Del 1.

Två saker som jag värderar väldigt högt i ridningen är:

* Framskrittning
* Upplägg av pass

Jag har inte alltid varit lika nojig när det gäller att skritta fram, utan har hållt mig till ca. 10 min med tanken "Han har gått i hagen hela dagen och då rört på sig". Att man tänker så är egentligen lite utav förbjudet för mig - för det finns inget som säger att hästen inte stått och tryckt i ett hörn hela dagen. Den vandrar trots allt inte minut efter minut - i alla fall inte mina hästar.
Nu är jag otroligt noga med framskrittningen. Har jag möjlighet så skrittar jag gärna runt 20+ minuter innan jag börjar trava henne. Dels för att hon verkligen ska ha ledat upp sig ordentligt och har blivit varm i kroppen och även för att jag tycker hon presterar bättre efter en längre framskrittning - troligtvis är detta just för att hon har förberett leder och ligament och värmt upp musklerna ordentligt innan. Sen är jag nojig, hon får verkligen inte skada sig nu när vi är så bra. Och det är större risk för sträckning och muskelansträngningar t.ex. om hon inte värmt upp ordentligt och det är mitt ansvar som ryttare att undvika detta, det är inget hästen har inbyggt i huvudet "Nu har det gått 15 min så nu börjar vi trava".



Upplägget av passen är även viktigt för mig numera. För att jag ska få ut det mesta och bästa möjliga så försöker jag alltid ha en plan på hur passen ska tillbringas. Ska fokus vara på accepterande och lydighet för hjälper? Eller kanske lösgörande? Utforskande av nya rörelser? Det finns många kategorier att variera mellan.
Rider jag ut själv så ser man ofta mig göra enkla byten på en gräsväg i skogen, ridandes en öppna längst vägkanten och cirklandes runt träden i en dunge för att träna ställning och för att få kontroll på bogarna.

För att kunna utvecklas åt rätt håll, och för att komma riktigt långt, krävs noga planering och ödmjukhet till hästen och dennes kropp.
Planera passen så ni får ut så mycket som möjligt av det. Och var snäll mot hästens kropp, skritta/rid fram länge! Det finns inget som jag ser värre på än när man rider kanske 30 min och då redan har travat och galopperat efter en kort framskrittning. Dock är inte det mitt problem men vill man komma till toppen så gäller det att vara supernoga med alla detaljer och ta tillvara på hästens kropp så den har största möjliga förutsättningar för att hålla i framtiden.

Del två kommer inom kort.

Angående frågan jag ställde tidigare, om hur många man egentligen ska träna för regelbundet så har jag en ganska stark åsikt.

Jag anser att man ska träna för högst två stycken tränare regelbundet per gren. Anledningen till detta är att om man har för många olika tränare som man tränar för regelbundet så säger tillslut alla olika saker och man vet sedan inte vem man ska lyssna på riktigt och allt blir komplicerat. För en tränare ska man göra si och en annan tränare så. Det går inte ihop i slutändan. Jag har hört att man kan träna för flera som är lika i sin undervisning, ja det kan man men alla har inte samma lösningar på problemen och om alla ska försöka reda ut de på sitt sätt så blir det ofta bara pannkaka tillslut för man vet inte vem som har rätt.

Därför tycker jag att man ska ha en huvudtränare vars åsikt är den som räknas högst/mest. Sen kan man även ha en annan tränare som kan bidra med ny inspiration och träningstaktiker - däremot bör de vara hyfsat lika i sin undervisning (åtminstone förklara på olika sätt, för är de för lika så kan man lika gärna träna för endast en tränare). Men att man då som jag skrev förut, har en tränare som man "lyssnar mest på" för annars kan det förvirra ihop sig ordentligt.

Det positiva/bra med att träna för två tränare är att man kan utvecklas snabbare. Det den ena inte ser ser ofta den andra. Och en tränare kanske är svag på en träningspunkt - som att kanske förklara hur galoppombyten ska göras, medans den andra är bra på att förklara detta. Då får du "en komplett tränare" fast i två delar ;)



Och ibland kanske hästen behöver en tränare och du en annan. Den tränare som passar dig kanske inte passar din häst till fullo eller så passar inte den tränare som hästen behöver dig. Då kan man trotsa deetta och göra en blandning som ger att hästen får sin träning och du får din.

Blanda inte in för många i din träning. Ha alltid en som du litar det lilla extra på och som du lyssnar på i slutändan om alla säger olika. Men i min åsikt - aldrig mer än två tränare per gren!

Något som jag ogillar är när man sätter press på de ryttare som får nya ponnyer/hästar. Om det inte funkar på en gång så får man skit på sig och nedvärderade blickar, speciellt om man visat god ridning och ett bra band på en annan häst, när man räknas som en "duktig ryttare".

I regel tar det ca. ett år innan häst och ryttare lär känna varandra ordentligt. Så lång tid har det tagit för mig och Cherry och ännu är inte vårat samspel och signaler kompletta.

Vi kan ta Rath och Totilas som exempel. När de inte hittade varandra på direkten så blev folk skeptiska direkt och tillslut även kände hat för de. Totilas var då inlärd med andra signaler och annan ridning, det tar tid för han att anpassa sig efter Rath och hans signaler/ridning. Och det tar tid för Rath att hitta en ridning som fungerar på Totilas.

Jag blir så trött på när man får för stora krav på sig i början under inlärningen. Ibland går det på bara några veckor och ibland några år. Det beror helt på.

Det är trots allt ingen robot man sitter på, det är en levande varelse som innan blivit lärd på ett sätt och sedan ska lära sig en annan ryttare och dess signaler.
Ännu svårare är det dessutom om hästen är rent utav felriden eller inte mycket utbildad. En fullt utbildad ponny som haft olika ryttare anpassar sig ofta bättre än en unghäst som endast haft en och samma ryttare på ryggen.