjatat eller tappar innebörd. Jag tror inte man kan komma ända fram utan känsla för grenen och ridningen. Man kan även kalla det talang men det är inte lika framträdande som känsla. Talang utan känsla slutar ofta "ingenstans" i alla fall.
Självklart behövs även bra hästmaterial!
Jag har en del punkter som måste stärkas men min allraste starka sida som ryttare är nog mitt tänk på saker och ting (enligt många andra som gillar och stöttar mitt tänk) samt mitt medvetande om grundernas innebörd. Med enbart detta har jag goda chanser till att etablera mig på åtminstone MSV dressyr med rätt hästmaterial, känsla, inverkan och dyl tränas upp med tiden.
ride when it's cold?
Jag brukar faktiskt hålla mig till skritt/promenader när det blir för kallt och "kyligt" i luften för om man galopperar i den kylan en lång tid så blir det anstränande för lungor och luftvägar/näsborrarna. Tänk själv hur ont i halsen man får av att bara gå ute i några minuter när det är isande kallt.
work with your hands
Reaktionerna på olika punkterna, utförandet och slutresultatet.
Cherry masserades innan New Forest SM och hon reagerade på olika sätt vid de olika punkterna. Ibland gäspade hon och ibland högg hon i luften och la öronen bakåt. Det är de punkterna som hon är öm/sitter fast i. När massagen var färdig (inför SM så masserade vi två eller tre gånger som "introduktion" sedan ska man underhålla detta när det behövs) så blev de onda reaktionerna mindre och de ömma punkterna färre.
Dessutom hjälpte det faktiskt vid ridningen. Jag fann henne lättare att ställa och hon kändes mer naturligt loss.
Det är intressant hur man kan känna som massör vart hästen har ont, skillnaden på musklerna på de olika sidorna och få det jämnlikt och "utrett". Mycket av hästens muskler som gör att de sitter fast i sidorna kan lättas upp vid massage som underlättar extremt vid ridning och vid arbetet. Men just att känna punkterna, och utföra olika tekniker för att lossa dessa.
Jag skulle om några år vara intresserad av att gå en massagekurs. I och med att det underlättar i ridningen och ökar hästens välbefinnande när den är fräsh i kroppen så är det värt att kunna detta. Tills dess så ska vi massera de när det uppstår komplikationer som vid ställning, bogarna och dylikt.
Vi funderar på att ta ut hon som masserade Cherry innan så hon får lossa vänstersidan lite åt mig.
Masserar ni era hästar?
thoughts
Musse fastnade i staketet och var nära döden pga. chock och att han lätt kunde ha slitit sönder benet. Min morbror dog nyligen i cancer. Nära vänner får mycket ledsamma besked och hästar blir halta...
Samtidigt känns Cherry fräshare än någonsin. Vi har nu en sadel som vi kan prestera dubbelt så bra i. Vi inledde året med framåtbjudning på banan och kalasprocent samt en andra plats. Och igår fick jag rida den underbaraste i mitt liv igen.
Just nu känner jag att jag inte vågar göra något. Det känns som att något ska hända igen, när som helst. Att jag rider och Cherry vrickar sig, att någon ska skada sig allvarligt... Jag fick uppleva mer dödsfall än innan under 2011 och det känns just nu som att 2012 inte kommer ge mig mindre erfarenhet av detta...
Vad ska hända härnäst är en fråga som ständigt går i mitt huvud.
Jag får försöka ta till vara på all dyrbar tid. Och mitt i allt så är jag så fruktansvärt tacksam över att jag har mina älskade ponnyer och vänner. Annars vet jag inte vad jag skulle ta mig till.
Speciellt Musse, att nu igen få rida och ha det underbart med honom. Det om något kan få mig lycklig. (Säger dock inte att jag är olycklig, bara väldigt fundersam och nedstämd). Musse är den dyrbaraste jag har.
what to do
Just nu känner jag en viss panik för jag kommer inte klara av att lära henne allt själv. Självklart ska jag göra mitt bästa och träna på det i alla fall men jag behöver ändå någon annans ögon och tips än mina egna.
Egentligen handlar allt detta om styrka och den har vi tappat lite under vintervilan men den är på god väg.
