Dagens ridtur var allt utom härlig...

Cherry var istadig som aldrig förr. Dessutom var hon totalblockad i huvudet och stängde av omvärlden.
Det började med att hon var lite "vinglig" när vi skulle rida hemifrån, att hon ville vända ungefär. Sedan fick jag stanna lite längre upp för det kom en bil fort och efter det så började hon med att vägra gå. När jag tillslut gick på henne med spöt så sparkade hon bara bakut - utan att röra sig ur fläcken. Det enda hon kunde göra var att backa hemåt. Efter en fight så fick jag henne att röra sig framåt och trava några meter för att sedan stanna och göra samma sak igen - förutom att hon inte ens backade. Hon var fastfrysen i marken och reagerade inte på varken sparkar, spö eller ryt. Dessutom tappade jag spöt och hade jag hoppat av så hade jag aldrig kommit upp igen för då hade hon kutat hemåt och sparkat. Mamma kom efter ett tag och schasade iväg henne. Då fick jag inte fram henne alls utan hon bara lullade på och tittade på precis allt - bara för att - och stannade tillslut igen. Då snurrade jag henne ett par varv så hon blev "yr" och sedan fick hon galoppera lugnt fram till en fotbollsplan och väl där så fick hon en slutkörning. Hon flyttade jättefint i galoppen ("skänkelvikning") och en svag öppna.

På vägen hem dummade hon sig igen och verkligen blockade av totalt. Hon var verkligen i sin egna lilla bubbla och sket totalt i omvärlden. Tillslut efter lite bråk så kunde vi fortsätta hemmåt.

Har aldrig blivit så förbannad på henne i hela mitt liv. Och jag hoppas att jag aldrig behöver bli det igen. Det var bara istadighet, ingen rädsla eller liknande utan ren istadighet. Förhoppningsvis har hon lärt sig en läxa nu.

Avslutade med att gosa några sekunder innan jag släppte ut henne i hagen för att bli sams igen, det är inte bra att avsluta i bråk.


Cherry innan hon började bråka.

Imorgon tar vi nya tag!