stability

Busponnyerna (Cherry och Lago) fick idag ut på en tur i skogen. Cherry har vilat i princip i tre dagar (linlöpte henne endast några varv i trav igår) men hon skötte sig faktiskt riktigt bra mot vad hon brukar göra annars. Vi red den mesta tiden i skogen och väl där så sjöng jag högt och falskt för att skrämma bort alla älgar...
De fick klättra i skritt vid en lång och ganska "varierande" backe - ibland väldigt brant och ibland endast lite sluttande.

Det var som vanligt en mycket trevlig ridtur!


gothenburg



Anna Scarpati schabrak. "Vinrött" kantband. Mycket snyggare IRL!



Transportskydd. Svarta med röd kant.



Grimma till Musse. Brun är den egentligen. Han passade superbra i den!

Täcket fick jag inte med på bild men det får ni bild på under söndagen.
Jag är kalasnöjd med mina köp! Jag funderar på att designa ett eget Scarpati i ännu en färg, de är så snygga!

about this weekend

Tillsammans med Schiölds (våra underbara vänner som står uppstallade hos oss) har vi sedan lördag förmiddag tillbringat helgen i Göteborg. Självklart var det Göteborg Horse Show som lockade ner oss. Det var första gången jag var nere och det var en mycket trevlig upplevelse.

Först kollade vi runt på mässan och det var i början lite segt med shoppningen men vi kom snart igång och kassarna blev mer och mer! Sedan kollade vi på 155cm hoppning och senare Grand Prix Kür. Stämningen när Rolf-Göran Bengtsson red in på banan går inte att förklara i ord. Det kan nästan beskrivas som med att hela arenan mullrade och taket ramlade av. Visslingar, stampande med fötterna, klappningar och hejarop. Och när startsignalen kommer så sitter publiken på helspänn för att sedan vid mållinjen påbörja tjoet igen. En underbar stämning som RGB förtjänade.
Dressyren var trevlig att kolla på. Det fanns inte många "måste ha/to die for" hästar men många var väldigt mjuka och rörliga. En trevlig var efter Gribaldi, den föll mig i smaken. Patrik Kittel och Toy Story såg vi tyvärr inte då vi satt på spårvagnen hemåt då. Men han fick till en välförtjänt vinst!

Från mässan följde detta med hem:
Anna Scarpati vitt dressyrschabrak.
Schockemöhle vitt dressyrschabrak.
John Whitaker tävlingstäcke i sammet (mörkblått med gulddetaljer).
Swarovskiarmband i silver.
Swarovskipannband i guld.
GHS tjocktröja.
Nät med pärlor att dra på donuten.
Grimma.


Täcket.

Det kommer bild på allt under morgondagen.

Jag har haft en grym helg och jag är redan taggad till nästa år!

i'm back again

Jag har haft en bloggpaus under några dagar. Det har varit fruktansvärt skönt men jag har samtidigt velat logga in och skriva ihop ett inlägg. Nu kan jag inte hålla mig längre och jag är nu igång med bloggningen igen!


tired of it

Dagens ridtur var allt utom härlig...

Cherry var istadig som aldrig förr. Dessutom var hon totalblockad i huvudet och stängde av omvärlden.
Det började med att hon var lite "vinglig" när vi skulle rida hemifrån, att hon ville vända ungefär. Sedan fick jag stanna lite längre upp för det kom en bil fort och efter det så började hon med att vägra gå. När jag tillslut gick på henne med spöt så sparkade hon bara bakut - utan att röra sig ur fläcken. Det enda hon kunde göra var att backa hemåt. Efter en fight så fick jag henne att röra sig framåt och trava några meter för att sedan stanna och göra samma sak igen - förutom att hon inte ens backade. Hon var fastfrysen i marken och reagerade inte på varken sparkar, spö eller ryt. Dessutom tappade jag spöt och hade jag hoppat av så hade jag aldrig kommit upp igen för då hade hon kutat hemåt och sparkat. Mamma kom efter ett tag och schasade iväg henne. Då fick jag inte fram henne alls utan hon bara lullade på och tittade på precis allt - bara för att - och stannade tillslut igen. Då snurrade jag henne ett par varv så hon blev "yr" och sedan fick hon galoppera lugnt fram till en fotbollsplan och väl där så fick hon en slutkörning. Hon flyttade jättefint i galoppen ("skänkelvikning") och en svag öppna.

På vägen hem dummade hon sig igen och verkligen blockade av totalt. Hon var verkligen i sin egna lilla bubbla och sket totalt i omvärlden. Tillslut efter lite bråk så kunde vi fortsätta hemmåt.

Har aldrig blivit så förbannad på henne i hela mitt liv. Och jag hoppas att jag aldrig behöver bli det igen. Det var bara istadighet, ingen rädsla eller liknande utan ren istadighet. Förhoppningsvis har hon lärt sig en läxa nu.

Avslutade med att gosa några sekunder innan jag släppte ut henne i hagen för att bli sams igen, det är inte bra att avsluta i bråk.


Cherry innan hon började bråka.

Imorgon tar vi nya tag!

we're getting better

Idag var det dags för Britt träning igen.

Cherry var till en början väldigt pigg och springig och vi blev lite osams ibland när hon ville springa men jag ville att hon skulle lugna ner sig på steget och slappna av. Efter ett tag blev hon dock mycket bättre. I vänster varv får jag igenom samlingen riktigt bra men det är lite knepigare i höger varv.
Vi gjorde förvänd galopp (snett igenom, hörn - kortsida - hörn, snett igenom) och hon blev superförbannad några gånger för jag kom åt henne och det blev jobbigt för henne. Men några gånger skötte hon sig jättebra och behöll den förvända galoppen genom svängarna. Hon har trots allt inte full styrka ännu för att klara det perfekt ännu men det blir lättare för varje gång.
I slutet fick jag samla skritten ordentligt och påbörja några steg i bakdelsvändningar (nytt för både mig och henne) och jag fick lite känsla för hur det skulle gå till och kännas.

Film kommer under morgondagen!


Den vackraste prinsessan!

fun together











Jag fick bara en enda bild på Sessan och Saga tillsammans - så "nära" gick de varandra ;)
Var tvungen att slänga in en bild på Musse som är så söt också.

it can help a lot

Har du en häst som måste stå i sjukhage av olika anledningar - men som "dör" av tristess och roar sig med att försöka rymma ur den lilla hagen? Prova då den här varianten:



Mät upp en långsmal hage, och då väldigt smal. Sätt sedan staket som jag visat på bilden (de vita linjerna). Detta förhindrar att hästen kan springa ordentligt. Tänk däremot på att verkligen göra den smal så den inte kan springa på "kortsidorna". Oftast brukar de dock förstå att det inte är lönt att springa eftersom de snart måste göra en tvär sväng.

Framförallt blir det lite mer sysselsättning för hästen, lite hjärngympa att hela tiden tänka på hur man går - samt att det ger en lite bättre frihet för hästen som ändå inte tillåter den att racea.

Den här varianten ska jag prova om Musse någon gång måste stå i sjukhage. Han bröt sig ständigt ut kan jag säga...


mine all mine

Tyvärr har internet slutat fungera nu när jag precis skulle uppdatera. Typiskt min otur. Jag ska försöka få fart på det imorgon. Karo och jag red ut på Cherry och Lago ikväll. Det var som vanligt väldigt roligt och ponnyerna var taggade. Vi bestömde oss för att ta en lugn trav på en sträcka som slutade i ett montérace mellan ponnyerna. Cherry hoppade även till någon gång rakt upp i luften i den farten, det var tur att jag var förberedd med extra nedtrampad häl och skänkeln något i framläge, annars hade jag nog fått hålla i mig ordentligt.

it will be better

Ursäkta att jag inte har uppdaterat. Jag har inte haft någon lust.

Igår släppte vi ihop Saga och Sessan. Det gick jättebra, de vågade nämligen knappt gå nära varandra. Båda två var lika underlägsna. Det måste ha sett kul ut för vi var uppladdare med långspön (för säkerhetsskull - om de skulle ryka ihop), medans hästarna höll flera meters avstånd ifrån varandra.

Jag fick en del bilder men kameran måste ladda innan jag får över de på datorn.


Busbröderna.

Jag garanterar bättre uppdatering från och med ikväll! Håll ut! Kom gärna med önskeinlägg!

kiss you in the sunlight

Idag blev det en mystur på gärdet. Jag red barbacka (har gjort det högst två gånger på henne innan). Hon var härligt pigg och glad. Vi provade även några meter galopp och det gick bra förutom att jag har enorm träningsvärk sen gårdagens träning och inte kunde sitta ordentligt, haha.

Det var höjden av myshet idag. Lyckan av att få sitta på min prinsessa... hon förgyller mitt liv!












Jag älskar dig obeskrivligt mycket!

what to do?

Har ni någonsin varit med om gallor/reaktioner på benen efter hårda räningspass?
Vad gör ni åt det i så fall?


Vad jag läst om så är det relativt vanligt att hästen får gallor eller reaktioner på benen efter ett hårdare träningspass där man verkligen fått igenom hästen och flyttat över mer vikt än vanligt på bakbenen.


Googlebild.


she's like a queen



Hon har blivit så fin tycker jag. Sen finns det självklart mycket kvar att jobba med men har inte varit igång och tränat länge efter en lång vintervila och det är redan bättre än i höstas innan vilan. Längtar tills styrkan är ännu bättre!

Världens finaste Cherry. Jag är obeskrivligt lycklig och tacksam över att jag får rida denna fantastiska ponny!

we can do it

Jag och Cherry är nu tillbaka efter en fantastisk dressyrträning för Britt, för första gången på lite mindre än ett år.
Redan vid framtravningen så kändes hon underbar och det höll i sig under hela lektionen. Vi började tidigt med skänkelvikningar och när vi hittade flytet och en bra linje så blev de jättefina med bra steglängd. Hon gjorde även klockrena galoppfattningar, både från skritt och galopp idag. Hon var mycket bra framme för skänkeln och var lyhörd på alla mina hjälper. I slutet blev hon lite trött och lite ignorant för skänkeln när det blev för jobbigt men det förstår jag.
Jag lyckades få en fantastisk samling i galoppen. Bara några steg visserligen men ändå, det var en jättehäftig känsla. Det blev många "aha-upplevelser" under lektionen och allt kännes super.

Vi fick mycket beröm och hon tyckte att vi hade utvecklats stort sen sist. "Ni har blivit så duktiga!". Hon berömde även Cherry med hennes numera fina kropp och att hon nästan hade en hingstnacke, hihi.

Film kommer så fort jag fått ihop alla småklipp i ett.


Britt och Cherry (biff på bilden!).

Jag har en känsla av att 2012 kommer bli ett ytterligare fantastiskt tävlingsår.

my dream horse

Igår när jag såg en dressyrsändning på Eurosport så kärade jag ner mig i en dansk häst. Calecto V heter han. Han rörde mig med underbar schvung och var så maffig och uttrycksfull. Jag måste säga att jag inte är stormförtjust i de allra lättaste typerna utan jag gillar massa i hästarna.

Calecto V är helt klart mitt nya förälskelse.




Han är så läcker! Det är precis en sådan häst jag söker, muskulös, uttrycksfull med lätthet och schvung i rörelserna.

Vill även berömma ryttarrinnan som tog det lugnt och klappade på honom när han blev överladdad och missförstod henne istället för att skälla på honom.


it can be comfusing

Angående frågan jag ställde tidigare, om hur många man egentligen ska träna för regelbundet så har jag en ganska stark åsikt.

Jag anser att man ska träna för högst två stycken tränare regelbundet per gren. Anledningen till detta är att om man har för många olika tränare som man tränar för regelbundet så säger tillslut alla olika saker och man vet sedan inte vem man ska lyssna på riktigt och allt blir komplicerat. För en tränare ska man göra si och en annan tränare så. Det går inte ihop i slutändan. Jag har hört att man kan träna för flera som är lika i sin undervisning, ja det kan man men alla har inte samma lösningar på problemen och om alla ska försöka reda ut de på sitt sätt så blir det ofta bara pannkaka tillslut för man vet inte vem som har rätt.

Därför tycker jag att man ska ha en huvudtränare vars åsikt är den som räknas högst/mest. Sen kan man även ha en annan tränare som kan bidra med ny inspiration och träningstaktiker - däremot bör de vara hyfsat lika i sin undervisning (åtminstone förklara på olika sätt, för är de för lika så kan man lika gärna träna för endast en tränare). Men att man då som jag skrev förut, har en tränare som man "lyssnar mest på" för annars kan det förvirra ihop sig ordentligt.

Det positiva/bra med att träna för två tränare är att man kan utvecklas snabbare. Det den ena inte ser ser ofta den andra. Och en tränare kanske är svag på en träningspunkt - som att kanske förklara hur galoppombyten ska göras, medans den andra är bra på att förklara detta. Då får du "en komplett tränare" fast i två delar ;)



Och ibland kanske hästen behöver en tränare och du en annan. Den tränare som passar dig kanske inte passar din häst till fullo eller så passar inte den tränare som hästen behöver dig. Då kan man trotsa deetta och göra en blandning som ger att hästen får sin träning och du får din.

Blanda inte in för många i din träning. Ha alltid en som du litar det lilla extra på och som du lyssnar på i slutändan om alla säger olika. Men i min åsikt - aldrig mer än två tränare per gren!


learn from two?

Vad tycker ni är bäst - träna för en enda tränare eller flertalet (minst två) per gren regelbundet?
Varför tycker du så?


Britt och Musse.

Min åsikt kommer senare.

happy valentines day

Cherry och jag red ut på en alla hjärtans dag tur idag tillsammans med Karro och Sessan samt Amanda och Lago. Prinsessan min blev så inspirerad från gårdagens träning så hon kände att det var dags för passage och provade på det första halvan av turen...
Skämt och sido, men stumpan taktade brevid Sessan som skrittade lugnt. Och ändå gick hon ett hårt dressyrpass igår, pigg och glad ponny.

Hoppas ni haft en bra alla hjärtans dag!


she's perfect

Dagens träning kan sammanfattas med ett ord - AMAZING!

Redan när jag började trava i nedsittning så kände jag att hon var riktigt, riktigt fin och härlig. Stadig form och allmänt härlig. Galoppen var obeskrivlig när jag fick henne på bakbenen. Det kan verkligen beskrivas med uppförsbacke och början till samling.
Vi gjorde några 10m volter i galopp och en del blev riktigt bra medans en del blev hastiga och rann iväg. Men det är absolut på förbättringsvägen!

Vi valde att fokusera på traven idag och därmed skänkelvikning och skolorna.
Skänkelvikningarna börjar funka bättre men det är lite ojämna, ibland är rumpan inte med och ibland felställd osv. Men hon flyttar bra för skänkeln och bryter numera inte av när det blir för jobbigt utan hon kämpar på.
Öppna gör hon lätt, det är bara jag som måste fånga upp ordentligt på yttersidan.
Sluta gjorde vi för första gången och det var jättekrångligt tyckte vi båda. Men i slutet när jag hade spö på ytter som hjälp så gjorde hon de riktigt bra!
Det krävs ju verkligen av henne och hennes kropp men tilllslut var hon loss i hela kroppen.

Jag är så fantastiskt nöjd med träningen och Cherrys prestation! Även min egen faktiskt, när det var något som inte funkade så blev jag inte arg utan fortsatte. Hon har aldrig känts såhär fräsh och häftig.


finally

Ikväll är det dressyrträning för Sofie!
Det ska bli så förbaskat kul att ha en instruktör igen som ser varenda liten småsak som måste ändras på. Men vi har trots allt klarat oss bra själva nu i några veckor.

Jag ska försöka få film på träningen.


kick some ass

Bröderna Bus hade en stor fight om vem som kunde ta av den andres gimma först. Musse ledde och vann genom att han fick upp Lagos grimma ett antal gånger.







Måste säga att min älskade ponny är väldigt... charmig på bilderna.

Mer bilder finns vid intresse!

the brothers

Som jag skrev i det förra inlägget så släppte vi ihop Musse och Lago idag. De har stått bredvid varandra i boxarna i ca. två månader och det gjorde att det inte blev några konflikter. Det gick på någon minut sedan var det klart vem som bestämde.
Ingenting hände förutom att Musse halkade och satt på rumpan. Fick en bild där han ser läskigt rädd ut, mitt lilla hjärta. Men inga skador skedda.

Linus (kallas Musse). Den lurviga utan täcke. e. Buck RNF 93
Källtorps Lago. Den med täcke. e. Buck RNF 93
Halvbröder.














taste it

Idag har vi släppt ihop "Bröderna Buck/Bus".



Håller på att redigera bilderna. Här får ni ett smakprov!

Örebro Fältrittklubb - Lokal 80cm - Cherry IV

Idag var årets hopptävlingsdebut! Även första tävlingen sen jag blev av med rädslan.

Framridningen gick bra. Det var mycket ekipage men jag hann bara trava några varv sedan fick jag gå in på framhoppningen och ta resten där. Såfort hon fick syn på hindren så blev hon lite prillig och såg spöken i hörnen.
När vi började hoppa så kom vi först en gång bra men lite dåligt tryck i bakdelen. Men vi kom bra på alla gånger och jag hoppade faktiskt oxern två gånger frivilligt (jag brukar inte våga hoppa oxern).
Det var nog min bästa framhoppning någonsin med tanke på att vi fixade avstånden, jag väntade lugnt på hindren och jag tog för mig.

Inne på banan brast det lite. Ojämn framåtbjudning och jag ville hitta en bra galopp lite för mycket. Detta ledde till lite knasiga avstånd. Det var lite svårt när hon ena sekunden var seg och nästa sekund var väldigt på. Och vi behöver hoppa mer bana så vi verkligen får in en jämn galopp. Vi har inte hoppat bana mer än 10-15 gånger. Sista linjen var dock bra.
Jag tror faktiskt att hon är osäker på vart hon har mig. Alltså om jag fortfarande är rädd och nästan blundar emot och fegar eller om jag pushar på och säger "kom igen nu". Jag tror faktiskt att det är så.

Felfritt!

Jag var inte rädd och tyckte att det var larvigt lågt. Mer rutin så blir det super!





Hon gnäggade en hel del på vägen tillbaka till transporten. Hon visste om att hon var duktig, mitt lilla hjärta.

Rutin - sen går det som på räls! Och trots ojämn bjudning och knasiga avstånd är vi felfria. Det är en bra grund!


it's not dangerous

Nu börjar pirret komma.... hjärtklappningen slår snabbare när man tänker på vad som snart ska hända. Första riktiga avcheckningen...
Vad gör vi, nu kör vi!


tough day

Kom precis hem från begravningen. Det var vackert med mycket musik och det var tur att jag hade vattenfast mascara...
Livet går vidare och jag är så glad över att jag fick lära känna Hans.

Innan begravningen så red jag Cherry på gärdet. Vi hann inte riktigt med att åka till ridhuset. Hon var överpigg och det tog en bra stund innan hon kunde gå i normaltempo. För att undvika rodeo så fick jag hela tiden rida nya vägar, volt på olika ställen och hon höll sig fantastiskt nog på marken under hela passet!
Vi gjorde även några enkla byten och det var inga problem. Däremot var det svårt att inte få några travsteg innan hon skrittade men hon var som sagt pigg och var allmänt svår att få stopp på.

Imorgon får jag longera en stund innan jag rider för att få ut mer av passet och hålla henne på en lagom nivå.


Hennes huvud ser lite knasigt ut på bilden men såhär såg vi ut idag i alla fall.

boring

Jag tycker det är så orättvist bland utrustningen. Vi dressyrryttare får schabrak i enkla färger utan några roliga, snygga symboler (förutom Lena Furbergs teckande hästar på Hööksschabraken...). Allt ska vara så enkelt som möjligt. Medans hoppningens schabrak är fulla av superläckra loggor, symboler och kantband/passpoaler. När man väl hittar ett dressyrschabrak med roliga färger och med snygg logga så kostar det över tusenlappen medans man kan få allroundschabrak med samma utförande för några hundralappar.

Scapa finns som tur är i dressyrmodell men de nya kollektionerna har blivit så fega! Saknar färg och de utstickande loggorna som de från tidigare kollektionerna haft. HV Polo har några schabrak med stora loggor men det blir ändå inte rätt på något sätt. En del är supersnygga men en del är otillåtna i min sadelkammare...
Ett märke som man kan "lita på" som inte sabbar tre kollektioner i rad... eller varför inte göra hoppschabraken även i dressyrmodell?!

Dressyren tolkas väl som stilren men vill vi ha färgglatt så får vi vända oss till BR som är enkla schabrak utan något extra. Antingen det eller designa ett eget från Anna Scarpati eller Christina Sports för hela innehållet i plånboken...

Nej lite häftigare saker även i dressyren tack! Loggor och färger med häftiga passpoaler, give us some more!


Kungligt snyggt schabrak!

i'm cold here

Vilket täcke slänger ni på när hästen är...
Svettig?
Frusen?
Badad?



about tomorrow

Morgondagen kommer bli tuff. Upp tidigt på morgonen för att åka till ridhuset och känna igenom henne lite. Vid lunch är det begravning som gäller och eftermiddagen kommer jag nog inte ha lust till något.
Jag ska försöka att göra några tidsinställda nu och ta mig orken till att skriva om passet som sker imorgon. Den mindre bra uppdateringen kommer åtgärdas efter helgen. Tro mig ;)


Den vackraste jag vet.

let it take some time

Något som jag ogillar är när man sätter press på de ryttare som får nya ponnyer/hästar. Om det inte funkar på en gång så får man skit på sig och nedvärderade blickar, speciellt om man visat god ridning och ett bra band på en annan häst, när man räknas som en "duktig ryttare".

I regel tar det ca. ett år innan häst och ryttare lär känna varandra ordentligt. Så lång tid har det tagit för mig och Cherry och ännu är inte vårat samspel och signaler kompletta.

Vi kan ta Rath och Totilas som exempel. När de inte hittade varandra på direkten så blev folk skeptiska direkt och tillslut även kände hat för de. Totilas var då inlärd med andra signaler och annan ridning, det tar tid för han att anpassa sig efter Rath och hans signaler/ridning. Och det tar tid för Rath att hitta en ridning som fungerar på Totilas.

Jag blir så trött på när man får för stora krav på sig i början under inlärningen. Ibland går det på bara några veckor och ibland några år. Det beror helt på.

Det är trots allt ingen robot man sitter på, det är en levande varelse som innan blivit lärd på ett sätt och sedan ska lära sig en annan ryttare och dess signaler.
Ännu svårare är det dessutom om hästen är rent utav felriden eller inte mycket utbildad. En fullt utbildad ponny som haft olika ryttare anpassar sig ofta bättre än en unghäst som endast haft en och samma ryttare på ryggen.


is it true?

http://www.ridehesten.com/Heste-nyheder/SeNyhed/?ID=12892
Kan det verkligen vara sant?!
Äntligen säger jag i alla fall - om detta är sant!

start up again

NY DESIGN!
Jag vet inte om jag är nöjd eller inte. Headern känns lite för hög men var tvungen för att kunna ha just de här bilderna.
Tryck F5 ett par gånger om du inte kan se den nya designen!


must change it

Håller på med en ny design. Denna känns "lite" för somrig just nu.
Jag har mina idéer men får inte ut de i photoshop. Vi får se vad det blir!

Tips på färg till bakgrunden?

less is more

Något som jag absolut avskyr är när man kastar på allt innehåll i garderoben på hästen när den inte ens behöver hälften.
Till exempel att man har brösta, martingal, graman på samtidigt när hästen går stadigt och fint utav naturen. Varför har man på allt man äger när det inte behövs? Och varför köper man ens något som egentligen inte behövs?

När jag var liten ville jag ha en martingal för jag tyckte det var så fint när proffsen hade det. Jag äger faktiskt en martingal men den har kommit till användning några få gånger och har knappt behövts. Bara någon gång när han slog med huvudet på en uteritt.

Det finns ingen anledning till att sätta på saker som inte kommer till nytta enligt mig. Behöver hästen detta så visst, men i många fall behövs inte allt i garderoben på en och samma ridtur.

Less is more mina kära vänner.


Ett av de få tillfällen vi använde martingal. Sitter hårt gör den verkligen inte, den bara är där. Jag tyckte det var så snyggt när den matchande tränset. Numera vet jag dock bättre.
Jag tycker faktiskt att det är bra mycket snyggare med sadel, träns och benskydd.

she loves it

Igår red jag och Karro ut på Cherry och Lago. De var ruskigt pigga och när vi travade så körde de värsta montéracet och det tog ett litet tag på att få stopp på de, haha. Det är ändå positivt att de är så glada och vill framåt!

Jag tror att uteritter med sällskap kommer göra det här året ännu bättre med trippelt upp på framåtbjudningen i och med att hon får busa på ett helt annat sätt. Visst kan man racea på tu man hand men det är alltid lite extra power och vinnarskalle som kommer fram när de har en kompis med sig.


a long time ago

Jag hittade nyss ett par gamla bilder från en tävling för några år sedan. 2009 rättare sagt.



Haha sitsen. Vet inte vad jag gjorde uppe på hans rygg de första åren när vi hoppade... men var tvungen att lägga upp bilden för han var så fruktansvärt fin.

Jag längtar tills vi är ute på tävlingsbanorna igen!

shining

Använder ni pälsglans på kroppen?
Varför/varför inte?


selling a few things

BLOPPIS!


Schabrak från Gekås.
Strl: Ponny. Passar 16" sadel.
Använd någon enstaka gång, i nyskick. Fleecematerial.

BUD!


Amerikanskt hoppschabrak.
Passar 16-17".
Använd en gång, köpt begagnat för några år sedan. Har några gula fläckar som syns på bilden, inget som stör under sadel "om man inte vet om de".

BUD.


Dressyrsadelgjord från Event.
60cm. Tunnel som man kan stoppa stropparna i.

50kr.


Säkerhetsväst. BETA 3 Godkänd!
Strl: Barn XL. Marinblå/mörkblå.

Ställbar i axlar och midja. Sitter följsamt efter kroppen.

70kr.


Säkethetsväst. Godkänd BETA 2.
Strl: Vuxen S.

Ställbar i axlar och midja. Aldrig använd, endast provad. Smutsig på bilden men fixas självklart i ordning innan köp!

70kr.


Schabrak.
"Ljusguld" i färgen med guldiga dekorationer (se bild). Något missvisande bild på färgen.
Strl: 16". Funkar även till 17".
Använd någon enstaka gång.

BUD.



Morris and Nolan Gold collection dressyrsadel.
17" (kan passa de som behöver 17,5" då den inte är speciellt djup i sätet). 31 i bomvidd.
Svart, välvårdad med mycket stöd fram som ändå ger möjlighet att röra på skänkeln, man "sitter inte fast" i den alltså. Gelsäte. Extra långa stroppar som går att klippa av om så vill.
Mycket bekväm att rida i.
Pedantskött och välvårdad.

7.500kr eller BUD.

Vid intresse, mejla linnforsstrom@hotmail.com

rest in peace

Det här inlägget tillägnar jag till Stackarps Mariana som idag får sluta sitt liv pga. sjukdom.
En helt fantastisk individ som jag är glad över att fått känna. Innan jag träffade henne trodde jag inte att hästar kunde ha en så stark personlighet och gnista.













Jag beundrar Mariana och Karro. Deras band är obeskrivligt. En ponny och ryttare kan inte höra ihop mer än vad de har gjort.
Mariana har gått från en sur ridskoleponny till en lycklig och glädjespridande ponny, tack vare Karro. Det har varit otroligt roligt att följa deras utveckling tillsammans och det känns så i hjärtat även för mig av vetskapen att de nu splittras. Men minnena lever kvar i hjärtat och ingen kommer någonsin glömma denna fantastiska ponny.

Vila i frid vackra Stackarps Mariana.

freezing



Vaddå frusen stalldörr....?
Och ändå har vi en filt för dörren (på insidan)...

don't be to kind

Jag behöver lite tips, min häst vill knappt galoppera han saktar av efter tre steg även fast man driver på mycket..
Vet du hur man kan göra?

För det första så vill jag påpeka att det är mycket vanligt, Cherry är likadan. Helt plötsligt bryter hon av hur mycket man än går på henne.
Det jag skulle göra är att ha på mig sporrar och ett långt dressyrspö för att markera att hästen faktiskt ska gå fram och att det är din vilja som bestämmer. Det kan uppstå en konflikt men går du på hästen en gång tills den galopperar så länge som du vill så behöver du ofta inte ta en konflikt igen utan den accepterar och vet vad som händer annars. Däremot behöver du inte galoppera 77 varv första gången utan ta ett varv först i en väldigt fräsh galopp i högre tempo och sedan bryta av. Nästa gång tar du två varv osv.
När hästen sedan accepterat att galoppera så ta med dig ett spö ut och galoppera på en "oändlig väg". En stubbåker eller vad som helst där du verkligen kan låta galoppen rulla på. Det behöver inte gå fort men ha lite tryck i galoppen så hästen inte får chans att sakta av.

Med Cherry brukar jag rida mycket i skog och mark och galoppera långa sträckor där galoppen bara får rulla på utan speciellt mycket inverkan. En häst ska kunna galoppera utan att du inverkar överhuvudtaget.

Men i början. Våga ta en konflikt och ge dig inte, hur lång tid det än tar, förens han har galopperat tills DU bryter av. Ett tips är bara att ta ett lite hårdare slag med spöt än 52 små duttar som hästen inte bryr sig om. Våga vara tuff och ge dig inte!

Använd gärna även draghjälp! Ha en häst framför som är en nära vän till din häst så kan det bli lättare. Hästar är flockdjur och följer gärna de andra om de galopperar.


Hästar galopperar i naturen och är uppfödd med detta och det ska inte vara någon skillnad trots en ryttare på ryggen.

Fundera även ut hur varierad träningen är. Och vad som kan orsaka detta.
Ibland kan man ha varit för "mesig"/snäll i ridningen som gör att hästen tillslut tar kontrollen och skiter i dig. Eller så kanske den behöver mer allsidig träning för att hålla glädjen och framåtbjudningen i topp. Ut i skogen och ha kul, racea (när du fixat problemet med galoppen), hoppa i skogen, hoppa på ridbanan, dressyra, markarbeta på ett fält...

Jag håller tummarna för dig! Kör hårt och ge dig inte! Lycka till :)

i'm trying to understand this

Cherry och jag har hoppat idag på förmiddagen. Anledningen till varför vi har hoppat intensivt nu ett tag är för att det är en bra variation och det behåller hennes härliga framåtbjudning och glädje som hon har nu. Sen ska vi ut och tävla några gånger under året i hoppning.

Hon hoppade förövrigt som en klocka! Fy tusan vilka språng hon har i sig! Hon sköt ifrån med sånt tryck och använde ryggen så pass mycket i språnget så jag nästan blev hoppad ur sadeln. Jag ska vara glad att jag hade helskodda ridbyxor på mig kan jag säga.
Hon var verkligen taggad och var som en magnet mot hindren och det uppskattas mycket av mig som ryttare (är van med Musse som man måste guida till hindret). Dessvärre har jag inte mycket erfarenhet inom detta vilket gör att jag behöver träna lite på hur jag ska göra för att lägga henne rätt. Men det är på god väg!

När hon hoppar med det här trycket så kan hon hoppa minst MSV B. Motsvarande 120cm. De blev imponerade i ridhuset när de fick se hennes språng, de har tidigare sett henne i dressyren och ja, de blev imponerade av att hon kunde hoppa super också.


learn more instead

Man hör och läser dagligen från ryttare "Jag vill tävla de allra största klasserna, jag vill komma till toppen!". Men hur ofta hör man "Jag vill lära mig så mycket som möjligt i ridningen!"?
Vad värderas högst egentligen...?

Tänkvärt.



i think that you need this

För att ha en chans att klättra till de högsta klasserna i ridsporten, och sedan stanna i de klasserna, tror jag att man behöver klara av dessa punkter:

* Att man alltid är noga med grunderna. Att hästen lyssnar för skänkel, accepterar en förhållning, söker sig ner på bettet, går att ställa höger, vänster och rakrikta...
Man kan komma undan detta med hjälp av hjälptyglar och mycket annat men jag tror man behöver tycka att det är roligt och intressant att sitta att rida lydnad.

* Till dressyren tror jag att man behöver tycka om konst/vackra saker. Jag tror faktiskt man behöver tycka att det är vackert med dressyren, bytena i varje, ökningarna, passage...
Tänker man att det bara är saker som ingår så tror jag att det fattas passion för grenen och därmed senare kämparglöd som alltid kommer sättas på prov när det tuffar till sig i de högre klasserna.

* Man behöver alltid på bästa sätt kunna inverka och samspela med hästen. Om man så gör det med en mindre bra sits eller en klockren sits spelar inte stor roll för mig, huvudsaken är att kunna "samtala med hästen" och inverka på ett korrekt sätt. Sen är det självklart ett stort plus om man gör detta tillsammans med en god sits som dessutom ökar helhetsintrycket.

* Kämparglöd/ett jävla anamma är något som bör finnas att plocka fram. Blir det en tuff tid där hästen bara stretar och resultaten stupar så kan man inte sitta hemma och käka tröstglass framför soffan utan istället sitta på hästen och bestämma sig för att rida igenom problemen.

* Ett vältränat öga baserat på kunskap och känsla. Ett öga för avstånd, om man ligger för stort eller för trångt och med kunskap veta hur du ska lösa situationen. Eller öga för att se att hästen sitter fast liiiiiite mer på höger sida och kunskapen till att rida loss detta för att få en jämn häst.
Det behövs även ett öga för att plocka fram talangfulla hästar som sedan tar dig till de högsta klasserna.

* Känsla. Ett ord som aldrig blir uttjatat eller tappar innebörd. Jag tror inte man kan komma ända fram utan känsla för grenen och ridningen. Man kan även kalla det talang men det är inte lika framträdande som känsla. Talang utan känsla slutar ofta "ingenstans" i alla fall.

Självklart behövs även bra hästmaterial!



Jag har en del punkter som måste stärkas men min allraste starka sida som ryttare är nog mitt tänk på saker och ting (enligt många andra som gillar och stöttar mitt tänk) samt mitt medvetande om grundernas innebörd. Med enbart detta har jag goda chanser till att etablera mig på åtminstone MSV dressyr med rätt hästmaterial, känsla, inverkan och dyl tränas upp med tiden.


some changes

Vi köpte en ny transport för någon vecka sedan. Anledningen till detta är för att vi vill ha en boggie nu när vi kommer åka längre bort på tävlingar och om det skulle hända något med ett däck längs vägen är det säkrare med en boggie.
Det underbara är att det är panikbommar fram! Det vill säga att frambommen går att lossa på utsidan och det är super att ha när Musse gärna hoppar över frambommen när han ska stå i transporten när den är still (alltså inte när man kör). Så förhoppningsvis slipper vi stå med honom i flera timmar på tävling numera.
Ett stort plus är även att det är sadelkammare.




find something that's fit instead

Använder ni padd under sadeln? Vad för padd och varför?

Själv använder jag ibland en gelpadd för att minska trycket och skona ryggen men jag upplever att jag på en del sadlar tappar kontakten med ryggen när den är emellan så har den bara under en del sadlar.
Till gamla sadeln använde vi även en kilpadd (tunn fram och tjock bak) som en snabblösning då den låg i bakvikt. Personligen avskyr jag dessa paddar för de fördelar inte ett jämnt tryck, åtminstone inte de av tygmodellen.
Den har även används under hoppsadeln men kommer tas bort snarast nu när hon får bättre chans att utöka ryggmusklerna när sadeln ligger bra.

Jag avskyr när man använder paddar "bara för att". Gelpaddar är dock ett undantag men teddypaddar och dylikt kan göra mer skada än nytta om de används under en rätt tillpassad sadel då det blir för trångt. Dessa paddar är enligt mig bara snabblösningar till man har möjlighet att skaffa en rätt anpassad sadel.


Kilpadd. Stort nej för mig (trots att jag användt det själv i en längre tid) för det är i långa drag inte skonsamt att ha ett så ojämnt tryck som det blir med dessa paddar. De i tyg är värst.

Dessa ökas i tjockleken jämnt medans tygpadden är supertunn fram och plötsligt blir tjock. Svårt att förklara.



why not?

Jag tänkte berätta om varför vi övade på galoppombyten i torsdags då det var någon som tyckte det var fel eftersom det kunde ha dåliga konsekvenser i dressyren senare när förvänd galopp och styrka ska provas på.
I ponnydressyr är det endast enkla byten som är med i programmen (t.ex. höger galopp, två skrittsteg och sedan vänster galopp). Men vi ska ut och hopptävla och prova på fälttävlan mycket och då är det mycket bra att hon kan byta galopp annars om hon landar i fel efter ett hinder och jag måste bryta av för att fatta ny, att vi tappar galoppen och förstör resten av ritten tack vare detta... och det är inte kul. Jag tycker det är nödvändigt i all ridning att hästarna kan galoppombyten.
Dessutom har hon inte lärt sig det förutom över bom (och knappt det, har trots allt bara gjort det några språng vid ett tillfälle) och det ska bara användas för att hon ska förstå att jag vill att hon ska landa i just "den" galoppen över ett hinder, vilket hon inte gör nu. Och när hon förstår detta så behövs inte galoppombyten på marken utan endast "över hindren". Därför blir det till stor del säkert att det inte kommer ha någon effekt på framtida program och moment på tävlingsbanan (dressyr) då inga hinder finns tillgängliga där.
Jag förstår dock hur personen menar men tanken är inte att använda det vid markarbete utan endast över hinder.
Trots allt är det mer än hälften av alla ponnyer som kan galoppombyten "trots" att de endast tävlar dressyr och det har ingen inverkan i programutförandet trots det.
Britt rider Musse.

ride when it's cold?

Brukar ni rida när det är såhär kallt? Hos oss är det ca. -16°. 
Jag brukar faktiskt hålla mig till skritt/promenader när det blir för kallt och "kyligt" i luften för om man galopperar i den kylan en lång tid så blir det anstränande för lungor och luftvägar/näsborrarna. Tänk själv hur ont i halsen man får av att bara gå ute i några minuter när det är isande kallt.
Jag har egentligen ingen aning om hur det tär på hästarna men jag väljer att promenera - eller åka till ridhus dagar som denna. Någon gång när jag vid extrem kyla (som för mig är från ca. -15°) har travat ett par meter för att min ponny varit alldeles för galen så har den efter bara några steg varit väldigt ansträngd i andningen trots toppkondition. Det kan inte vara någon slump.
Förra vintern.

gravity is letting go


work with your hands

Något som jag finner intressant inom hästvården är massage.
Reaktionerna på olika punkterna, utförandet och slutresultatet.

Cherry masserades innan New Forest SM och hon reagerade på olika sätt vid de olika punkterna. Ibland gäspade hon och ibland högg hon i luften och la öronen bakåt. Det är de punkterna som hon är öm/sitter fast i. När massagen var färdig (inför SM så masserade vi två eller tre gånger som "introduktion" sedan ska man underhålla detta när det behövs) så blev de onda reaktionerna mindre och de ömma punkterna färre.
Dessutom hjälpte det faktiskt vid ridningen. Jag fann henne lättare att ställa och hon kändes mer naturligt loss.

Det är intressant hur man kan känna som massör vart hästen har ont, skillnaden på musklerna på de olika sidorna och få det jämnlikt och "utrett". Mycket av hästens muskler som gör att de sitter fast i sidorna kan lättas upp vid massage som underlättar extremt vid ridning och vid arbetet. Men just att känna punkterna, och utföra olika tekniker för att lossa dessa.
Jag skulle om några år vara intresserad av att gå en massagekurs. I och med att det underlättar i ridningen och ökar hästens välbefinnande när den är fräsh i kroppen så är det värt att kunna detta. Tills dess så ska vi massera de när det uppstår komplikationer som vid ställning, bogarna och dylikt.
Vi funderar på att ta ut hon som masserade Cherry innan så hon får lossa vänstersidan lite åt mig.



Masserar ni era hästar?

run better run





Jag har fått ett par jättefina bilder av Jonna Tarakkamäki. De är från när jag tävlade i Gyttorp.
En fantastiskt fin kvalité, färg och skärpa i bilderna. Tänk om jag kunde ställa in min kamera så bra, haha.

Det är synd att jag satt som jag satt och att sadeln låg fel men det är det förflutna nu. Nu satsar vi på en tävlingssäsong med en ny sadel som hjälper oss att prestera på topp!

Supertack för de fina bilderna Jonna!

tell me

Jag fick en förfrågan om jag kunde anordna en bloggtävling.
Självklart. Men upp till er - vad för tävling? Vinna en design, en pryl (och vad för pryl?), bildtävling...

Låt fantasin flöda. Vad vill ni tävla om?


try something new

Ursäka att inga inlägg har kommit upp, internet har inte sammarbetat under dagen och nu precis fick vi igång det. Jag har absolut inte varit sur som ett bi över detta.... ;)

Idag åkte vi till ridhuset och markarbetade själva. Hon var väldigt pigg men kändes riktigt glad och trevlig. I början jobbade jag mycket med halvhalter som jag fortfarande jobbar med att få in i systemet och jag fick till några riktigt bra. Jag fick även igenom vänstersidan riktigt hyfsat genom att tänka innerskänkel till yttertygel.

Vi provade dessutom något nytt. Galoppombyten. För att underlätta det för oss som båda är okunniga inom området så använde vi en bom och hon gjorde det klockrent. Det var en gång som hon inte bytte men då ställde jag om för tidigt. Jag är superstolt över henne och hon tyckte det var skoj! Hon var positiv till arbete idag.


Byte. Behöver dock ta det lite lugnare sedan men vi valde att ha lite tryck och fart i galoppen för att underlätta det för henne när hon tappat styrka under vilan, därav är formen inte i fokus.

Skolorna provade vi också lite och har kommit fram till att hon behöver ridas igenom ordentligt först innan vi börjar med detta för det underlättar så mycket för henne att vara hundraprocentigt lösgjord, vilket jag inte kan rida henne till än. Vi ska ta hjälp med tränare så fort som möjligt.

Hon känns så trevlig att rida just nu. Fräsh, pigg och "häftig". Formen blir bättre för varje ridpass i ridhus och styrkan/knapparna kommer sakta men säkert tillbaka. Heja oss!

smile for me

Idag blev Cherry riden i skogen en kort tur av mamma. Något som uppskattades extremt mycket då hon vilat och blir hyper och rodeo. Hon hade däremot skött sig idag förutom ett försök till istadighet när hon inte ville röra sig ur fläcken men det löste sig smärtfritt. Imorgon blir det ridhuset för våran del och då ska jag börja träna flitigt på skolorna.
Musse och jag var ute och gick på en promenad. Det var jättemysigt i månskenet och han är så fantastiskt söt när han stannar upp och vägrar röra sig framåt förens han har fått ett par pussar. Det är så charmigt! På hemvägen var det så bråttom hem för maten väntade och han var så glad över att få fokus igen så han taktade/"passageade (självklart inte ridpassage/korrekt passage)" bredvid mig. Jag fick verkligen träna armarna i alla fall. Det behövdes verkligen efter ett styrkepass på gymmet...

RSS 2.0