Enligt mig så väljer man träns utöver hästens huvud. Efter hur huvudet ser ut. Är det långt? Kort? Ädelt? Grovt? Konvext? Konkavt?

Alla mina hästar har olika huvuden och jag har under åren lärt mig ett par knep.

Cherry - Grovt/stort långt huvud med kort pannlugg.
Till Cherry är ett träns med ganska grova remmar ett måste. Detta ädlar upp huvudet och lurar ögat då remmarna tar upp en del av huvudet. I och med att hon har ett långt huvud så använder jag alltid en minst 4cm bred nosgrimma i dressyren som tar upp en del av huvudet och gör att det ser kortare. En smal nosgrimma gör det bara värre då det blir en mindre "avskiljning" och huvudet lyfts fram - vilket inte är bra i hennes läge.
Ett knep annars är att i hoppningen ha en pullarnosgrimma som tar plats på hästens huvud.



Saga - Lite lättare/ädlare/feminint men ändå lite grovt.
Saga passar utmärkt en en lite disketare dressyrnosgrimma. Ca. 3cm bredd på nosgrimman framhäver hennes huvud till det bästa. Hon kan även ha en "normal/smal" nosgrimma utan att det ser tokigt ut men jag föredrar en lite bredare. Hon skulle även passa utmärkt i rundsydda remmar som framhäver det ädla huvudet. Grova remmar tar upp för mycket av huvudet.
Ett knep är även att ha nosgrimman lite högre upp (den ska självklart inte sitta "fel" eller trycka någonstans för det!), det framhäver huvudet och gör det extra proportionerligt.



Musse - Normalt, något grövre huvud.
Musse passar faktiskt i allt. Rundsydda remmar, grova remmar, extremt bred nosgrimma, normal nosgrimma...
Dessvärre blir det inte pricken på i:t med en jättesmal nosgrimma men det funkar.
Min absoluta favorit är helt klart en 4cm nosgrimma och ett tilltalande pannband.



Wilma - Mycket ädelt huvud med konkav nosrygg.
Hon gör sig allra bäst i smala nosgrimmor. I och med att hennes huvud är så ädelt så tar bredare nosgrimmor och grova remmar upp för mycket av huvudet och döljer det.
Rundsytt, smala pannband, 1-2cm nosgrimma tar fram det bästa av hennes huvud. Det gäller att inte ha en för smal nosgrimma i och med att hon har något konkav nosrygg ("arabhuvud") som gör att det framhävs ytterligare och det är inte New Foreststandard att ha sådan nosrygg.


Kort sagt så handlar allt om att lura ögat och framhäva det bästa av din hästs huvud.
Speciellt på utställningar och i dressyren är det enligt mig extra viktigt att ha ett träns som passar hästens huvudtyp vilket framhäver huvudet och gör det extra tilltalande. Ett "felanpassat" träns kan göra att det ser värre ut än vad det är som ofta drar ner på helhetsintrycket.

Självklart ska man ha de träns som man tycker är snyggt men mitt tips är att anpassa det efter hästens huvudtyp för ett ännu bättre helhetsintryck!

Pannbandet har även det stor del i valet att göra. Ett för grovt pannband till smal nosgrimma blir ingen fin kombination. Anpassa pannbandet efter nosgrimman - och hästen!

På senaste träningen blev det en kort film på när jag travar av Cherry i en låg form där hon verkligen får sträcka ut sin korta hals. Numera gör hon detta riktigt bra till skillnad från förut då det knappt blev någon skillnad.
När hon har en så kort och förut felmusklad hals så är det viktigt att hon verkligen får chansen att länga ut den varje träningspass, speciellt de när man har tränat på tävlingsformen och kortar upp henne.

Detta är något som man alltid kommer få träna på, att länga ut halsen.


Ja nog har hon fått en lite längre hals alltid....

Angående frågan om vad som var viktigast, det med sisten och tänket...
Här är min åsikt angående detta.

Om jag skulle låna ut till exempel Musse till någon av dessa ryttare (läs inlägget), så skulle jag absolut välja den med mindre bra sits men med korrekt tänk angående form och träning. Det andra alternativet är inte ens tänkbart för mig.
Hur bra man än sitter så kommer man ingenstans om man inte kan/vägrar förstå rätt ridning och kan tänka rätt angående form och träning. Kan man inte rida hästen på rätt sätt (och inte tar åt sig av de som försöker berätta om det rätta sättet, för att man är så självgod) så hjälper det inte att man har en mycket bra sits. För trots det så kommer formen inte vara bra, träningen inte vara bra...
För vet man inte hur hästen ska gå och hur träningen ska gå till så vet man inte vad man har att sträva emot och hur man då ska använda sin sits för att åstakomma detta, då har man "ingen anledning" till att sitta bra.

Däremot, om man har en mindre bra sits men förståelse och kunskap för den rätta formen, ridningen och träningen så har man ett stort kliv framåt. Man vet vad man ska sträva emot i ridningen och visst, man kanske inte har samma förutsättningar för inverkan och balans när man sitter mindre bra men man kan ändå "känna sin sits" och ha samspel med hästen som gör formen och ridningen möjlig.

Dessutom är en mindre bra sits lättare att ordna än en person som är fast beslutsam om att ens tänk är rätt när det är totalt fel och sliter på hästen.



För mig är inställningen, kunskapen och tänket det viktigaste. Med detta kan du ta dig så mycket längre än om du sitter rätt men inte är öppen för kunskap och lärdom om rätt ridning.

Jag har i mitt liv aldrig haft lätt för den lodräta sitsen, i perioder är sitsen riktigt bra och ibland hemsk, MEN jag vet hur jag ska arbeta mina ponnyer trots min sitsbrist och det, tillsammans med kämparglöden om en ständigt bra sits kommer ta mig längre än om jag satt bra men som vägrar att ta åt mig kunskap om den rätta ridningen.

Äntligen sitter jag vid datorn igen. Inlägget igår blev skrivet från skolans dator och innan det har jag inte orkat sitta vid datorn. Det känns viktigare för mig att sova ordentligt så jag orkar med skolan och ridningen.



Idag red jag och Karro en liten stund på gärdet. Dessvärre fick hon Karro hoppa upp efter några minuters trav för mina ben var som spagetti efter dagens idrottspass (intervallpass!). Karro var snäll och red ur hennes energi så jag har en lite lugnare ponny imorgon, hihi.

Har ni någon gång provat Krafft Muskel?


Vi hade det till Cherry i våras/somras men märkte faktiskt ingen skillnad och vi slutade med det till slut. Onödigt att slösa pengar på något som inte fungerar.
Däremot kanske det funkar numera när hon har en sadel som ligger bättre så hon får chans att sätta mer muskler..?

Tycker ni att det fungerar?

Division I Dressyr/Ponny 2012.
Lagtävling för klubbar i Värmlands- och Örebrodistrikten.

När jag fått känna skillnaden på olika sadlar och vad de gör för Cherry så har jag kommit att tänka på ett par punkter...
Hon har varit extra fräsh och luftig/lätt varje gång jag ridit i de andra sadlarna som jag lånat. När jag sedan satte på den gamla så blev hon inte lika med mig, hon tog inte mina signaler och hon fick framförallt inte lika fria rörelser.

De som har följt bloggen länge vet om att hon har varit krånglig med framförallt galoppfattningarna och bjudningen på tävlingar där pressen blir större på henne. Jag tror att sadeln kan ha stor del i problemet, för sadeln har legat på bogbladen och det är klart att det inte är speciellt skönt att fatta galopp när den ligger där. Och hur lätt är det egentligen att göra mellantrav och vara "flashig" när man inte kan röra sig ordentligt? Och hur lätt är det att lossa i bogarna när sadeln ligger på de?
Sen får hon inte det speciellt lättare heller när jag inte kan sitta i min sadel och då inte kan inverka korrekt.

Det är väldigt konstigt annars att varje gång jag ridit i en annan sadel som ligger bättre så får hon helt andra gångarter som är spänstiga och som hon trycker ifrån mer i bakbenen i. Och mellantraverna är fantastiska. Galoppen rundare och friare. Och hon får en perfekt bjudning, och det tror jag är för att hon känner att hon kan ta ut på steget.
Det kan inte bara vara tillfällen eftersom det hänt varje ridpass med ny sadel.


Cherry i min sadel (mammas).

Om det nu är som jag tror att det är... då har hon varit extremt tapper och uthållig! Det är inte många som ens skulle röra sig och framförallt inte gå ett dressyrprogram klockrent med en sadel som ligger på bogbladen som gör att man inte kan röra sig optimalt.
Jag beundrar Cherry för att hon jobbat extremt bra trots detta.

Till våren planerar Kumla Ridklubb att få ihop till ett Div I lag. Spännande att få prova på nya och svårare/mer krävande program. Vi vann trots allt alla omgångar och då också totalen i Div. II,5 så vi har en bra grund med ryttare som ligger på jämna ritter och procent.
I Div I blir det som sagt mer krävande. Det är LA program som innehåller olika tempon, skolor, ryggningar, fattningar osv. Cherry och jag är väldigt nya i det här.

Första omgången rids i: Lagtävlansprogrammet 2003 för ponnyallsvenskan
Andra omgången rids i: Lagtävlansprogrammet 2003 för ponnyallsvenskan
Finalen rids i: LA:P1

I omgång ett och två är det inte lika svåra moment. Det som behöver tränas på är skänkelvikningar, ryggningar, förvänd (gjorde en serpentin i förvänd galopp igår, som ingår i programmet, och det klarade hon galant). Fattning från skritt är jag lite orolig för i och med att hon lätt kan ignorera galoppskänkeln. Därför har jag börjat träna på fattningar från skritt, och gjorde det mycket igår och det gjorde hon bra när hon var uppmärksam. Jag tror hon kräver rätt mycket mat den här perioden för att få "överskottsenergi" och kan då få en extrem framåtbjudning som kommer krävas.
I LA:P1 är det däremot mycket krävande. Samlad trav kan bli en utmaning i och med att hon gärna blir springig, det gäller att jag verkligen får befästa halvhalter och träna upp styrkan. Samlad galopp gick hon nästan i igår så det oroar jag mig inte för. Skolor däremot har vi aldrig gjort, det närmaste vi har kommit är bogen in och det har vi fått några enstaka bra. Som tur är är vi tre andra i laget och allt behöver inte vara perfekt!

Det ska bli jättekul att få prova på nya och svårare saker. Det blir en utmaning och det kommer stärka både mig och Cherry på många sätt. Förhoppningsvis har vi fått tag i en bra sadel tills dess och då kan få det lättare att utföra programmen.

Nu ska vi träna på och få visa vad vi går för.

Cherry och Saga är nu mätta. De slutade roligt nog på samma höjd, 144cm. Saga är dock inte slutmätt än så hon har tid på sig att växa om hon skulle vilja det! Hihi.

Saga gick på transporten hur lätt som helst. Det var inte några problem alls. Och inne på ATG så skötte hon sig perfekt, hon stog stilla och fann sig snabbt vid sin box. Vid själva mätningen så var hon också jätteduktig och imponerade ordentligt genom att stå som en klocka. Hon är rätt känslig så vi trodde att hon skulle reagera lite men det gjorde hon verklingen inte.
Cherry däremot... henne fick vi skämmas över ;) Hon skulle vakta Saga och blev knäpp så fort Saga gick en meter bort. När vi kom tillbaka från mätningen och skulle sätta på de täcken och skydd så slog det slint i huvudet och Cherry var tvungen att stå som en vante på stackars lilla Saga. Ponnyer kunde inte gå förbi henne för hon blev så sur för de skulle absolut inte få ta hennes Saga ifrån henne... Suck.

Den ponnyn som är mest världsvan skötte sig knappt medans den som inte sett mycket av världen uppförde sig som en klocka. Jag är mycket imponerad och stolt över lilla Saga, det är en mycket underbar ponny som har framtiden för sig!


Prinsessan som imponerade stort idag!

Vi är nyss hemkomna efter att ha hälsat på Ängsbackens Cocopop och Ängsbackens Holypop som står hos Stuteri Matildelund.
De trivs jättebra och sköter sig. Det var ett kärt återseende men både jag och mamma reagerade på att det var så små, vi har nu vant oss med D-ponnyer och en storhäst. De fick en morotspåse att äta upp och den var de väldigt glada över... ;)

Det känns träligt att inte ha de här hemma för de har ändå varit här sedan de föddes. Men istället har jag två underbara ponnyer som jag faktiskt har nytta av, Cherry och Saga. Jag sakar Holly och Wilma ordentligt men jag känner ingen sorg för jag vet att de har det toppenbra där. Och snart är det sommar och då kommer de hem på sommarbete igen.

Jag tog några bilder som kommer upp senare. Nu ska jag ut och promenera med Musse i 30 min så hans lymfangit kan försvinna...

Schabraken var i princip gratis. Nej... men nästan. Sen tyckte jag att Cherry skulle sluta ha bajsfläckar på sig och då fick hon ett Torrschampo i present. Jag köpte även ett medel som man stryker på sadeln för att få bättre grepp och då sitta stabilare.

Dagens bekännelse....
Jag kan faktiskt inte göra halvhalter.

Jag vet i grunden hur man gör, ber om extra energi/tryck i bakdelen med skänkel och säte och fångar upp den extra energin med en förhållning/sätet. Men jag kan verklingen inte göra en halvhalt när jag sitter på hästen. Speciellt inte på Cherry som gärna tuffar på i sitt tempo och går ifrån sig själv.

Jag måste verklingen lära mig göra halvhalter så snart som möjligt för det underlättar extemt vid all ridning och det kan även hjälpa oss på tävlingsbanan.

Under gårdagens situation insåg jag rätt mycket.

För det första är jag obeskrivligt glad över att Anki, Amanda och Karro var i stallet. Man blir verkligen paralyserad och tappar tankeförmågan. Jag måste ha varit i någon lätt trans igår, eller chock, för jag kommer knappt ihåg vad jag sa, gjorde och hur allt gick till. Det var så skönt att de andra kunde ta över och tänka och jobba effektivt så att Musse blev omhändertagen på bästa sätt trots min icke tanke och handlingsförmånga. Sen tror jag att om man verkligen är tvungen att agera själv i sånna situationer så klarar man det.

En annan sak som jag insåg är att jag egentligen inte vet ett dugg om vad man ska göra vid sånna tillfällen. Jag har helt enkelt aldrig varit med om något liknande. Det är ju positivt på ett sätt att jag inte varit med om en riktigt skadad häst men det är samtidigt viktigt att veta hur man ska agera om något liknande händer igen.
Det är något som jag tänker läsa om så jag är förberedd till nästa gång en olycka händer, för det är aldrig säkert att någon är med och kan hjälpa mig.



Det allra värsta är vetskapen om att det lätt hade kunnat sluta mycket värre. Han kunde med ett ryck ha slitit upp alla senor och ligament som finns i benen. Vi har även fått reda på att det rätt ofta händer att hästar dör av sånna stora och allvarliga chockattacker.
Jag kunde ha förlorat mitt allt igår. Han hade änglavakt, och jag bad Santana vaka över oss om något hände och det gjorde hon igår. Hur som helst så är han vid liv och vi har verklingen insett att man kan förlora någon på ett ögonblick. Får han bara må bra och läka nu så ska han igång. Jag vill inte leva med att jag inte tog vara på tiden tillsammans med honom.

Var rädda om er därute. Se till att ha några som kan hjälpa till när det händer något. Se även till att vara påläst om hur man ska agera. Och ha alltid saker hemma, man kan aldrig ha för mycket sjukvårdsprylar.

Året kan inte börja sämre än vad det har gjort hittills.

Om dagens olycka, skrivet av mamma.

Kvällen slutade med en skadad Musse! Han tog sig ur hagen, fastnade med ena bakbenet i tråden och kom inte loss.

Men vi börjar från början…

Linn och Karro red ut på Cherry och Lago, Amanda tog med Sessan bort till gärdet för att longera henne och Musse var i sin hage precis som Saga. Anki och jag gick ut lilla rundan med hundarna, halvvägs ringer Amanda och säger att Sessan är superstressad i boxen och jag säger då att hon kan ta in Saga till henne. Anki och jag knallar vidare och Amanda bär sina saker till sadelkammaren.  Efter en stund ringer min granne och frågar var jag är, det är en ponny som ligger i diket. Vi skyndar hemåt och när vi närmar oss så ser jag Musse liggande stilla i diket, stolpar är av och några bilar står med varningslamporna på. Folk står och tittar på Musse. Amanda som vi ringde till har sprungit ut med grimma och sax och någon klipper av tråden. Musse ligger helt stilla. Amanda är så klok så hon sitter vid hans huvud och pratar lugnade med honom.

Jag rusar fram och försöker få upp honom, två gånger försöker han men vänster bak hänger inte med, då tror jag att han brutit benet! Det går många tankar i huvudet då, man undrar vart man ska ringa, hur ska det gå och framför allt, vad säger man till Linn?

Tredje försöket så kommer han upp och jag kan ta med honom in på en liten väg så bilarna kan åka förbi.  Nu märker jag att han hyperventilerar och ber Amanda hämta täcken. Efter en stund får vi med honom hem och han går faktiskt på benet. In i stallet och tittar men han är så lerig så vi får ta ut honom och spola av benen.

Inne är det dags att lägga på mer täcken då han svettas och skakar, hyperventilerar och blicken är tom.

Linn och Karro kommer och vi berättar och går in till honom. Under en timme får vi byta täcken flera gånger men han har lugnat sig lite och blicken, den vänliga fina blicken är tillbaka. Vi var i stallet under några timmar och alla var så hjälpsamma, vi tvättade och lindade honom och bytte täcken igen.

Jocke kom under tiden så staketet är nu fixat så någon annan kan använda hagen, Musse kommer att få stå inne ett tag nu.

Veterinär Fransson från Hallsberg ringde upp mig efter att jag sökt honom och han bedömde att såret inte behövde sys. Om något är skadat invärtes vet vi inte men Fransson tror inte det eftersom Musse stöder på sitt ben. Vi har nu var ute igen för att byta täcke och han är helt klart bättre. Stod på alla 4 med jämt stöd men imorgon kommer han vara ordentligt stel. Vid 19-tiden hade han 38,5 i temp och vid 21.30 hade han 38,1.

Vi går ut i natt igen och byter täcke och ser till honom, han äter bra (som vanligt) men kommer nog få en lång natt utan sömn vår älskade ponny. Det var så otäckt att se honom ligga där när vi kom springande, om ni bara visste...

Vill tacka Amanda, du var verkligen guld värd och Anki som med sitt lugna sätt fick mig att stressa av lite. Karro, jag är imponerad av ditt sätt att sköta om vår Musse med tvätt och dylikt. Jocke, staketet hade inte kunnat bli bättre. Är så oerhört tacksam för att ni finns för oss alla här!

Hur det hela slutar, om han är halt för livet eller om han blir frisk det vet vi inte än. Imorgon ringer jag veterinären igen om det är sämre. Sen får man röntga honom om han är halt en längre tid men det får vår veterinär avgöra. Jag är glad att han lever, vi vill inte mista vår älskade bruna, fina och goa ponny Musse!

Vad ni inte vet om mig...

* Jag blir glad av välvårdade hästar och snygga knoppar.
* Skaldjur är inget jag äter. Kött äter jag i princip inte heller, mest när jag känner för det.
* Jag älskar "buskisteater". Bröllop och jäkelskap till exempel. Sällskapsresanfilmerna tillhör även favoriterna.
* Min säng är 140cm och jag sover varje natt med täcke och filt, ibland ännu mer. Är väldigt frusen av mig.
* Jag har i princip aldrig gått i klackskor. Högst 10 gånger.
* Fester, alkohol och tobak är inget jag sysslar med. Jag föredrar hemmamys framför en bra film.
* Jag duschar i kokhett vatten.
* Fiskar och fåglar är jag rädd för. Även råttor/möss. Men allra värst - paddor!
* Om någon har rört en fisk så vägrar jag hålla den personen i handen på ett par timmar. Jag äcklas verkigen av tanken av en fisk i handen...



Jag är lite knäpp.

Ang. betäckning och hingstval.

Vad ska man egentligen göra när man har beslutat att betäcka? Här kan du läsa en liten guide.

1. Stoet
Lär känna stamtavlan. Kolla vad det finns för hingstar och ston och vad de lämnat samt presterat tidigare. Kolla gärna bilder på de så du får se hur deras typer ser ut, om de är grova eller lätta osv. Kolla även vilka färger på hästarna som finns i stamtavlan - extra viktigt om du har ponny där det ofta är färger som inte är godkända i vissa raser. Då gäller det att vara uppmärksam så du inte t.ex. betäcker två isabeller med varandra så det blir en albino som inte är godkänt för New Forest bla.
Ta reda på om det är en "dressyr, hopp eller allround" stam.

2. Ta reda på vad du söker efter hos hingst och den blivande avkomman
Vad vill du få för avkomma? En som har framtiden på dressyrbanan? Eller kanske en allroundhäst? Eller en som kan komma att regera på hoppbanan? Spelar exteriöret stor roll, vill du ha en häst som är muskulös eller en nätt modell?
Jämför ditt stos och hingstars stam. Ring gärna och fråga ledande Stuterier om tips och råd angående hingstval för att vara säker på att få rätt hingst till ditt sto. Våga fråga om du är osäker.
Googla gärna på hingstens tidigare avkommor och se hur de har presterat. Ta även reda på om hingsten har några eventuella nedärvande sjukdommar (detsamma med ditt sto).
Hitta bristerna hos ditt sto. Kanske är inte benen korrekta? Då gäller det att hitta en hingst som har bra ben och som gärna nedärver avkommor som ligger på 8:or på benställning.



3. Boka betäckning hos din utvalda hingst samt bestäm betäckningssätt
Ring till hingsttationen där hingsten finns och boka tid för betäckning. Ta reda på hur hingsten finns tillgänglig - naturlig betäckning eller semin. Finns den tillgänglig på båda så får du välja vad som känns bäst för dig och ditt sto.
Kolla alla kostnaderna. Språngavgift, 90 dagar... Kör sedan iväg ditt sto för betäckning vid brunst.

4. Under de 11 dräktighetsmånaderna
Åk på ultraljud för att kolla dräktighet. Har för mig att det är 15 dagar (sedan betäckning) samt 90 dagar (efter betäckning) som detta ska ske. Detta är för att kontrollera så att fostret inte kastas utan finns kvar och utvecklas åt rätt håll.
Var noga med att inte överanstränga ditt sto de sista månaderna. De bör inte åka transport sista månaden (förutom vid absoluta nödfall). Ge inte heller dåliga äpplen och morötter (förhoppningsvis gör du inte det annars heller...) för minsta lilla kan orsaka att stoet kastar fostret.



Tog inte med riktigt allt för då hade det blivit ett livslångt inlägg - men här finner ni grunderna för betäckning och vad som bör tänkas på.

http://www.stuterikry.se/Fakta/reprod.htm  (här kan ni läsa ytterligare).

Hmm....?

Vad är det till för, alltså att fodret är så långt? Det ser bara knasigt ut faktiskt. Ska det verklingen vara så...?
Mycket nya idéer inom utrustning må jag säga!

Det finns massvis med människor som inte rider för tränare. Allra värst tycker jag att det är när folk som tävlar, som är ute efter att prestera, tror att de långsiktigt kan klara sig utan att träna. Skogsmullar kanske inte har samma behov av träning efter som de inte behöver hitta en perfekt form, eller komma perfekt på ett hinder - sen om de vill hitta de perfekta monenten är upp till de.

Vill man utvecklas så är det viktigt att ta hjälp. Visst kan man rätt lätt upptäcka fel hos sig själv genom att analysera filmer, bilder och känslan men fyra ögon ser bättre än två. Det är även viktigt att du får inspiration av andra och inte blir fast i ditt egna träningssystem.

Jag hade aldrig kommit till den här punkten utan mina två tränare. Sofie har lärt mig hur jag ska rätta när Cherry går bakom, hon har fått mig att stundtals hitta en bra sits, hon har fått mig att växa enormt som ryttare och person. Utan henne hade vi aldrig fått det kalasresultatet som vi fick under 2011. Och Britt har lärt mig om detaljer, takt, schvung och tempo. Hon har lärt mig vikten av lösgjordhet och fått mig förstå dressyren. Säger det även här, utan henne hade vi aldrig fått det underbara resultatet som vi fick 2011.


En Sofieträning.

Jag vill utvecklas och bli bättre. Jag vill lära mig hur och när jag ska lösa problem.

Våga ta hjälp. Även toppryttare tränar. Man blir aldrig för bra för att inte träna!

Vi hästmänniskor sliter ofta ut våran kropp i ung ålder. Vi får förslitningsskador, belastningsskador och snedhet av vårat stallarbete.
Jag själv känner smärta i min överarm och axel när jag mockat samt sopat mycket. Jag har även ständigt ont i ryggen och jag får det speciellt när jag kratsar hovar, lindar... rider i fältsits...

Vad ska vi göra för att hålla våra kroppar fungerande så pass länge som möjligt? Vi unga är trots allt ridsportens framtid.

* Dela upp arbetet. Mocka först två boxar. Gör sedan något mindre ansträngande som pellets. Mocka sedan igen. Gör hö. Sopa stallgången. Då får axeln/armen vila mellan jobbet och påfrestningarna blir ofta inte lika starka.
* Använd gärna Back on track produkter på ställen där du lätt får ont. Det finns till allt från nacke, rygg, händer, knän m.m.
* Snebelasta inte. Dela hellre upp vattnet i två hinkar och bär istället för att bära en tung hink och luta kroppen åt höger. Använd även arbetsshjälpare (haha) så gott du kan. Kör spånbalen i skottkärra istället för att släpa omkring på den t.ex.

Var rädda om er därute. Ta vara på er kropp, utan den kommer ni ingenvart.