sometimes it last in love
När man följer någon från födseln och under uppväxten så fastnar man verkligen för varandra.
Ängsbackens Holypop var redan född när mamma skulle morgonfodra medans Wilma ploppade ut precis när mamma klev in i stallet och skulle bädda så hon kunde sova där.
Jag har sett de små liven växa upp, utvecklas och mogna. Jag har fått följt de i bra och dåliga tider och uppfostrat de. Jag har fått skällt på de och jag har fått ösa på med beröm.
De är nu så pass gamla att det är dags att de ska få leva livet till fullo. Jag är för lång och kan inte ge de det de förtjänar. De är så glada och älskar att arbeta och det ska man inte behöva göra med någon som är för lång.
Mina småflickor. Jag är glad så glad att ni finns!
Ängsbackens Holypop var redan född när mamma skulle morgonfodra medans Wilma ploppade ut precis när mamma klev in i stallet och skulle bädda så hon kunde sova där.
Jag har sett de små liven växa upp, utvecklas och mogna. Jag har fått följt de i bra och dåliga tider och uppfostrat de. Jag har fått skällt på de och jag har fått ösa på med beröm.
De är nu så pass gamla att det är dags att de ska få leva livet till fullo. Jag är för lång och kan inte ge de det de förtjänar. De är så glada och älskar att arbeta och det ska man inte behöva göra med någon som är för lång.
Mina småflickor. Jag är glad så glad att ni finns!
did you know that?
Visste ni att den första ridläran skrevs 300 år f.k?
Det är faktiskt sant. Den skrevs av Xenofon som tog upp mycket vettiga saker.
Han tar upp allmän horsemanship som att hästen inte ska stå själv utan ska ha sällskap. Även om hovvård och dess form och konsekvenserna efter misskötta hovar.
Vi har läst lite utdrag av hans "bok"/ridlära och det är verkligen grunden till våran ridning och tänkande idag. Speciellt fastnade jag för stycket om hur man ska lära hästen att göra rätt och få igenom rädslor.
"Mängden beröm ska alltid vara större än mängden straff".
Rädslor... där försökte han få fram att om man straffar hästen när den blir rädd så kopplar den det den är rädd för med straff vilket gör att den blir ännu mer rädd för det. Istället skulle man vänta ut den och berömma när den närmade sig det och ta det steg för steg. 
Det häftigaste var ändå synen på ridning. Redan då handlade det om samling och små, fina hjälper och anpassade bett och mjuk hand. Det var verkligen samma ridning som nu och den "uppfanns" 300 år f.k! Det är helt otroligt!
Nu försöker vi nyansera och utveckla systemet men varför göra det när vi har något som redan fungerar och som fungerat i så pass många år?
Vi vill hitta snabba utvägar med skarpa bett och hjälptyglar istället för att följa grunderna. Vi försöker även komma på nya ridsätt som rollkur osv. men det slutar ändå med att vi kommer tillbaka i grunderna som Xenofon uppfann.
Tänk ändå att man kom på det här så pass tidigt. Det är helt otroligt faktiskt.
Något som uppfanns då finns fortfarande. Jag är verkligen häpen.
can't decide
Jag är förvirrad. Jag är extremt hoppsugen men känner ändå att jag håller mig tillbaka.
Jag saknar känslan. Jag vill känna "nu kör vi" igen.
En sak är säker. När jag väl köper storhäst så ska det vara en som går att rida både dressyr och hoppning på! Jag saknar hopptävlingar och atmosfären. Dressyr blir lätt så självständigt och det blir inte lika mycket aktion. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Jag saknar i vilket fall som helst hoppningen, speciellt den på Kasper...
Jag saknar känslan. Jag vill känna "nu kör vi" igen.
En sak är säker. När jag väl köper storhäst så ska det vara en som går att rida både dressyr och hoppning på! Jag saknar hopptävlingar och atmosfären. Dressyr blir lätt så självständigt och det blir inte lika mycket aktion. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Jag saknar i vilket fall som helst hoppningen, speciellt den på Kasper...
i'm not afraid
Något som jag är rädd för, eller snarare "fasar" över, det är att jag ska bli rädd eller skadad så jag inte klarar av att rida mer. Och kanske inte ens hålla på med hästarna.
Just att bli rädd är nog inget som jag tror kommer hända lätt då jag under ytan är ganska tuff och har kämparglädje. Osäker är då något som kommer nämre än rädsla. Men ramlar man av så illa och får en dålig upplevelse så kan det räcka för alla för att man ska dra sig tillbaka, och får man inte ut den knuten på en gång så sitter den ofta där livet ut.
Och tänk om jag skulle ramla av och skada mig, bli förlamad och inte kunna rida ordentligt igen. Handikappridning finns ju men "vad är det för liv? (tolka mig inte fel!). Det är inget liv för mig som brinner för att kunna tävla och träna på en hög nivå, visst finns det paralympics osv. men... nej, det finns inte i min kategori.
Och om jag skadar mig så mycket eller nu skulle bli rädd... vad skulle hända med hästarna? Skulle de säljas och göra någon annan lycklig? Vart skulle Musse ta vägen, han som är mitt kött och blod och mitt liv.
Nej jag klarar inte av att tänka på det. Men jag fasar över om det skulle hända. Det skulle förstöra mitt liv. För hästarna är allt jag har, jag är ingen tjej som kan roa sig med att shoppa loss på stan och festa hela helgerna och vara nöjd med det. Jag är en hästtjej och hästarna är mitt liv, och jag ska göra allt för att de ska kunna fortsätta vara det.
Ett liv utan hästar är helt enkelt otänkbart. Vad skulle jag göra utan min älskade Musse som är den största klippan i mitt liv? Skulle jag verkligen orka utan honom? Det ska inte tänkas på nu. Nu ska jag glädjas åt att jag kan hålla på med det jag älskar ♥
Just att bli rädd är nog inget som jag tror kommer hända lätt då jag under ytan är ganska tuff och har kämparglädje. Osäker är då något som kommer nämre än rädsla. Men ramlar man av så illa och får en dålig upplevelse så kan det räcka för alla för att man ska dra sig tillbaka, och får man inte ut den knuten på en gång så sitter den ofta där livet ut.
Och tänk om jag skulle ramla av och skada mig, bli förlamad och inte kunna rida ordentligt igen. Handikappridning finns ju men "vad är det för liv? (tolka mig inte fel!). Det är inget liv för mig som brinner för att kunna tävla och träna på en hög nivå, visst finns det paralympics osv. men... nej, det finns inte i min kategori.
Och om jag skadar mig så mycket eller nu skulle bli rädd... vad skulle hända med hästarna? Skulle de säljas och göra någon annan lycklig? Vart skulle Musse ta vägen, han som är mitt kött och blod och mitt liv.
Nej jag klarar inte av att tänka på det. Men jag fasar över om det skulle hända. Det skulle förstöra mitt liv. För hästarna är allt jag har, jag är ingen tjej som kan roa sig med att shoppa loss på stan och festa hela helgerna och vara nöjd med det. Jag är en hästtjej och hästarna är mitt liv, och jag ska göra allt för att de ska kunna fortsätta vara det.
Ett liv utan hästar är helt enkelt otänkbart. Vad skulle jag göra utan min älskade Musse som är den största klippan i mitt liv? Skulle jag verkligen orka utan honom? Det ska inte tänkas på nu. Nu ska jag glädjas åt att jag kan hålla på med det jag älskar ♥
looking back
Jag hittade den här bilden när jag rotade igenom bildarkivet på gamla datorn.
Ibland undrar jag vad som gjorde att jag fortsatte att vilja ha henne. Kollar jag på de första bilderna och minns ridturerna så kan jag inte förstå varför. Men tänk, tänk vilken j*vla kanonponny hon är idag!
Vilken skillnad. Hon har lite steg nu och det finns mer att locka fram, hon är ingen symaskin längre. Och nacken som var kort, hög och tjock börjar bli normal. Och framförallt - hon jobbar rätt. Jag fick inte upp henne i galopp utan ju mer jag försökte desto saktare gick det och slutade i en halt....
Ja herregud. Men vad glad jag är över att jag inte gav upp, för j*klar vilken ponny jag sitter på idag!
how to win
Jag fick en lite smått rolig kommentar som lät "Hur lyckas du vinna alla tävlingar?! ;)". Jag tänkte nu dela med mig av hur jag brukar göra för att vinna klasser.
Prio nummer ett - muta dommaren med pengar för att ge dig höga poäng.
Den här punkten är väldigt viktig. Det är den som gör att dommaren placerar dig som nummer ett. Ibland krävs bara några blinkningar med ögonen och ibland några hundralappar med det är det värt!
Ibland kan man även krasha in på arrangörernas datasystem och ändra i resultatlistan och sno med en blågul rosett hem! Tyvärr krävs det ganska mycket datakunskaper och smygsinne som jag inte har.
Något som fungerar ibland är att lägga till dommaren på facebook och kommentera massa snälla och charmiga saker på inlägg och bilder. Det funkar inte på alla för en del kan spåra din plan men det är värt att försöka!
Många hästmänniskor är svaga för en viss hästfärg och det du kan göra är ta reda på vad dommarens favorit är och sedan köpa hem sprayfärg och färga din ponny så du kan tjäna lite extra poäng!
Hoppas ni förstår att jag var sarkastisk till 110% och bara ville busa med er ;) Det är självklart inte så det går till!
Det ärliga svaret: Jag vet inte hur jag kan vinna så mycket. Jag är själv chockad. Det finns väl något i oss som dommarna ser och gillar helt enkelt!
Prio nummer ett - muta dommaren med pengar för att ge dig höga poäng.
Den här punkten är väldigt viktig. Det är den som gör att dommaren placerar dig som nummer ett. Ibland krävs bara några blinkningar med ögonen och ibland några hundralappar med det är det värt!
Ibland kan man även krasha in på arrangörernas datasystem och ändra i resultatlistan och sno med en blågul rosett hem! Tyvärr krävs det ganska mycket datakunskaper och smygsinne som jag inte har.
Något som fungerar ibland är att lägga till dommaren på facebook och kommentera massa snälla och charmiga saker på inlägg och bilder. Det funkar inte på alla för en del kan spåra din plan men det är värt att försöka!
Många hästmänniskor är svaga för en viss hästfärg och det du kan göra är ta reda på vad dommarens favorit är och sedan köpa hem sprayfärg och färga din ponny så du kan tjäna lite extra poäng!
Hoppas ni förstår att jag var sarkastisk till 110% och bara ville busa med er ;) Det är självklart inte så det går till!
Det ärliga svaret: Jag vet inte hur jag kan vinna så mycket. Jag är själv chockad. Det finns väl något i oss som dommarna ser och gillar helt enkelt!
our prices
TACK alla underbara läsare som stannar kvar som följare på Bloglovin' och fortsätter läsa bloggen trots dålig uppdatering! Ibland prioriteras annat före bloggen helt enkelt.
Igår fick hästarna besök av hovslagaren. Musse fick nya skor och Cherry får det om två veckor då hon togs själv innan RKK och det blev för nära med sex veckor för henne.
Saga skötte sig bäst av alla, hon stod så snällt så och lyfte på fötterna hur lätt som helst - precis som vanligt. Vi får se om hon behöver skor sedan när vi kommer upp i lite mer ridning.
Här är mina och Cherrys plaketter som vi har fått ihop hittils.
Igår fick hästarna besök av hovslagaren. Musse fick nya skor och Cherry får det om två veckor då hon togs själv innan RKK och det blev för nära med sex veckor för henne.
Saga skötte sig bäst av alla, hon stod så snällt så och lyfte på fötterna hur lätt som helst - precis som vanligt. Vi får se om hon behöver skor sedan när vi kommer upp i lite mer ridning.
Här är mina och Cherrys plaketter som vi har fått ihop hittils.
my school
Vad jag går på för skola och linje verkar många väldigt intresserade av och det tänkte jag då svara på nu.
Jag går på Örebro Praktiska och linjen Naturbruk Häst.
Skolan ligger ca. 15 min gångväg från Örebro centrum.
Måndagar, torsdagar och fredagar har vi karaktärsämne, i mitt fall alltså häst. Torsdagarna och fredagarna kommer v. 45 bli praktik istället. På de här lektionerna går vi igenom allt från hur man lindar till hur en välanpassad sadel ser ut och olika sadellägen, till mått i stall och boxar och allmänna säkerhetsregler och hästhållning.
Många tänker att det är onödigt att gå häst när man redan "kan allt" och är en van hästmänniska men vi får göra sådant som man annars inte brukar tänka på. Som hur många fingrar det ska finnas som marginal mellan sadelbom och mellan sena och linda osv. Till boxstorlekar och transportering av häst.
Tisdagar och onsdagar läser vi kärnämnen. Det vill säga svenska, matte, engelska osv.
De här lektionerna är som de flesta andra fast helt enkelt bättre, jag kan dock inte sätta fingret på vad. Det är inte alls lika tråkigt och träligt som grundskolans lektioner utan tiden går riktigt fort!
Vi äter på resturang varje dag som skolan betalar. Och vi får all utrustning vi behöver till praktiken så som ridbyxor, hjälm, skor och shortchaps, jackor till vår och vinter, handskar, säkerhetsväst osv.
Jag trivs som handen i handsken på den här skolan. Den är mindre och vi har väldigt bra och förstående lärare. Sen är det lite kul att jag har tränat terräng med Musse för våran hästlärare ett par gånger.
Jag som var extremt skoltrött i 9an efter en del händelser känner inte av det alls längre. Det tar inte emot att gå till skolan längre. Inte blir det bättre utav att vi har väldigt bra tider heller! Vi slutar 13.50 mån, tors och fre - hur underbart är inte det?
Hoppas ni har fått en överblick på skolan nu. Jag råder alla 96or som vill gå på hästlinje att kolla upp Praktiska gymnasiet för den är helt enkelt riktigt, riktigt bra!
Jag går på Örebro Praktiska och linjen Naturbruk Häst.
Skolan ligger ca. 15 min gångväg från Örebro centrum.
Måndagar, torsdagar och fredagar har vi karaktärsämne, i mitt fall alltså häst. Torsdagarna och fredagarna kommer v. 45 bli praktik istället. På de här lektionerna går vi igenom allt från hur man lindar till hur en välanpassad sadel ser ut och olika sadellägen, till mått i stall och boxar och allmänna säkerhetsregler och hästhållning.
Många tänker att det är onödigt att gå häst när man redan "kan allt" och är en van hästmänniska men vi får göra sådant som man annars inte brukar tänka på. Som hur många fingrar det ska finnas som marginal mellan sadelbom och mellan sena och linda osv. Till boxstorlekar och transportering av häst.
Tisdagar och onsdagar läser vi kärnämnen. Det vill säga svenska, matte, engelska osv.
De här lektionerna är som de flesta andra fast helt enkelt bättre, jag kan dock inte sätta fingret på vad. Det är inte alls lika tråkigt och träligt som grundskolans lektioner utan tiden går riktigt fort!
Vi äter på resturang varje dag som skolan betalar. Och vi får all utrustning vi behöver till praktiken så som ridbyxor, hjälm, skor och shortchaps, jackor till vår och vinter, handskar, säkerhetsväst osv.
Jag trivs som handen i handsken på den här skolan. Den är mindre och vi har väldigt bra och förstående lärare. Sen är det lite kul att jag har tränat terräng med Musse för våran hästlärare ett par gånger.
Jag som var extremt skoltrött i 9an efter en del händelser känner inte av det alls längre. Det tar inte emot att gå till skolan längre. Inte blir det bättre utav att vi har väldigt bra tider heller! Vi slutar 13.50 mån, tors och fre - hur underbart är inte det?
Hoppas ni har fått en överblick på skolan nu. Jag råder alla 96or som vill gå på hästlinje att kolla upp Praktiska gymnasiet för den är helt enkelt riktigt, riktigt bra!
talk in my phone
Idag blev det bara Saga som aktiverades. Det var allt vi hann då vi var på utvecklingssamtal på eftermiddagen.
Hon var i vilket fall som helst väldigt duktig! Vi linlöpte henne och imorgon ska vi troligtvis rida henne igen. Hon har vilat ett par dagar för att smälta in allt och få vila kroppen lite och då brukar vi linlöpa henne för att få bort lite energi.
Hon sökte sig nedåt jättebra i skritten och i traven hyfsat faktiskt. Vi får se hur hon är imorgon.
Jag är jättenöjd med henne. Hon vill alltid vara till lags och även fast hon är osäker i sig själv så litar hon på oss och lyssnar på oss. Hon gör halt när vi säger "haaalt" och travar när vi säger "Traava *smackar*" osv.
Tyvärr har vi inget bra ställe att linlöpa utan vi gör det i en av våra hagar som står tom. Där är marken inte helt jämn och det blir lätt halt och med tanke på detta så gör hon ett kanonjobb men blir lite kort i steget, men jag tror det beror på att det är lite halt emellanåt.
Hon var i vilket fall som helst väldigt duktig! Vi linlöpte henne och imorgon ska vi troligtvis rida henne igen. Hon har vilat ett par dagar för att smälta in allt och få vila kroppen lite och då brukar vi linlöpa henne för att få bort lite energi.
Hon sökte sig nedåt jättebra i skritten och i traven hyfsat faktiskt. Vi får se hur hon är imorgon.
Jag är jättenöjd med henne. Hon vill alltid vara till lags och även fast hon är osäker i sig själv så litar hon på oss och lyssnar på oss. Hon gör halt när vi säger "haaalt" och travar när vi säger "Traava *smackar*" osv.
Tyvärr har vi inget bra ställe att linlöpa utan vi gör det i en av våra hagar som står tom. Där är marken inte helt jämn och det blir lätt halt och med tanke på detta så gör hon ett kanonjobb men blir lite kort i steget, men jag tror det beror på att det är lite halt emellanåt.
Gyttorps RK - LB:1 och Div. 2,5 med Cherry IV.
På vägen till dagens tävling så gick bilen sönder efter en kvarts åkande. Gasen slutade fungera så vi fick parkera vid Örebrotravet. Åse (Emelie Janssons mamma) kom med deras bil som vi fick låna så vi kunde åka - guld värt! ♥
Framridningen var inte lika hemsk som den har varit utan hon lyssnade extremt mycket mot vad hon gjorde på RKK till exempel. Jag red knappt fram alls för att behålla så mycket energi som möjligt.
Inne på banan innan jag fick startsignal så började hon dö för när jag skulle fatta galopp så fortsatte hon trava så jag stannade och sen provade igen i ett hörn när det var lättare att forma henne och då fattade hon. Då gasade jag på ordentligt och sedan började jag programmet.
Det gick väl faktiskt ganska bra prestationsmässigt, lite knyckligt ibland men vet ni vad - vi kom runt hela programmet! Det är helt j*vla fantastiskt efter senaste tävlingen i Wittvång då hon inte ens började trava.
Dessutom fick vi ihop 65,86% och VINST! Det blev även en vinst med laget!
F.v - Emelie Aldenfalk och Evita Giola, Amanda Lodesjö och Klein Holland's Kathie, Jag och Cherry IV, Ina Hammarström och Lunnalyckans Spirit och lagledare Mia Hammarström.
Vi kom runt hela programmet. Bara det gjorde mig lycklig, och sedan två vinster! Det är faktiskt ofattbart!
Framridningen var inte lika hemsk som den har varit utan hon lyssnade extremt mycket mot vad hon gjorde på RKK till exempel. Jag red knappt fram alls för att behålla så mycket energi som möjligt.
Inne på banan innan jag fick startsignal så började hon dö för när jag skulle fatta galopp så fortsatte hon trava så jag stannade och sen provade igen i ett hörn när det var lättare att forma henne och då fattade hon. Då gasade jag på ordentligt och sedan började jag programmet.
Det gick väl faktiskt ganska bra prestationsmässigt, lite knyckligt ibland men vet ni vad - vi kom runt hela programmet! Det är helt j*vla fantastiskt efter senaste tävlingen i Wittvång då hon inte ens började trava.
Dessutom fick vi ihop 65,86% och VINST! Det blev även en vinst med laget!
F.v - Emelie Aldenfalk och Evita Giola, Amanda Lodesjö och Klein Holland's Kathie, Jag och Cherry IV, Ina Hammarström och Lunnalyckans Spirit och lagledare Mia Hammarström.
Vi kom runt hela programmet. Bara det gjorde mig lycklig, och sedan två vinster! Det är faktiskt ofattbart!
about our training
Nu ska jag ut och linlöpa Saga. Hon har förresten börjat gå i form i skritten och stundtals i traven. Hon är så trevlig för när hon väl förstår så gör hon "allt man ber henne om". Hon vill alltid vara till lags.
Det blir inte mycket bilder på mig och Saga i och med att mamma är med som "ledare" (eller går brevid i alla fall) och jag har tappat bort mitt lilla objektiv. Och gärdet undviker vi i och med att det lockar fram gläjeskutt hos henne.
Vi har förresten hoppat vattenpöl... Jag tyckte att Saga kunde gå på sidan och styrde henne runt men Saga tog sats och hoppade över kanten av vattenpölen. Allt jag har att säga är att om hon hoppar så på vanliga hinder också.... då ni! Hon har en väldigt bra ryggverksamhet, hon blir rund som en boll nästan.
Jag ska se om jag kan få hit Julia och/eller Emma och fota lite. Eller så kastar jag upp Julia som ridit henne innan och Emma får fota.
Tanken är att vi börjar med inhoppningen i vinter när vi har ridhus så vi blir lite mer inramade. Och hon är inte riktigt färdig för det än. Och snart är det dags att galoppera.
Vi har valt att ta det lugnt framåt för att undvika alla skutt och ge henne lite mera självförtroende och en tid utan brallar så hon kanske "glömmer" det.
Det blir inte mycket bilder på mig och Saga i och med att mamma är med som "ledare" (eller går brevid i alla fall) och jag har tappat bort mitt lilla objektiv. Och gärdet undviker vi i och med att det lockar fram gläjeskutt hos henne.
Vi har förresten hoppat vattenpöl... Jag tyckte att Saga kunde gå på sidan och styrde henne runt men Saga tog sats och hoppade över kanten av vattenpölen. Allt jag har att säga är att om hon hoppar så på vanliga hinder också.... då ni! Hon har en väldigt bra ryggverksamhet, hon blir rund som en boll nästan.
Jag ska se om jag kan få hit Julia och/eller Emma och fota lite. Eller så kastar jag upp Julia som ridit henne innan och Emma får fota.
Tanken är att vi börjar med inhoppningen i vinter när vi har ridhus så vi blir lite mer inramade. Och hon är inte riktigt färdig för det än. Och snart är det dags att galoppera.
Vi har valt att ta det lugnt framåt för att undvika alla skutt och ge henne lite mera självförtroende och en tid utan brallar så hon kanske "glömmer" det.
my pictures
Nu har det visat sig att folk har börjat stjäla mina bilder och min identitet och helt enkelt låtsas vara mig och ha mina ponnyer på bilddagboken.
Om ni ser någon bild tagen av mig från någon tävling eller helt enkelt ser en bild på mig/mina ponnyer någonstans så säg till! Ni behöver inte skriva namn i kommentaren utan bara skriva användarnamn om det är på Dayviews/Bilddagboken och liknande eller skicka länk om det är på Hästnet osv. om ni inte vill att folk ska veta att ni tipsat om detta.
En av bilderna som var stulen.
Tack på förhand!
Om ni ser någon bild tagen av mig från någon tävling eller helt enkelt ser en bild på mig/mina ponnyer någonstans så säg till! Ni behöver inte skriva namn i kommentaren utan bara skriva användarnamn om det är på Dayviews/Bilddagboken och liknande eller skicka länk om det är på Hästnet osv. om ni inte vill att folk ska veta att ni tipsat om detta.
En av bilderna som var stulen.
Tack på förhand!
words that matters
"Man blir aldrig bättre än sin bästa häst".
- Rolf-Göran Bengtsson, Nerikes Allehanda 2011. 
ride two horses
Idag har vi varit nere i Hagaby och ridit. Jag och Cherry red ut med Karro och Amanda och det gick bra. Det var kul med sällskap och vi fick racea på sandrakan men vi tog det ändå lugnt för att spara på krutet tills imorgon. Hon kändes bra och på vägen hem så var hon jättehärlig i traven några steg!
Jag fick även prova Sessan igen. Hon är jättemysig och när jag efter ett tag "hittat knapparna" igen sen förra gången så gick hon väl ganska bra. Jag har tyvärr lite svårt att korta eftersom jag är så svag i magmusklerna så det gick i lite högt tempo men hon kändes bra. Sen kan jag inte sitta i hennes trav men det är en helt annan historia ;)
Sessan första gången jag red henne.
Imorgon är det tävling. Första omgången av Div II,5 (2½) och vi har fått ihop fyra ryttare i sista sekund. Med i laget är Ina Hammarström, Amanda Lodesjö och Emelie Aldenfalk. Det känns skönt att vara fyra så att det inte är ett "måste" att hon sköter sig på banan utan vi tar den här tävlingen och känner igenom om hon kräver ännu mera mat eller om hon sköter sig helt enkelt.
Jag fick även prova Sessan igen. Hon är jättemysig och när jag efter ett tag "hittat knapparna" igen sen förra gången så gick hon väl ganska bra. Jag har tyvärr lite svårt att korta eftersom jag är så svag i magmusklerna så det gick i lite högt tempo men hon kändes bra. Sen kan jag inte sitta i hennes trav men det är en helt annan historia ;)
Sessan första gången jag red henne.
Imorgon är det tävling. Första omgången av Div II,5 (2½) och vi har fått ihop fyra ryttare i sista sekund. Med i laget är Ina Hammarström, Amanda Lodesjö och Emelie Aldenfalk. Det känns skönt att vara fyra så att det inte är ett "måste" att hon sköter sig på banan utan vi tar den här tävlingen och känner igenom om hon kräver ännu mera mat eller om hon sköter sig helt enkelt.
helping me up
Vad har du för uppfattning om mig som person om man utgår från mitt "uppförande" på bloggen?
can't decide
Jag har kommit på att jag är ganska velig. Alltså att jag inte riktigt till 100% vet vad jag vill varje gång.
Det jag är mest velig med är om det är hoppning eller dressyr som jag vill syssla med. Ena stunden så vill jag hoppa och satsa på det mer medans jag nästa stund vill rida dressyr och komma långt inom det. Dock tror jag att det är ganska bra i det här fallet för det gör att våran träning aldrig blir enformig. Då blir det verkligen hoppning ibland, dressyr ibland osv.
Jag tror att jag vill vara allroundryttare med ganska stor inriktning på dressyren (satsningen där i alla fall).
Mest för att få en varierad träning och för att kunna ta med mig lite av alla grenar (dressyr, hopp och fälttävlan) och sammanfatta det till en ridning och då hitta min egna ridstil.
Jag vill faktiskt ut och tävla hoppning. Nu ska Cherry ha tävlingsvila efter laget och KM men till våren vill vi gärna ut. Och vi planerar även att prova på Fälttävlan då vi tyckte det var så himla kul.
Det jag är mest velig med är om det är hoppning eller dressyr som jag vill syssla med. Ena stunden så vill jag hoppa och satsa på det mer medans jag nästa stund vill rida dressyr och komma långt inom det. Dock tror jag att det är ganska bra i det här fallet för det gör att våran träning aldrig blir enformig. Då blir det verkligen hoppning ibland, dressyr ibland osv.
Jag tror att jag vill vara allroundryttare med ganska stor inriktning på dressyren (satsningen där i alla fall).
Mest för att få en varierad träning och för att kunna ta med mig lite av alla grenar (dressyr, hopp och fälttävlan) och sammanfatta det till en ridning och då hitta min egna ridstil.
Jag vill faktiskt ut och tävla hoppning. Nu ska Cherry ha tävlingsvila efter laget och KM men till våren vill vi gärna ut. Och vi planerar även att prova på Fälttävlan då vi tyckte det var så himla kul.
fun to hear
Den grymmaste radioprataren genom tiderna.
to look forvard
Igår började jag tänka efter om jag såg upp till någon. Jan Brink, Patrik Kittel, Minna Telde, Angelica Augutssson, Rolf-Göran Bengtsson är mina svar inom "stjärnprofiler" men det är inte alltid de största stjärnorna som alltid behöver vara förebilder.
Jag ser faktiskt upp till alla som vågar tro och som tänker positivt. De som kan komma ut från tävlingsbanan när det inte gått bra och lyfta fram det positiva och leva vidare på det. Och jag ser upp till de som kan stötta andra i sin gren och som rider samma klasser som en själv. Alltså att man kan stötta en konkurrent. 
Linnéa Thorén. En av de personer jag ser upp till. Man ser henne alltid med ett stort leende och en positiv attityd. Och det smittar av sig på mig. Jag tror det var hon som under New Forest SM fick mig att inse att allt inte behöver vara bra utan det positiva som var är det man ska ta med sig. 
Karolina Schiöld, hur kan man inte se upp till henne? Hon har haft otur med skadade hästar och motgångar men trots allt så kämpar hon vidare och gör det så himla bra. En annan hade nästan gett upp hoppet/viljan av allt hon haft men inte Karro inte. Jag önskar henne all framgång för det förtjänar hon om någon.
Det finns så många mer som jag ser upp till men då skulle inlägget bli alldeles för långt. Jag tror ni vet vilka ni är, om inte så ska jag bli bättre på att säga det.
a happy pony
Första avramlingen på Cherry - √ (check).
Vi red lite i skogen runt huset idag. Vi gick in i skogen och följde inte bara grässtigen utan hon fick verkligen lyfta på fötterna och forma sig runt träden och verkligen tänka vart hon gick. Hon var jätteduktig och pigg. Sen travade jag hemåt på grässtigen som var lite blöt så det blev ett jätte underbart svikt som lockade fram en superhärlig trav! Och hon ville framåt och jag behövde inte driva fram hennes vilja - fantastiskt!
Sen hoppade vi vattenpölar på vägen hem i trav och hon taggade satan emot dom ;)
Hur som helst, vid huset (30m från stallet?!) så såg hon gräsklipparen och brydde sig inte utan bara kollade. Sen efter 10 meter så helt plötsligt så sköt hon rygg så in i tusan och kastade blicken mot gräsklipparen som stod still och orörd. Duns ner i backen sa det för jag var verkligen allt utom beredd.
Jag ser det positivt att hon har fått tillbaka energin till att göra sina omtalade bravader igen. De har varit sällsynta ett tag. Hellre en överpigg ponny som man kan rida lite matt än en ponny som man får driva skiten ur sig på.
Och hon menade inget illa mitt hjärta ♥
Det gick för övrigt bra med mig. Nacken är illa däran men jag har öst på linement och ska lägga mig i ett varmt bad så det kanske går över lite.
Vi red lite i skogen runt huset idag. Vi gick in i skogen och följde inte bara grässtigen utan hon fick verkligen lyfta på fötterna och forma sig runt träden och verkligen tänka vart hon gick. Hon var jätteduktig och pigg. Sen travade jag hemåt på grässtigen som var lite blöt så det blev ett jätte underbart svikt som lockade fram en superhärlig trav! Och hon ville framåt och jag behövde inte driva fram hennes vilja - fantastiskt!
Sen hoppade vi vattenpölar på vägen hem i trav och hon taggade satan emot dom ;)
Hur som helst, vid huset (30m från stallet?!) så såg hon gräsklipparen och brydde sig inte utan bara kollade. Sen efter 10 meter så helt plötsligt så sköt hon rygg så in i tusan och kastade blicken mot gräsklipparen som stod still och orörd. Duns ner i backen sa det för jag var verkligen allt utom beredd.
Jag ser det positivt att hon har fått tillbaka energin till att göra sina omtalade bravader igen. De har varit sällsynta ett tag. Hellre en överpigg ponny som man kan rida lite matt än en ponny som man får driva skiten ur sig på.
Och hon menade inget illa mitt hjärta ♥
Det gick för övrigt bra med mig. Nacken är illa däran men jag har öst på linement och ska lägga mig i ett varmt bad så det kanske går över lite.
more to think of
Förberendandet inför en viktig tävling eller ett meeting kan vara viktig.
Inför New Forest SM så gjorde vi lite extra för att försöka få det gå bra, vilket det även gjorde. Cherry fick massage tre gånger innan och vi tränade lite mer samtidigt som vi red lite extra busigt i skogen för att behålla motivationen hos Cherry.
Packningen var det svåraste. Det är så mycket som ska med till ett meeting. Det jag rekommenderar är att ha ett sadelskåp men det är inte alla som har råd med tyvärr. Det jag rekommenderar inom packningen är att göra en packningslista några dagar före, helst ta lite i taget för det kan vara svårt att tänka ut allt på en gång och det blir lätt att man glömmer något. 
Brukar ni tänka/göra något extra inför en viktig tävling/meeting?
it's not a crime to belive
Vad krävs egentligen för att komma till SM och toppen?
Måste man vara "överambitiös" och sitta ute i stallet hela dagarna med läxor och mat? Måste man ha en kalasfin ponny som alla är så avundsjuka på? Och måste man träna för en tränare med ett "namn" (som folk känner till)? Måste man ha den allra senaste och dyraste utrustningen?
Nej kära vänner, det tror jag inte man behöver.
Att vara ute i stallet är för många en självklarhet och en del spenderar mer tid i stallet än inne. Det är valfritt. Det som krävs på den här punkten är att man ska vilja gå ut, man ska vilja rida och man ska vilja lära sig.
Och om kalasponnyn som alla vill ha - den är inget måste. Man måste inte köpa den dyraste ponnyn som redan deltagit i fem SM utan man kan köpa en lite billigare och forma en egen. En ponny som "ingen vill ha" från början och sedan med träning och vilja forma till en stjärna.
Att träna för någon med namn är ju självklart kul att gå runt och skryta om/berätta för andra och de har ju troligtvis en kännedom för att de är just duktiga och då borde de även vara bra att träna för. Men vad är det egentligen som säger att en tränare inne i skogen som "bara" tävlar på regional nivå och inte har mycket elever inte kan vara lika bra? Vad är det som säger att den kända tränaren kommer ta dig längre? För att han/hon har erfarenhet? Ja visst och kanske gjort det innan men den mindre tränaren kanske inte har gjort det och därför har passion för att kämpa med dig upp till toppen.
På punkten om dyraste och nyaste utrustningen så vet ni redan vad jag tänker. Fint och kul men det gör inte att man rider bättre.
Det jag tror som krävs, och då till 98-100%, det är att man har viljan.
Att man har viljan att vilja förbättras, viljan att lyssna och till och med höra vad tränaren och övriga säger. Viljan att ta reda på egen kunskap och viljan att ta sig igenom de svåra tiderna för att bli starkare och ett bättre ekipage. Jag tror det tar en en stor bit på vägen. Sen ska man ha en gnutta tur med att ekipaget har potencial att utvecklas och att man får hålla sig friska.
Jag har viljan. Den blir mindre ibland men jag har ett jävla anamma långt där inne som kommer fram ibland. Just nu är vi i en liten grop men vi tar oss upp ur den igen. Vetskapen om att domare, tränare och ja - hästvärlden, har så fina ord om oss, det är våran kämparglöd.
Jag tror inte folk som inte känner en vräker ur sig "de kan gå långt" om de inte menar det för då skulle de lika gärna kunna hålla tyst.
Jag har viljan även fast den brister ibland. Jag har tron. Jag har stöttande vänner, tränare och en stöttande mamma omkring mig. Får vi hålla oss friska och jobba ur knutarna på repet/ta oss över alla hinder på vägen så kanske, kanske, vi kommer dit vi vill.
Siktar vi mot stjärnorna så kanske vi kommer till trädtoppen i alla fall. Vi backar, och det gör vi när vi tar sats framåt!
Måste man vara "överambitiös" och sitta ute i stallet hela dagarna med läxor och mat? Måste man ha en kalasfin ponny som alla är så avundsjuka på? Och måste man träna för en tränare med ett "namn" (som folk känner till)? Måste man ha den allra senaste och dyraste utrustningen?
Nej kära vänner, det tror jag inte man behöver.
Att vara ute i stallet är för många en självklarhet och en del spenderar mer tid i stallet än inne. Det är valfritt. Det som krävs på den här punkten är att man ska vilja gå ut, man ska vilja rida och man ska vilja lära sig.
Och om kalasponnyn som alla vill ha - den är inget måste. Man måste inte köpa den dyraste ponnyn som redan deltagit i fem SM utan man kan köpa en lite billigare och forma en egen. En ponny som "ingen vill ha" från början och sedan med träning och vilja forma till en stjärna.
Att träna för någon med namn är ju självklart kul att gå runt och skryta om/berätta för andra och de har ju troligtvis en kännedom för att de är just duktiga och då borde de även vara bra att träna för. Men vad är det egentligen som säger att en tränare inne i skogen som "bara" tävlar på regional nivå och inte har mycket elever inte kan vara lika bra? Vad är det som säger att den kända tränaren kommer ta dig längre? För att han/hon har erfarenhet? Ja visst och kanske gjort det innan men den mindre tränaren kanske inte har gjort det och därför har passion för att kämpa med dig upp till toppen.
På punkten om dyraste och nyaste utrustningen så vet ni redan vad jag tänker. Fint och kul men det gör inte att man rider bättre.
Det jag tror som krävs, och då till 98-100%, det är att man har viljan.
Att man har viljan att vilja förbättras, viljan att lyssna och till och med höra vad tränaren och övriga säger. Viljan att ta reda på egen kunskap och viljan att ta sig igenom de svåra tiderna för att bli starkare och ett bättre ekipage. Jag tror det tar en en stor bit på vägen. Sen ska man ha en gnutta tur med att ekipaget har potencial att utvecklas och att man får hålla sig friska.
Jag har viljan. Den blir mindre ibland men jag har ett jävla anamma långt där inne som kommer fram ibland. Just nu är vi i en liten grop men vi tar oss upp ur den igen. Vetskapen om att domare, tränare och ja - hästvärlden, har så fina ord om oss, det är våran kämparglöd.
Jag tror inte folk som inte känner en vräker ur sig "de kan gå långt" om de inte menar det för då skulle de lika gärna kunna hålla tyst.
Jag har viljan även fast den brister ibland. Jag har tron. Jag har stöttande vänner, tränare och en stöttande mamma omkring mig. Får vi hålla oss friska och jobba ur knutarna på repet/ta oss över alla hinder på vägen så kanske, kanske, vi kommer dit vi vill.
Siktar vi mot stjärnorna så kanske vi kommer till trädtoppen i alla fall. Vi backar, och det gör vi när vi tar sats framåt!
learn new things
Svenska ridsportsförbundet har en flik på sin sida vid namn "Hästkunskap". Där kan man även hitta lite roliga spel för att checka av vad man kan och lära sig nya saker.
Vi fick i uppgift av skolan att göra det idag då vi har studiedag och jag kommer nog fortsätta spela ibland för att hålla min kunskap uppdaterad så inget glöms bort.
Vill du också prova? Klicka då här och sedan på rosetterna.
Det är inte så tråkigt som det ser ut!
Vi fick i uppgift av skolan att göra det idag då vi har studiedag och jag kommer nog fortsätta spela ibland för att hålla min kunskap uppdaterad så inget glöms bort.
Vill du också prova? Klicka då här och sedan på rosetterna.
Det är inte så tråkigt som det ser ut!
so damn beautiful
Det här tränset från HG är verkligen "dreggelvarning".
Det är helt klart det snyggaste hoppaachentränset jag sett!
loosing hair
Jag och mamma har uppmärksammat att Cherry tappar strån från pannluggen.
Hon har alltid haft relativt tjock och jag har endast borstat ut den vid tävling och ev. träning/fotografering. Och jag knoppar den inte heller. Trots det så har den blivit jättetunn.
Jag kom på att det kan vara så att vi klippte bort lite av den när vi klippte skillnaden mellan pannlugg och man (där nackstycket ska vara).
Hon är lika söt för det och det växer väl ut om man inte borstar den alls.
Någon som varit med om detta?
Hon har alltid haft relativt tjock och jag har endast borstat ut den vid tävling och ev. träning/fotografering. Och jag knoppar den inte heller. Trots det så har den blivit jättetunn.
Jag kom på att det kan vara så att vi klippte bort lite av den när vi klippte skillnaden mellan pannlugg och man (där nackstycket ska vara).
Hon är lika söt för det och det växer väl ut om man inte borstar den alls.
Någon som varit med om detta?
i must relax
Det här behöver jag träna på. Återigen en punkt från listan.
Jag har en hel del att träna på som ryttare som många andra.
Det stora problemet som gör de små problemen är att jag inte kan slappna av i min kropp. Varken när jag rider, står eller sitter. Jag drar upp axlarna och går lite framåtlutad utan att tänka på det.
När jag då ska försöka sitta som en dressyrryttare så spänner jag mig till att sitta rätt och då blir det nästan bara mer fel. När jag några sekunder kan sitta rätt och avslappnat så går Cherry helt annorlunda.
Så jag behöver på något sätt, både i ridningen och i vanliga livet lära mig att slappna av i min kropp. Men jag vet inte hur.
Småsakerna är min blick och mina händer som gärna faller ur positition. Och att jag helst tar till hälen som drivmedel när vaden inte fungerar på en gång, det är en riktig ovana som jag hatar.
Och de problemen som uppstår när jag spänner mig är att Cherry blir springig för att jag sitter löst istället för att sitta tungt och kunna hålla emot. Jag ger henne då även dubbla signaler (spänner med knäna = halt) samtidigt som jag driver på. Och då även när jag är spänd så tappar jag kontrollen på sittben och får då lätt att hamna över på fel sittben och vika mig i sidan osv.
Här är ett exempel. Här sitter jag ändå riktigt hyfsat (förutom händerna och tygellinjen) men man ser att jag är spänd och det gör att jag inte sitter tungt på arslet i sadeln utan sitter där uppe som en liten fluga.
Jag har inte mycket vikt att sitta med men det blir inte bättre av att spänna sig som en fjäder.
Jag har provat mycket barbacka och utan stigbyglar för balans osv. men jag spänner mig då också (även fast jag gör det ofta). Jag har även provat att sitta som en potatissäck för att verkligen gunga med i rörelserna men jag spänner mig så fort jag ska börja sitta rätt igen.
Jag upplever dock inte att jag gör det lika mycket på Musse och på Santana som inte har så stora rörelser. Santana har jättelätt steg att sitta i och då sitter man bara där medans Cherry har lite aktion i sina gångarter och lite energi och ja.... då blir det pannkaka.
Jag har en hel del att träna på som ryttare som många andra.
Det stora problemet som gör de små problemen är att jag inte kan slappna av i min kropp. Varken när jag rider, står eller sitter. Jag drar upp axlarna och går lite framåtlutad utan att tänka på det.
När jag då ska försöka sitta som en dressyrryttare så spänner jag mig till att sitta rätt och då blir det nästan bara mer fel. När jag några sekunder kan sitta rätt och avslappnat så går Cherry helt annorlunda.
Så jag behöver på något sätt, både i ridningen och i vanliga livet lära mig att slappna av i min kropp. Men jag vet inte hur.
Småsakerna är min blick och mina händer som gärna faller ur positition. Och att jag helst tar till hälen som drivmedel när vaden inte fungerar på en gång, det är en riktig ovana som jag hatar.
Och de problemen som uppstår när jag spänner mig är att Cherry blir springig för att jag sitter löst istället för att sitta tungt och kunna hålla emot. Jag ger henne då även dubbla signaler (spänner med knäna = halt) samtidigt som jag driver på. Och då även när jag är spänd så tappar jag kontrollen på sittben och får då lätt att hamna över på fel sittben och vika mig i sidan osv.
Här är ett exempel. Här sitter jag ändå riktigt hyfsat (förutom händerna och tygellinjen) men man ser att jag är spänd och det gör att jag inte sitter tungt på arslet i sadeln utan sitter där uppe som en liten fluga.
Jag har inte mycket vikt att sitta med men det blir inte bättre av att spänna sig som en fjäder.
Jag har provat mycket barbacka och utan stigbyglar för balans osv. men jag spänner mig då också (även fast jag gör det ofta). Jag har även provat att sitta som en potatissäck för att verkligen gunga med i rörelserna men jag spänner mig så fort jag ska börja sitta rätt igen.
Jag upplever dock inte att jag gör det lika mycket på Musse och på Santana som inte har så stora rörelser. Santana har jättelätt steg att sitta i och då sitter man bara där medans Cherry har lite aktion i sina gångarter och lite energi och ja.... då blir det pannkaka.
you are a missing piece in my life
I'd give my all to have just one more night with you.
I'd risk my life to feel your body next to mine, cause i can't go one without your love.
i can se you clearly
Bilder från gårdagen.
Skruttan lekte lite damphäst och stegra vid ingången när hon hade fått startsignal och ville inte gå in på banan till prisutdelningarna. Däremot när vi skulle fotografera med rosetterna så stod hon som en prinsessa med öronen framåt och hade uttrycket "ta kort på mig, jag är fin!". Hon är rätt charmig ibland ;)
Söt häst.... lite smått... mongo?
Tyvärr lite smådåliga bilder. Ljuset var så konstigt och inte blev det bättre när jag var nervös och inte riktigt kunde stå still.
Jag upptäckte att jag stod och kasta bak mitt högra ben när de hoppade. Haha ;)
Skruttan lekte lite damphäst och stegra vid ingången när hon hade fått startsignal och ville inte gå in på banan till prisutdelningarna. Däremot när vi skulle fotografera med rosetterna så stod hon som en prinsessa med öronen framåt och hade uttrycket "ta kort på mig, jag är fin!". Hon är rätt charmig ibland ;)
Söt häst.... lite smått... mongo?
Tyvärr lite smådåliga bilder. Ljuset var så konstigt och inte blev det bättre när jag var nervös och inte riktigt kunde stå still.
Jag upptäckte att jag stod och kasta bak mitt högra ben när de hoppade. Haha ;)
gold
EM GULD TILL ROLF-GÖRAN BENGTSSON!
our horses
Alla hästar i stallet.
På listan så valde jag ut den här punkten först. En lite repetition för nya bloggläsare och en grund till resten av punkterna!
Cherry IV
Ett New Foreststo f: -04 hos Stuteri Matildelund (Annette och Lena Karlsson) som även äger henne.
e. Vernon's Veuve Clicqout 149 - Alfa RNF 1575 - Kunta Kinte RNF 86.
Vi har tävlat upp till LB i dressyr på 71,??% och LD hoppning. Vi har även provat på Startfälttävlan med mycket bra resultat och har fastnat lite för den grenen och kommer säkert ut på någon fälttävlan i vår.
Jag fick henne i oktober - 10 och har henne här för utbildning och tävling.
Matildelunds Saga
New Foreststo f: -06 hos Stuteri Matildelund (Annette och Lena Karlsson) som även äger henne.
e. Kantje's Umberto RNF 157 - Alfa RNF 1575 - Kunta Kinte RNF 86.
Saga är Cherrys halvsyster. Hon kom hit i mitten av sommaren och har visat goda kvalitéer på gångarter och vilja. Vi har kommit igång och skrittar och travar i skogen och snart är det dags för galopp. Målet med henne är att vi ska komma iväg på New Forest SM nästa år och starta Ungponnykombinationen.
Linus (kallas Musse!)
Svensk Ridponny f: 2002 hos Alva Karlsson och nu är det jag som äger honom.
e. Buck RNF 93 - Lina - Källstorps Curry RNF 6-S.
Vi har tävlat LB dressyr och LC+5 hoppning. Han är svår i ridning då han har sin kropp emot sig men har visat god vilja och kan med träning starta LA dressyr och ev. LB hoppning.
Hösten -10 fick han kotledsinflammation och han har fått vila ut sig i ett år för att allt skulle läka till 110% och vi är nu på gång och satsar på tävling nästa år.
Ängsbackens Holypop
New Foreststo f: -06 hos Stuteri Ängsbacken (oss).
e. Thor RNF 152 - Santana VII RNF 1428 - Värends Pedro RNF 57.
Våran egna uppfödning. Hon är riden i skritt och trav och nu är hon till salu eller lånas ut på foder.
Hon är gudasnäll och är stallets prinsessa som alltid vill vara till hands.
Ängsbackens Cocopop
New Foreststo f: -08 hos Stuteri Ängsbacken (hos oss).
e. Kantje's Umberto RNF 157 - Santana VII RNF 1428 - Värends Pedro RNF 57.
Våran egna uppfödning som är visad med 39p på utställning och premiering x antal gånger med bland annat 9 på typ. Hon är riden i skritt och trav under hösten -10 och ska nu lånas ut till en ryttare som kan utbilda henne och sedan tävla.
Hon har god hoppteknik och vilja och har ett bra tävlingstemperament. Det ska bli spännande att se vad hon går för!
Santana VII RNF 1428
New Foreststo f: -86.
e. Värends Pedro RNF 57 - Chatty RNF - Pirak RNF 21.
Santis är mamma till både Holly och Wilma. Hon har även lämnat andra avkommor, bland annat ett diplomsto som är Hollys helsyster. Santana är B-premierad och hennes helsyster Roxy har SM medalj i Fälttävlan.
Santis är den goaste ponnyn som finns som har ett hjärta av guld!
Sen har vi även Mightiness men hon står inte i stallet ;)
På listan så valde jag ut den här punkten först. En lite repetition för nya bloggläsare och en grund till resten av punkterna!
Cherry IV
Ett New Foreststo f: -04 hos Stuteri Matildelund (Annette och Lena Karlsson) som även äger henne.
e. Vernon's Veuve Clicqout 149 - Alfa RNF 1575 - Kunta Kinte RNF 86.
Vi har tävlat upp till LB i dressyr på 71,??% och LD hoppning. Vi har även provat på Startfälttävlan med mycket bra resultat och har fastnat lite för den grenen och kommer säkert ut på någon fälttävlan i vår.
Jag fick henne i oktober - 10 och har henne här för utbildning och tävling.
Matildelunds Saga
New Foreststo f: -06 hos Stuteri Matildelund (Annette och Lena Karlsson) som även äger henne.
e. Kantje's Umberto RNF 157 - Alfa RNF 1575 - Kunta Kinte RNF 86.
Saga är Cherrys halvsyster. Hon kom hit i mitten av sommaren och har visat goda kvalitéer på gångarter och vilja. Vi har kommit igång och skrittar och travar i skogen och snart är det dags för galopp. Målet med henne är att vi ska komma iväg på New Forest SM nästa år och starta Ungponnykombinationen.
Linus (kallas Musse!)
Svensk Ridponny f: 2002 hos Alva Karlsson och nu är det jag som äger honom.
e. Buck RNF 93 - Lina - Källstorps Curry RNF 6-S.
Vi har tävlat LB dressyr och LC+5 hoppning. Han är svår i ridning då han har sin kropp emot sig men har visat god vilja och kan med träning starta LA dressyr och ev. LB hoppning.
Hösten -10 fick han kotledsinflammation och han har fått vila ut sig i ett år för att allt skulle läka till 110% och vi är nu på gång och satsar på tävling nästa år.
Ängsbackens Holypop
New Foreststo f: -06 hos Stuteri Ängsbacken (oss).
e. Thor RNF 152 - Santana VII RNF 1428 - Värends Pedro RNF 57.
Våran egna uppfödning. Hon är riden i skritt och trav och nu är hon till salu eller lånas ut på foder.
Hon är gudasnäll och är stallets prinsessa som alltid vill vara till hands.
Ängsbackens Cocopop
New Foreststo f: -08 hos Stuteri Ängsbacken (hos oss).
e. Kantje's Umberto RNF 157 - Santana VII RNF 1428 - Värends Pedro RNF 57.
Våran egna uppfödning som är visad med 39p på utställning och premiering x antal gånger med bland annat 9 på typ. Hon är riden i skritt och trav under hösten -10 och ska nu lånas ut till en ryttare som kan utbilda henne och sedan tävla.
Hon har god hoppteknik och vilja och har ett bra tävlingstemperament. Det ska bli spännande att se vad hon går för!
Santana VII RNF 1428
New Foreststo f: -86.
e. Värends Pedro RNF 57 - Chatty RNF - Pirak RNF 21.
Santis är mamma till både Holly och Wilma. Hon har även lämnat andra avkommor, bland annat ett diplomsto som är Hollys helsyster. Santana är B-premierad och hennes helsyster Roxy har SM medalj i Fälttävlan.
Santis är den goaste ponnyn som finns som har ett hjärta av guld!
Sen har vi även Mightiness men hon står inte i stallet ;)
more ideas
Alla bloggare kör på den här listan. Jag hakar på men väljer ut de numren som jag har något att säga om i valfri ordning ;)
1. En bild på favorithästen
1. En bild på favorithästen
2. När & varför jag började rida
3. Det här behöver jag träna mer på
4. Det här är jag bra på
5. Favoritbilder jag tagit
6. Alla hästar i stallet
7. En sak som aldrig får hända!
8. Min största rädsla inom ridsporten
9. Någon du skulle vela byta liv med för en dag, och varför?
10. 10 saker du inte visste om mig
11. En låt som påminner om en häst du älskar
12. Min favoritgren
13. Min högsta dröm
14. Saker du gör vardagligen (i stallet och till vardags)
15. Varför får hästar och ridning mig att må bra?
16. En bild som gör dig lycklig
17. Låtar som jag lyssnar på när jag är arg,ledsen och glad
18. En bild jag aldrig publicerat förut
19. Bild på min bästa vän och varför han/hon är det
20. Något jag vill göra
21. Någon jag vill träffa
22. Någon jag vill träffa igen
23. Hoppning eller dressyr?
24. Mitt motto
25. Någon jag träffar vardagligen
26. Hur mina vänner beskriver mig
27. Såhär vill jag att mitt liv ser ut om ca 20 år
28. Någon som älskar dig
29. Någon jag skulle riskera livet för
30. Mitt mål med ridning
be patient
Anna och Mightiness Mist har varit kalasduktiga idag!
Skruttan var lite övertaggad i första klassen och kom stort på en oxer samt låg mot höger i kombinationen så de missade B hindret. Annars var de jätteduktiga. Det var första tävlingen sen i våras!
"Skruttan" har verkligen blivit jättefin. Hon är glad i ögonen och ser nu ut som en häst ska göra. Hon har annars varit lite "ökvarning" vissa tillfällen, haha.
Anna gör ett superjobb med henne.
I lagklassen hoppade de nolla i både grunden och omhoppningen och laget slutade på en andra plats och tredjeplats totalt. Kanon.
Bilder kommer.
Skruttan var lite övertaggad i första klassen och kom stort på en oxer samt låg mot höger i kombinationen så de missade B hindret. Annars var de jätteduktiga. Det var första tävlingen sen i våras!
"Skruttan" har verkligen blivit jättefin. Hon är glad i ögonen och ser nu ut som en häst ska göra. Hon har annars varit lite "ökvarning" vissa tillfällen, haha.
Anna gör ett superjobb med henne.
I lagklassen hoppade de nolla i både grunden och omhoppningen och laget slutade på en andra plats och tredjeplats totalt. Kanon.
Bilder kommer.
if you change your mind
"Vilken klubb tävlar du för och vilken klubb vill du tävla för nästa år?". är en fråga som kommer upp ofta och nu är det väl dags att svara på den.
Jag tävlar för tillfället för Kumla Ridklubb och har gjort sedan jag började tävla -09. Det föll naturligt i och med att jag tränade för Britt på KuRKs anläggning.
KuRK är väl i regel en bra klubb. Dock känner jag som dressyrryttare (och många andra) att det är hoppryttarna som är i fokus. Förra året ville jag byta för att det var väldigt dött -10 med aktiviteter och det fick mig tröttna och den saken har faktiskt förbättras i år! De har nu anordnat Pay&Jump, hopptävlingar i i massor, en dressyrtävling och några programridningar i våras.
Jag vet inte vilken klubb jag tävlar för nästa år. Jag har lite svårt för byten och så men jag vill ju ändå satsa på dressyren (och hoppning/fälttävlan) och då borde jag tävla för en klubb som kan erbjuda sina dressyrryttare något.
Dressyr är väl helt enkelt en svårare sak för klubbar att "stötta" då det är krångligare med tävlingar att hitta domare och det är i regel inte lika mycket startande.
Min drömklubb är väl egentligen Willands. Den regerande dressyrklubben för ponny. Fast den är ju inte häromkring och det får väl vänta tills vi är lite högre upp i klasserna.
Fin tröja och extra fint med min blick och halsbandet som hänger och dinglar bakochfram...
Jag tävlar för tillfället för Kumla Ridklubb och har gjort sedan jag började tävla -09. Det föll naturligt i och med att jag tränade för Britt på KuRKs anläggning.
KuRK är väl i regel en bra klubb. Dock känner jag som dressyrryttare (och många andra) att det är hoppryttarna som är i fokus. Förra året ville jag byta för att det var väldigt dött -10 med aktiviteter och det fick mig tröttna och den saken har faktiskt förbättras i år! De har nu anordnat Pay&Jump, hopptävlingar i i massor, en dressyrtävling och några programridningar i våras.
Jag vet inte vilken klubb jag tävlar för nästa år. Jag har lite svårt för byten och så men jag vill ju ändå satsa på dressyren (och hoppning/fälttävlan) och då borde jag tävla för en klubb som kan erbjuda sina dressyrryttare något.
Dressyr är väl helt enkelt en svårare sak för klubbar att "stötta" då det är krångligare med tävlingar att hitta domare och det är i regel inte lika mycket startande.
Min drömklubb är väl egentligen Willands. Den regerande dressyrklubben för ponny. Fast den är ju inte häromkring och det får väl vänta tills vi är lite högre upp i klasserna.
Fin tröja och extra fint med min blick och halsbandet som hänger och dinglar bakochfram...
this day
Idag är det en hel del som ska göras.
Först ska vi åka till Wittvångs gård och kolla på Örebro Ryttarteams tävlingar. Anna och "Skruttan" ska nämligen vara med och det vill vi ju såklart se!
Dessutom så ska Holly ridas. Det är lika bra att ta igång det nu när hon ska börjas provridas. Jag får fungera som ryttare då jag inte är för tung utan problemet är att jag har lite lång överkropp nu när hon inte orkar bära upp sig riktigt och inte har några muskler på överlinjen än.
Även Musse, Saga och Cherry ska ridas i regnet. 
Cherry och jag är vana att rida i regn...
another pony
Cherry i oktober 2010.
Cherry i somras.
Jämförde två skrittbilder för någorlunda rättvisa trots att det inte är samma vinkel. Men ni ser nog skillnaden.
Är det verkligen samma ponny? Ja det är det. Fy sjutton vad hon har ändrats under snart ett år, min underbara flicka!
tell you all my secrets
Visste ni att Mightiness Mist, våran storhäst som mamma har fött upp, är efter en dressyrhingt?
Hon avlades fram för att bli en dressyrhäst till mamma och betäcktes då med Maistic. Minna Telde tävlade honom fint. Canadia Mist, hennes mor, har lämnat både hopp och dressyrhästar. Trots detta så blev "Skruttan" allt utom dressyrhäst. Hon fick istället ett fint hoppsinne och mycket bra bakbensteknik.
Många tror att dressyrhäst+allround/dressyrhäst garanteras en dressyravkomma men så är verkligen inte fallet. Chanserna är väl större med att avkomman får bra gångarter osv.
Jag tycker det var lite intressant att ta upp för många väljer hästar efter stam. "Åh en häst e. Robin Z, den vill jag ha och hoppa med!" (exporteras vid det här tillfället in utan att ha sett ordentlig film eller ens sett den) och wops så får man hem en dressyrhäst.
Jag tror man ska hålla ögonen öppna för individen och inte lägga allt för mycket fokus och förväntingar på att föräldrarna lämnar just det man önskat. Men ja, det är en större chans att få en hoppavkomma om båda föräldrarna lämnar sådana avkommor. 
Maistic. Mightiness Mist far.
i wanna go home
Vad har ni för åsikter/tankar om att leda flera hästar samtidigt in och ut från hagen av en person?
Min gräns går vid att leda tre samtidigt. Jag tror jag har gjort det när vi var tvugna och hämta hem hästarna från ravinhagen när det forsade ner vatten och blåste samtidigt och det gick bra men det innebär ju även en hel del risker.
Wilma och Holly är uppfödda med att ledas tillsammans med en häst. När de lärt sig hur det var att bli hållen med grimskaft så började mamma ta båda samtidigt. Därför är det även en naturlig sak för de att gå in med hagkompisen med en häst på den andra sidan ledaren.
Som sagt innebär det risker. Det gäller att ha hästar som är uppmärksamma och lydiga och att man har koll på båda hästarna och grimskaften. Och helst ska man även ha hjälm enligt min åsikt och hästarna ska vara vänner! Det är oanvarigt och farligt att ha två hästar som helt plötsligt kan ryka ihop och så är du mittpunkten och då blir den som står emellan sparkar och bitanden.
Jag kan faktiskt tycka att det är bra att leda hagkompisarna ihop (då fortfarande med en ledare, att man har en häst på var sida) för om det börjar brinna i närheten av hagen och man är ensam hemma så kan det ta tid att springa och hämta en och lämna i stallet och sedan springa och hämta den andra. Däremot tycker jag inte att det ska vara en lat vana.
Att göra det ibland för att ha checkat av att det fungerar om något skulle hända och du behöver spara tid är bara vettigt tycker jag. Men vid testerna - ha en person i närheten som kan ta över en häst om något skulle gå galet.
Min gräns går vid att leda tre samtidigt. Jag tror jag har gjort det när vi var tvugna och hämta hem hästarna från ravinhagen när det forsade ner vatten och blåste samtidigt och det gick bra men det innebär ju även en hel del risker.
Wilma och Holly är uppfödda med att ledas tillsammans med en häst. När de lärt sig hur det var att bli hållen med grimskaft så började mamma ta båda samtidigt. Därför är det även en naturlig sak för de att gå in med hagkompisen med en häst på den andra sidan ledaren.
Som sagt innebär det risker. Det gäller att ha hästar som är uppmärksamma och lydiga och att man har koll på båda hästarna och grimskaften. Och helst ska man även ha hjälm enligt min åsikt och hästarna ska vara vänner! Det är oanvarigt och farligt att ha två hästar som helt plötsligt kan ryka ihop och så är du mittpunkten och då blir den som står emellan sparkar och bitanden.
Jag kan faktiskt tycka att det är bra att leda hagkompisarna ihop (då fortfarande med en ledare, att man har en häst på var sida) för om det börjar brinna i närheten av hagen och man är ensam hemma så kan det ta tid att springa och hämta en och lämna i stallet och sedan springa och hämta den andra. Däremot tycker jag inte att det ska vara en lat vana.
Att göra det ibland för att ha checkat av att det fungerar om något skulle hända och du behöver spara tid är bara vettigt tycker jag. Men vid testerna - ha en person i närheten som kan ta över en häst om något skulle gå galet.
a good answer
Jag har glömt att berätta att vi lät våran veterinär kolla igenom Cherry efter senaste tävlingen. Vi eller någon annan trodde inte att det skulle vara något men vi kände att det var bättre att få det bekräftat och slippa ha det i baktanken att hon skulle ha ont någonstans.
Hon var frisk som en nötkärna i alla fall. Vi gjorde böjprov och han kände igenom hela henne. Hon var jämn i muskelaturen osv. överallt och det var jätteskönt att höra. 
call on me
Dagens ridtur...
Först så mötte vi en skördetröska men det brydde sig hon inte om. Sen så helt plötsligt hoppade det fram två stora lösa hjortar och hon fick en hjärtattack (inte på riktigt!). Efter det så skulle jag på en spänd och nervös ponny rida förbi en studsmatta med fem ungar på som skrek och hoppade i godan ro men det gick bra för deras mamma sa att de skulle sätta sig och vara tysta när den fina ponnyn gick förbi. Det var mycket snällt!
Spändheten och nervösheten överkokade när vi red förbi en "hage" med hjortar i... hon stanna och blåste och var allmänt uppblåst. Så fort hon koncentrerade sig på något annat än hjortarna så var hon tvungen att gå fram och ibland så backade hon när jag gick på med spö och det var bara dumheter.
Tillslut fick jag henne förbi. Jag tror hon växte 10cm av att hon blåste upp sig så för att inte tala om traven hon fick när hon var lite uppe i luften.
Hon var duktig som tillslut gick förbi. Och hon har nog ganska mycket energi nu för hennes pelletsgiva har ökat och vi ger henne sport nu istället.
Jag är nöjd med henne. Hon kunde ha gjort mycket annat men hon valde i slutändan att lita på mig.
♥
Först så mötte vi en skördetröska men det brydde sig hon inte om. Sen så helt plötsligt hoppade det fram två stora lösa hjortar och hon fick en hjärtattack (inte på riktigt!). Efter det så skulle jag på en spänd och nervös ponny rida förbi en studsmatta med fem ungar på som skrek och hoppade i godan ro men det gick bra för deras mamma sa att de skulle sätta sig och vara tysta när den fina ponnyn gick förbi. Det var mycket snällt!
Spändheten och nervösheten överkokade när vi red förbi en "hage" med hjortar i... hon stanna och blåste och var allmänt uppblåst. Så fort hon koncentrerade sig på något annat än hjortarna så var hon tvungen att gå fram och ibland så backade hon när jag gick på med spö och det var bara dumheter.
Tillslut fick jag henne förbi. Jag tror hon växte 10cm av att hon blåste upp sig så för att inte tala om traven hon fick när hon var lite uppe i luften.
Hon var duktig som tillslut gick förbi. Och hon har nog ganska mycket energi nu för hennes pelletsgiva har ökat och vi ger henne sport nu istället.
Jag är nöjd med henne. Hon kunde ha gjort mycket annat men hon valde i slutändan att lita på mig.
♥
she's adorable
Idag har vi haft en liten fotografering med Holly. Jag knoppade upp henne tillsammans med Pontus och sen tog vi lite bilder med Wilmas utställningsträns.
Hon är så underbar den här ponnyn. Hon har varit på sommarbete länge och "inte blivit hanterad" och ändå så står hon inne i stallet själv uppbunden och bara är. Hon älskar att bli ompysslad och hon har en så härlig och lätt inställning. Jag önskar verkligen att hon hade blivit som sin helsyster (som blev 144cm) så jag kunde ha haft henne. Hon är min prinsessa.
Hon är så fantastiskt vacker. Och på den här bilden lyckades jag fånga lite känslor, hon ser sådär sorgset vacker ut. Min prinsessa.
Till salu eller lånas ut på foder.
Hon är så underbar den här ponnyn. Hon har varit på sommarbete länge och "inte blivit hanterad" och ändå så står hon inne i stallet själv uppbunden och bara är. Hon älskar att bli ompysslad och hon har en så härlig och lätt inställning. Jag önskar verkligen att hon hade blivit som sin helsyster (som blev 144cm) så jag kunde ha haft henne. Hon är min prinsessa.
Hon är så fantastiskt vacker. Och på den här bilden lyckades jag fånga lite känslor, hon ser sådär sorgset vacker ut. Min prinsessa.
Till salu eller lånas ut på foder.
my body is over the sea
damn she's good
Idag var Cherry precis som jag vill ha henne idag. Första traven var helt fantastisk! Hon längde verkligen på steget och kändes nästan schvungfull utan att jag behövde jobba fram det. Det är nog det bästa hon har travat i sitt liv.
Dessutom så hoppade vi lite och efter hindren så blev hon "lite" happy och busade men det fick hon klappar för! Och hon bjöd väldigt bra i galoppen och ville springa fortare än vad hon brukar vilja.
Jag tänkte på att inte driva mer än vad som behövdes och ja, jag fick en superkänsla!
how to make me smile
PRODUKTUTVÄRDERING - PIKEUR EPSOM
Passform: 9/10. Den är figursydd och stramar inte men är inte heller för pösig. Det enda jag har att klaga på är att det är något korta ärmar men det kanske är för att jag inte har mina händer i rätt handställning.
Kvalité och material: 10/10. Behagligt material som inte är "kavajvarmt" och som sitter bra på kroppen. Den ser ny ut fortfarande trots att den blivit använd nu i ett år. Smutsen sätter sig inte så lätt utan det är mest att borsta/fukta av.
Pris: 8/10. ca. 2395:-. Jag kommer inte ihåg vad jag köpte min för. Det är mycket pengar fast det ändå finns dyrare ändå, men jag tycker den är värd pengarna!
Användningsområde: Jag skulle kalla den för dressyrkavaj. Den är figurformad och lite längre än vad hoppkavajer brukar vara. Sen finns det säkert folk som använder den i hoppning också.
Den rekommenderas starkt! Det allra bästa är passformen och att den inte blir som en bastu. Mitt i sommaren blir nog alla det men min gamla blev bastu även på vintern...
Pikeur Epsom - rekommenderas!
Passform: 9/10. Den är figursydd och stramar inte men är inte heller för pösig. Det enda jag har att klaga på är att det är något korta ärmar men det kanske är för att jag inte har mina händer i rätt handställning.
Kvalité och material: 10/10. Behagligt material som inte är "kavajvarmt" och som sitter bra på kroppen. Den ser ny ut fortfarande trots att den blivit använd nu i ett år. Smutsen sätter sig inte så lätt utan det är mest att borsta/fukta av.
Pris: 8/10. ca. 2395:-. Jag kommer inte ihåg vad jag köpte min för. Det är mycket pengar fast det ändå finns dyrare ändå, men jag tycker den är värd pengarna!
Användningsområde: Jag skulle kalla den för dressyrkavaj. Den är figurformad och lite längre än vad hoppkavajer brukar vara. Sen finns det säkert folk som använder den i hoppning också.
Den rekommenderas starkt! Det allra bästa är passformen och att den inte blir som en bastu. Mitt i sommaren blir nog alla det men min gamla blev bastu även på vintern...
Pikeur Epsom - rekommenderas!
this is the problem
Här kommer filmen från Örebro ryttarteam.
Ni ser nog själva problemet. När hon inte ens reagerar när man sparkar med sporrar så finns det inte så mycket mer att göra. Jag tror faktiskt inte att det hade kommit någon reaktion hur länge jag än försökt. Hon pekade verkligen finger åt mig.
Det var en som tipsade om att jag skulle göra små, små tempoväxlingar inne på banan. Jag uppskattar verkligen tips och det låter bra men det skulle aldrig funka. Tempoväxlingar, så som jag lärt mig i alla fall, är när man minskar och ökar tempot. Det kan handla om stor skillnad eller pytteliten. Men i det här fallet går det inte. Låt oss säga att tempot på filmen var "grundtempot/normaltempot" och att jag då ska växla mellan det och mindre/högre tempo. Om jag då minskar tempot.... hur ska jag då få upp henne i normaltempot igen när hon inte lyssnar framåt alls? Då blir det tillslut saktare, saktare, saktare och saktare. Och det är synd för det var ju annars ett bra tips som aktivering men då måste hon ändå ha liiiite tänk framåt för att kunna höja tempot sedan.
Vi har nu bytt till Sport (pellets) och ökat givan så nu får vi hoppas att det ger sig. Hon gjorde det på träningen efter och vi började då förstå att hon troligtvis gör det när hon inte riktigt orkar mer och då bara stänger av.
På med massor med energi och då får vi ta att hon slänger av mig i skogen med sina sjujäkla bockserier och att hon skuttar till på banan. Jag tar hellre det än som det var på filmen.
Jag hoppas verkligen att vi fixar det här. Och det gör vi men det kanske kommer ta tid. Men hon är värd all tid i världen. Vi gör nog många glada genom att inte kunna genomföra hela programmet ;)
take me higher
Under tiden som jag hade Kasper här så fick jag klart för mig att storhäst inte är så långt borta.
Jag kände mig faktiskt mer hemma på en storhäst än vad jag gör på ponnyerna, kanske var det så att det bara var Kasper som gjorde att jag fick den känslan eller så är det helt enkelt så.
Jag kommer absolut fortsätta med ponny resterande åren men jag är faktiskt sugen på en storhäst snart. Inte just nu kanske men till våren/nästa år. Skillanden mellan ponny och häst var faktiskt stor. Dels var det lättare/roligare att rida för det blev just mer ridning. Och det blev mer steg.
När jag red Kasper före och sedan hoppade upp på någon av ponnyerna så kändes det allmänt... "inte hemma". Jag kände mig lång och skutta mest runt där uppe på de små korta stegen.
Hur det än blir så kommer jag INTE sluta med mina ponnyer tidigare än "måstedatumet" (kommer fortsätta en bit efter det också ;) ) men jag skulle vilja ha en storhäst att komplettera med. Och att kanske ha ett år innan beräknat för att ha just ett år att rida in mig på den och lära känna varandra så att man kan gå in och inte behöva börja om från början med ett års inlärning osv. och missa ett år av "ordentligt tävlande".
Det svåra kommer bli att hitta någon som uppfyller mina "krav".
* Ska kunna hoppa, helst som Kasper.... och då göra det med glädje och stötta mig.
* Kunna gå minst LA klasser i dressyr.
* Vara lite maffig utan att vara tunn. Jag tycker inte om spinkiga halsar och kantiga kroppar utan runda i formen och lite nacke.
* Innehålla lite av Cherry, lite av Saga, lite av Kasper och lite av Musse.
Önska mig lycka till att hitta någon sån...
Ni som nu har storhäst - hur kände ni att det var dags att införskaffa en?
Jag kände mig faktiskt mer hemma på en storhäst än vad jag gör på ponnyerna, kanske var det så att det bara var Kasper som gjorde att jag fick den känslan eller så är det helt enkelt så.
Jag kommer absolut fortsätta med ponny resterande åren men jag är faktiskt sugen på en storhäst snart. Inte just nu kanske men till våren/nästa år. Skillanden mellan ponny och häst var faktiskt stor. Dels var det lättare/roligare att rida för det blev just mer ridning. Och det blev mer steg.
När jag red Kasper före och sedan hoppade upp på någon av ponnyerna så kändes det allmänt... "inte hemma". Jag kände mig lång och skutta mest runt där uppe på de små korta stegen.
Hur det än blir så kommer jag INTE sluta med mina ponnyer tidigare än "måstedatumet" (kommer fortsätta en bit efter det också ;) ) men jag skulle vilja ha en storhäst att komplettera med. Och att kanske ha ett år innan beräknat för att ha just ett år att rida in mig på den och lära känna varandra så att man kan gå in och inte behöva börja om från början med ett års inlärning osv. och missa ett år av "ordentligt tävlande".
Det svåra kommer bli att hitta någon som uppfyller mina "krav".
* Ska kunna hoppa, helst som Kasper.... och då göra det med glädje och stötta mig.
* Kunna gå minst LA klasser i dressyr.
* Vara lite maffig utan att vara tunn. Jag tycker inte om spinkiga halsar och kantiga kroppar utan runda i formen och lite nacke.
* Innehålla lite av Cherry, lite av Saga, lite av Kasper och lite av Musse.
Önska mig lycka till att hitta någon sån...
Ni som nu har storhäst - hur kände ni att det var dags att införskaffa en?
sick of it
Har ni någon gång tänkt på hur mycket förväntningar man har på folk och djur (m.m)?
Ett exempel:
En ryttare med brunrutiga ridbyxor, randig tröja och en hjälm för 299kr med en häst som är helbrun och som man inte tänker speciellt mycket på. Om man ställer detta ekipage bredvid en ryttare med gråa helskodda byxor, vit tröja och JW hjälm med Roeckl handskar och Köningsstövlar och en mörkfux med bläs och fyra vita strumpor.... vilket ekipage kollar man egentligen mest på?
Jag tror det är ganska solklart att fokuset hamnar på det sistnämda ekipaget. Det innebär även att när de börjar rida har mest förväntningar på det ekipaget. Sen när de börjar rida så visar det sig att det sistnämnda ekipaget inte är så fantastiskt som det ser ut medans det första ekipaget verkligen visar upp en fin ridtur...
Utrustningen och den första uppfattningen är nog det man utgår efter. Bara för att man inte klär upp sig i det allra dyraste och ser allra bäst ut så betyder det inte att man rider sämre. Ibland, som i exemplet, rider man snarare bättre.
Det jag försöker komma fram till är att man kan vara duktig vad man än har på sig. Men det är faktiskt så att fin utrustning ser ju trevligare ut för ögat (behöver inte vara dyrt) men lite baktanke mellan kläderna och hästens utrustning är ju bra mycket i ögonfallande än en blandning mellan rutigt, randigt och prickigt.
Man låter ofta det allmänna uttrycket gå först. Man dömer personerna och ekipaget efter vad de har på sig och utstrålar (eller inte utstrålar) och jag tycker det är fel.
Jan Brink skulle ju fortfarande rida bättre än mig om han hade blandat mönster och färger medans jag skulle klä mig prydligt.
Gå inte efter första uttrycket och utrustning - gå efter prestationen.
Sen tjänar man nog lite på att klä sig prydligt för det gör ju ett bättre intryck och då får folk upp ögonen för en lite snabbare.
Under den mest hemska outfiten och sämsta märket kan nästa ryttartalang finnas. Så är det faktiskt.
Ge varje ekipage tid att "visa upp sig" innan ni dömmer efter utrustning osv.
Ett exempel:
En ryttare med brunrutiga ridbyxor, randig tröja och en hjälm för 299kr med en häst som är helbrun och som man inte tänker speciellt mycket på. Om man ställer detta ekipage bredvid en ryttare med gråa helskodda byxor, vit tröja och JW hjälm med Roeckl handskar och Köningsstövlar och en mörkfux med bläs och fyra vita strumpor.... vilket ekipage kollar man egentligen mest på?
Jag tror det är ganska solklart att fokuset hamnar på det sistnämda ekipaget. Det innebär även att när de börjar rida har mest förväntningar på det ekipaget. Sen när de börjar rida så visar det sig att det sistnämnda ekipaget inte är så fantastiskt som det ser ut medans det första ekipaget verkligen visar upp en fin ridtur...
Utrustningen och den första uppfattningen är nog det man utgår efter. Bara för att man inte klär upp sig i det allra dyraste och ser allra bäst ut så betyder det inte att man rider sämre. Ibland, som i exemplet, rider man snarare bättre.
Det jag försöker komma fram till är att man kan vara duktig vad man än har på sig. Men det är faktiskt så att fin utrustning ser ju trevligare ut för ögat (behöver inte vara dyrt) men lite baktanke mellan kläderna och hästens utrustning är ju bra mycket i ögonfallande än en blandning mellan rutigt, randigt och prickigt.
Man låter ofta det allmänna uttrycket gå först. Man dömer personerna och ekipaget efter vad de har på sig och utstrålar (eller inte utstrålar) och jag tycker det är fel.
Jan Brink skulle ju fortfarande rida bättre än mig om han hade blandat mönster och färger medans jag skulle klä mig prydligt.
Gå inte efter första uttrycket och utrustning - gå efter prestationen.
Sen tjänar man nog lite på att klä sig prydligt för det gör ju ett bättre intryck och då får folk upp ögonen för en lite snabbare.
Under den mest hemska outfiten och sämsta märket kan nästa ryttartalang finnas. Så är det faktiskt.
Ge varje ekipage tid att "visa upp sig" innan ni dömmer efter utrustning osv.
to close to the eye
En nyhet från Dyon.
Jag tycker tränset är snyggt i sig, stilrent men inte för enkelt - men hur är det med passformen egentligen?
Det jag tänker på är att det sitter väldigt nära ögonen... jag tror man ska tänka efter hur hästen har ögonen satta innan man köper detta. En del sitter det kanske jättebra på medans på andra med lite bredare mellan ögonen nästan sitter och trycker vid ögongloberna. Eller så är det kanske bara vinkeln men jag reagerade faktiskt på det.
Snyggt är det i alla fall!
to wear white
Vitt på utrustning är fantastiskt snyggt. En del tycker det är extremt skrytigt att ha på träningar/hemma och att vitt är en tävlingsfärg, men stämmer verkligen det?
Det enda jag kan känna är att träna i vita ridbyxor kanske inte är riktigt rätt för då tappar man tävlingskänslan men vitt schabrak matchat med vita lindor och tröja är helt rätt. Däremot kanske man ska klara av att bära upp färgen, vitt är ändå tävlingsfärg/duktigfärg i regel och då kanske inte en som inte kan rida sin häst på tygeln ska pryda upp med vitt.
Vitt är skitsnyggt, hett och vågat.
Kan man bära upp det som förväntas av en när man har vitt (man förväntas ju faktiskt att kunna rida hyfsat om man klär upp i vitt) så är det en 10/10!
Jag har vågat några gånger och fy sjutton vad snyggt det är!
i'll never forget you
send me an angel
Jag ska se om jag klarar av att fixa ihop en liten film om Kasper. Jag har även lite ovisade bilder. Jag kommer självklart dela med mig av det när jag känner att jag klarar av det utan att bryta ihop. Film från Pay&Jump ska jag väl klara av...
Jag tänkte tipsa om Annas blogg. Hon har haft Kasper och har varit väldigt positiv till oss. Hon har skrivit så fint om honom på sin blogg. ♥
an angel
Tack för allt. Det är din förtjänst att jag vågar hoppa igen, och då med glädje och självförtroende.
Du hjälpte mig att gå från att vara livrädd för att hoppa 70cm under "provridningen" till att hoppa 135cm, på endast några få gånger.
Jag vet inte när jag kommer sluta gråta men jag kommer aldrig, aldrig någonsin, glömma dig och allt du gjort för mig! Allt du fick mig uppleva och känna.
Du har räddat mig och min ridning. Tack vare dig kan jag sträcka på ryggen och se mig själv göra ett stort framsteg som jag aldrig trodde var möjligt. Du gick mig att tro på mig själv och att hitta glädjen. Du ställde upp på mig.
Tack Kasper för allt. Ditt namn och våra minnen kommer alltid att finnas kvar i mitt hjärta.
Och det finns inget mer jag önskar än att du skulle stå där ute i hagen och att jag fick rida dig imorgon och pussa på din mule och ge dig äpple för att du charmar mig med ditt prat. Men så kan det aldrig bli igen.
Jag önskar att våran tid hade blivit längre. Och jag önskar du var här nu.
Tack för allt älskade, fantastiska och oslagbara häst! Jag kommer aldrig glömma dig.
Kathmandu vt Waterschoot Z, loved you once, love you still, always have and always will ♥
can't stop cry
Jag kommer aldrig glömma dig Kasper. Tack för allt du gett mig och hjälpt mig igenom. Du är oslagbar!
think free
Ursäkta den dåliga uppdateringen. Det är fullt med skola och ridning.
Om du inte visste, vilken ras tror du att Cherry skulle vara då?
Om du inte visste, vilken ras tror du att Cherry skulle vara då?
Pay & Jump - Kumla Ridklubb. "Kasper".
Kasper är perfektion. Kathmandu vt Waterschoot Z, perfektion!
80cm:
Det blev lite stressigt på framridningen men det gick hyfsat. Jag får lite panik när jag sitter på en så stor häst i ett sånt litet ridhus när folk ska hoppa och alla flänger omkring (inklusive mig) men det gick bra. Jag hann komma en gång på lilla, en gång på räcket och en gång på oxern och alla tre sprången blev riktigt, riktigt bra.
Inne på banan så taggade han sönder, haha. Så fort vi red an mot ett hinder så kände man hur han höjdes fram och blev mer aktiv i galoppen och verkligen sög tag i hindren och så sitter lilla jag där uppe som en vante och inte har någon kroppsvikt som han lägger märke till utan får jobba med handen....
0 fel på hinder + en volt då jag glömde vägen.
90cm:
Jag hann inte rida fram alls. Felicia gick in före mig så jag hann hoppa ett språng på räcket men det var allt vi hann. Vi kom bra på det i alla fall och det kändes bra.
Inne på banan var han lugnare än förra klassen (och då kan vi säga att första var raketfart och den här var lekstuga/övertaggad)... Vi kom bra på i princip alla hinder (trots att han bröt av till trav före ett hinder) vad jag kommer ihåg och jag hade lite bättre kontroll på honom. Och jag kom ihåg vägen ;)
0 fel.
Jag var inte rädd. Han fixade det åt oss. Han är bäst!
80cm:
Det blev lite stressigt på framridningen men det gick hyfsat. Jag får lite panik när jag sitter på en så stor häst i ett sånt litet ridhus när folk ska hoppa och alla flänger omkring (inklusive mig) men det gick bra. Jag hann komma en gång på lilla, en gång på räcket och en gång på oxern och alla tre sprången blev riktigt, riktigt bra.
Inne på banan så taggade han sönder, haha. Så fort vi red an mot ett hinder så kände man hur han höjdes fram och blev mer aktiv i galoppen och verkligen sög tag i hindren och så sitter lilla jag där uppe som en vante och inte har någon kroppsvikt som han lägger märke till utan får jobba med handen....
0 fel på hinder + en volt då jag glömde vägen.
90cm:
Jag hann inte rida fram alls. Felicia gick in före mig så jag hann hoppa ett språng på räcket men det var allt vi hann. Vi kom bra på det i alla fall och det kändes bra.
Inne på banan var han lugnare än förra klassen (och då kan vi säga att första var raketfart och den här var lekstuga/övertaggad)... Vi kom bra på i princip alla hinder (trots att han bröt av till trav före ett hinder) vad jag kommer ihåg och jag hade lite bättre kontroll på honom. Och jag kom ihåg vägen ;)
0 fel.
Jag var inte rädd. Han fixade det åt oss. Han är bäst!
he's the best
Kasper är världens bästa ♥
Höjdrekord idag igen. Vi har hoppat 135cm idag! Jag kan inte fatta det. För 3-4 gånger sedan var jag rädd över att hoppa 70cm och nu var jag inte rädd överhuvudtaget. Han är verkligen fantastisk!
Tyvärr var kameran på fel inställningar men det blev bra bilder med tanke på att den stod på macro... dessutom var det konstigt ljus och regnade så det är inte det lättaste.
Han är verkligen bäst. Han hoppar trots att jag inte riktigt kan allt det där med att tänka på många saker samtidigt. Något som jag måste bli bättre på är eftergiften.
Imorgon är det Pay&Jump. Vi hoppar 80cm och 90cm.
Höjdrekord idag igen. Vi har hoppat 135cm idag! Jag kan inte fatta det. För 3-4 gånger sedan var jag rädd över att hoppa 70cm och nu var jag inte rädd överhuvudtaget. Han är verkligen fantastisk!
Tyvärr var kameran på fel inställningar men det blev bra bilder med tanke på att den stod på macro... dessutom var det konstigt ljus och regnade så det är inte det lättaste.
Han är verkligen bäst. Han hoppar trots att jag inte riktigt kan allt det där med att tänka på många saker samtidigt. Något som jag måste bli bättre på är eftergiften.
Imorgon är det Pay&Jump. Vi hoppar 80cm och 90cm.
f*ck this day
Fy f*n för idag.
Hon var väl ganska fin på framridningen. I början i alla fall. Hon lyssnade hyfsat bra faktiskt och gjorde några fina ökningar. Sen började hon krångla i galoppen i slutet med att inte fatta och att fatta fel. Då började hon även dö lite fast jag inte ridit hårt alls.
Fick gå in på banan lite tidigare än planerat då ryttaren innan mig var struken. Planerade att göra lite galoppfattningar, ha-ha... trodde jag ja. Cherry sket totalt i mig. Gick ut till collecting ring och funderade på att stryka men tog spöt och slog på henne rejält faktiskt men när jag lämnade det igen så ignorerade hon igen. Travmomenten gick väl hyfsat, jag hann inte tänka efter för jag koncentrerade mig på att hålla igång henne. Hur som helst, efter skritten så gick hon inte upp i trav. Jag sparkade gång på gång men hon ryckte inte ens till. Ingen j*vla reaktion alls. Jag utgick.
Gick in på framridningen igen och gick använda spöt så hon skärpte till sig och ja, jag vet inte vad jag ska skriva om det.
Det är så sjukt tråkigt att det blev/blir som det blev för jag fick riktigt fina poäng annars.
she wants forvard
Kasper och jag har idag blivit fotograferade och filmade. Passet blev väl sådär, jag vet inte hur jag ska beskriva.
Film och bilder kommer imorgon!
Cherry blev riden en liten väg i skogen. Hon hade väldigt mycket energi och inte blev det bättre när det kom två rådjur springandes över vägen... Hon gjorde väldigt fina ökningar och gjorde en klockren fattning från skritt. Sen efter rådjursincidenten så blev hon spänd och då blir hon lite förvirrad och glömmer bort och lyssna och gör som hon tror men hon tappade inte bjudningen i alla fall.
Jag hoppas hon har kvar samma bjudning imorgon och jag valde att sköta knoppningen imorgon och att inte tofsa upp idag heller så hon inte ska förstå att det är tävling imorgon. Hon kanske är jätteexplosiv imorgon men jag tar hellre det än att hon dör helt.
Vi startar 08.14 så det blir en tidig morgon.... 
Mobilbloggar efter start. Regional debut.
please be mine
Jag har nu hittat en sak som jag vill ha när jag fyller. För det första behöver jag ha ett extra tävlingsländtäcke och har alltid velat ha ett broderat....
Voilà! Ländtäcket är från Hööks och kostar 299kr och broderingen har jag skrivit dit själv.
Dock går det ju att beställa brodyr från Hööks ;)
Nu är det bara att hålla tummarna.... tyvärr fyller jag inte förens i november, haha.
Jag älskar förresten sånna där svansflätor. Det ser så elegant ut. Jag skulle vilja ha ett ulltäcke med svansfläta och samma brodyr på att ha på hästen när man lastar ut osv.
Voilà! Ländtäcket är från Hööks och kostar 299kr och broderingen har jag skrivit dit själv.
Dock går det ju att beställa brodyr från Hööks ;)
Nu är det bara att hålla tummarna.... tyvärr fyller jag inte förens i november, haha.
Jag älskar förresten sånna där svansflätor. Det ser så elegant ut. Jag skulle vilja ha ett ulltäcke med svansfläta och samma brodyr på att ha på hästen när man lastar ut osv.
he doesn't belong to me
Vems är kasper och varför har du den, nyfiken :)
Kasper ägs av Anna Israelsson (hon som har våran Mightiness Mist). Jag red honom en gång nu i somras och blev då tokkär för att jag kände mig så trygg på honom, speciellt i hoppningen som jag annars brukar fega ur i.
Nu har han hamnat här på något vis och han har hjälp mig att knapt våga hoppa 70cm till att slå höjdrekord på 110cm. Och jag har då endast hoppat honom:
* Två språng på 70cm på "provridningen". (Och ett eller två skutt på kanske 50cm).
* En lektion för Anna då vi slog höjdrekordet. 110 cm.
* En Pay and Jump felfritt på 70cm.
Vi ska hoppa igen på söndag och jag längtar som en tok. Det är så himla skönt att ha honom för han stödjer mig när jag inte kan riktigt själv. Jag har för det första aldrig ridit storhäst innan (Mightiness några gånger dock, men det var bara motionering) och jag har knappt hoppat i mitt liv. Inte om man jämför vad andra i min ålder gjort.
När jag inte kan ge 100% så ger han 110%.
Han är verkligen rätt häst i hoppningen för mig. För att från att vara hopprädd på 70cm till att hoppa 110 med glädje på endast en gång.... det är osannoligt.
Nu ska vi på Pay&Jump på måndag (tror jag) och då hoppar vi 80cm och 90cm.
Jag skulle så gärna vilja ha honom som min egen. För jag känner mig så trygg och glad på honom. Det som sätter stopp är mina drömmar om en fin dressyrhäst.... och ja han är välutbildad i markarbetet men han är en hopphäst. Så är det bara. Och det är så j*vla tragiskt. Jag dagdrömmer om att han vore min ibland.
Världens bästa Kasper, Kathmandu vt Waterschoot Z, tack för att du är perfekt ♥
Kasper ägs av Anna Israelsson (hon som har våran Mightiness Mist). Jag red honom en gång nu i somras och blev då tokkär för att jag kände mig så trygg på honom, speciellt i hoppningen som jag annars brukar fega ur i.
Nu har han hamnat här på något vis och han har hjälp mig att knapt våga hoppa 70cm till att slå höjdrekord på 110cm. Och jag har då endast hoppat honom:
* Två språng på 70cm på "provridningen". (Och ett eller två skutt på kanske 50cm).
* En lektion för Anna då vi slog höjdrekordet. 110 cm.
* En Pay and Jump felfritt på 70cm.
Vi ska hoppa igen på söndag och jag längtar som en tok. Det är så himla skönt att ha honom för han stödjer mig när jag inte kan riktigt själv. Jag har för det första aldrig ridit storhäst innan (Mightiness några gånger dock, men det var bara motionering) och jag har knappt hoppat i mitt liv. Inte om man jämför vad andra i min ålder gjort.
När jag inte kan ge 100% så ger han 110%.
Han är verkligen rätt häst i hoppningen för mig. För att från att vara hopprädd på 70cm till att hoppa 110 med glädje på endast en gång.... det är osannoligt.
Nu ska vi på Pay&Jump på måndag (tror jag) och då hoppar vi 80cm och 90cm.
Jag skulle så gärna vilja ha honom som min egen. För jag känner mig så trygg och glad på honom. Det som sätter stopp är mina drömmar om en fin dressyrhäst.... och ja han är välutbildad i markarbetet men han är en hopphäst. Så är det bara. Och det är så j*vla tragiskt. Jag dagdrömmer om att han vore min ibland.
Världens bästa Kasper, Kathmandu vt Waterschoot Z, tack för att du är perfekt ♥
don't pretend you're sorry
Jag började tävla lokalt 2009. Jag gick då alltså i 6:an eller 7:an. De flesta häromkring började tävla lokalt mycket tidigare och en del har nästan växt upp med att tävla.
Trots att jag kom så "efter" med min debut så har jag kommit före en del av de som började tävla innan mig. Eller åtminstone är på samma nivå. Både de som har samma ponny och de som bytt.
2010.
Det allra roligaste är att jag fortfarande är ikapp trots att jag under hösten hade en skadad ponny och en totalgrön ponny. Och därmed gjort ett byte på häst och ändå är ikapp, och lite före. Det är coolt.
Jag har haft mycket emot mig men jag inser nu att jag klarat mig galant och kommit ikapp trots det. Det är en skön känsla. Något måste jag ju ha gjort bra om jag som missat ett par år av tävlan och extra kunskap ligger på samma nivå trots mindre års tävlande och mindre rutin.
Trots att jag kom så "efter" med min debut så har jag kommit före en del av de som började tävla innan mig. Eller åtminstone är på samma nivå. Både de som har samma ponny och de som bytt.
2010.
Det allra roligaste är att jag fortfarande är ikapp trots att jag under hösten hade en skadad ponny och en totalgrön ponny. Och därmed gjort ett byte på häst och ändå är ikapp, och lite före. Det är coolt.
Jag har haft mycket emot mig men jag inser nu att jag klarat mig galant och kommit ikapp trots det. Det är en skön känsla. Något måste jag ju ha gjort bra om jag som missat ett par år av tävlan och extra kunskap ligger på samma nivå trots mindre års tävlande och mindre rutin.
a good day
Kasper ♥ blev riden på gärdet. Han var lika fin och duktig som vanligt. Han var stencool när det hoppade ett rådjur från skogen och bara gick kvar i samma tempo och var lugn. Han är bäst.
Det blev lite skritt och trav och övergångar samt vägar då han vilat nu när jag varit sjuk. Vi körde ett litet mjukispass alltså.
Han är den bästa Kasper i världen. Fina häst!
Cherry var guld att rida idag! Det kändes så fort jag satt upp nästan. Hon ville och tänkte framåt och var sammarbetsvillig och helt... underbar. Jag gjorde så att jag inte hade krav på form utan hade bara kontakt med munnen och sen fick hon välja om hon ville sammarbeta eller inte och det ville hon. Hon var väldigt pigg, framåt och allmänt glad så jag satt och log hela tiden nästan. Det var så härligt! Hon var verkligen så som jag saknat.
Jag passade på att göra lite ökningar när jag hade 110% gratis bjudning och hon gjorde de jättebra. Fina flickan!
Hon fick mig verkligen att le idag. Satt och skratta och hon hade öronen framåt i princip hela tiden. Vi hade även sällskap av ett rådjur som stod på gärdet men det brydde hon sig inte om alls.
Hon brukar ha en liten gräns på hur fort hon vill/kan racea, som ett högsta tempo och sen tar det stopp. Den gränsen, alltså så fort som det går då, det var normaltempot idag. Världens bästa isabellponny ♥
Det blir tävling på lördag. Jag startar någon gång runt 08.00.... Det blir våran regionaldebut och vi har inga förväntningar alls. Det blir en erfarenhet rikare och sen får vi se hur det går!
Jag hoppas att jag kan bevara energin hon hade idag tills på lördag. Vågar nästan inte rida så mycket imorgon, haha.
Det blev lite skritt och trav och övergångar samt vägar då han vilat nu när jag varit sjuk. Vi körde ett litet mjukispass alltså.
Han är den bästa Kasper i världen. Fina häst!
Cherry var guld att rida idag! Det kändes så fort jag satt upp nästan. Hon ville och tänkte framåt och var sammarbetsvillig och helt... underbar. Jag gjorde så att jag inte hade krav på form utan hade bara kontakt med munnen och sen fick hon välja om hon ville sammarbeta eller inte och det ville hon. Hon var väldigt pigg, framåt och allmänt glad så jag satt och log hela tiden nästan. Det var så härligt! Hon var verkligen så som jag saknat.
Jag passade på att göra lite ökningar när jag hade 110% gratis bjudning och hon gjorde de jättebra. Fina flickan!
Hon fick mig verkligen att le idag. Satt och skratta och hon hade öronen framåt i princip hela tiden. Vi hade även sällskap av ett rådjur som stod på gärdet men det brydde hon sig inte om alls.
Hon brukar ha en liten gräns på hur fort hon vill/kan racea, som ett högsta tempo och sen tar det stopp. Den gränsen, alltså så fort som det går då, det var normaltempot idag. Världens bästa isabellponny ♥
Det blir tävling på lördag. Jag startar någon gång runt 08.00.... Det blir våran regionaldebut och vi har inga förväntningar alls. Det blir en erfarenhet rikare och sen får vi se hur det går!
Jag hoppas att jag kan bevara energin hon hade idag tills på lördag. Vågar nästan inte rida så mycket imorgon, haha.
hey monday
Det var någon som frågade var min donut bun var köpt. Jag tror mamma köpte den på Kicks!
this is the easiest
I skolan så pratade vi om hur man kan ta sig till de större tävlingarna, SM, EM, VM och OS och vilken gren som var "lättast" att komma dit med. Det var en ganska intressant diskussion och vi kom fram till att distans "är" den lättaste grenen att komma långt i.
I distans krävs nämligen inte lika mycket ridkunskaper som i fälttävlan, dressyr och hoppning. Man behöver inte kunna rida hästen i form och man behöver inte kunna se avstånd för att komma rätt på hindren. Det som krävs är en vältränad häst i flås, kondition och styrka och en ryttare som kan parera upp växlande omgivningar och som har kunskapen om att behålla hästens energi så länge som möjligt.
Sen påstår jag/vi inte att vilken nybörjare som helst kan rida distans galant utan det kräver sina saker det med.
Foto Team JIM - hittad på google.
Tror ni att det stämmer eller säger ni tvärt emot?
I distans krävs nämligen inte lika mycket ridkunskaper som i fälttävlan, dressyr och hoppning. Man behöver inte kunna rida hästen i form och man behöver inte kunna se avstånd för att komma rätt på hindren. Det som krävs är en vältränad häst i flås, kondition och styrka och en ryttare som kan parera upp växlande omgivningar och som har kunskapen om att behålla hästens energi så länge som möjligt.
Sen påstår jag/vi inte att vilken nybörjare som helst kan rida distans galant utan det kräver sina saker det med.
Foto Team JIM - hittad på google.
Tror ni att det stämmer eller säger ni tvärt emot?
new investment
Mamma kom hem med en donut bun idag. Jag har velat ha en länge så jag blev superglad.
Nu ska det bara köpas lite utsmyckade hårspännen sen får jag en fin tävlingsuppsättning till tävling.
Nu ska det bara köpas lite utsmyckade hårspännen sen får jag en fin tävlingsuppsättning till tävling.
do something
På tävlingen såg jag transporter utan baklem. Jag har säkert sett det förut med men inte reagerat förens nu.
Efter att ha funderat lite så hittar jag ändå inte någon större mening med det förutom att den inte tar lika mycket plats på tävling i längd och blir lättare att sopa ut för allt inte fastnar och hamnar på lemmen.
Jag skulle nog inte kunna tänka mig att ha en sådan. Förstå vad läskigt om hästen får panik i transporten och kastar sig ut och inte tänker på höjdskillnaden, den kan till exempel vricka sig om den landar konstigt och kan även "tappa kontrollen" på benen för att den tappar balansen på ett.
Och svårlastade hästar, åtminstone Wilma, skulle nog aldrig kliva på en sådan. Hon föredrar nog att ha det lite mindre "avancerat" och bara kan gå rakt in istället för att behöva lyfta på benen, haha!
Jag tror i alla fall att mina hästar funkar bäst med lem!
Googlebild.
f*ck off
Jag vet att det är snack om att jag tydligen tävlar för låga klasser. Hade dessa personer tänkt igenom en del punkter (nedan) hade inte snacket varit detsamma.
Cherry har utbildats under ett år. Från totalgrön och "felriden - mer att jag ville ha henne på ett annat sätt men vet inte hur jag ska skriva det". Som ni med lärdom i huvudet vet så går det inte på tre gånger innan hästen är som du vill ha den. Att få henne framåt och arbetsvillig tog två månader och en månad var hon skadad. Jag fick henne den första oktober 2010 och då var vi alltså framme i januari innan vi var en bit påväg. Då har det varit en hel del jobbandes på grundutbildningen och nu har vi kommit långt på arbetet på formen och börjat med rörelser.
Detta på ett år. Vi har tagit oss från minussträcket till en bra bit över plussidan påväg mot ++ sidan.
Det jag försöker säga på den här punkten är att vi har utvecklats enormt och det har hänt mycket med hennes utbildning. Vi har nu tre placeringar varav två vinster i LB av fyra starter. OCH? Det är våran ståndpunkt och huvuden som säger när vi ska gå vidare.
Cherry är just nu inte färdig i huvudet för LA och framförallt inte nu när hon totaldör inne på banan i de lättaste programen. Och jag har en bit kvar innan jag kan bemästra de rörelser som kommer i LA programen.
Cherry andra ridturen. Denna bilden gick hon bäst på av alla som togs.
Jag ville så gärna starta DM i år. Det går i LA:1 och känns inte som en allt för stor utmaning, men jag känner att vi inte är färdiga för det. Formen på henne nu är riktigt hyfsad och hon gör bra förvänd galopp men hon kan inte skänkelvikning korrekt och hon kan inte rygga. Och hon går inte fram på banan.
Jag utsätter mig inte för att rida en LA och få 51% och aldrig mer våga gå upp i LA på henne. Tänk er själva, då kommer vi stanna på LC-LB föralltid och det vill ni ju inte.
Jag vill tävla LA, jag vill tävla FEI. Jag vill försöka kvala till SM. Det är så mycket jag vill, men jag vet att det bara går om vi gör det rätt.
Rätt är att ta det i VÅRAN takt, hinna med i huvuden och lära in ordentligt och låta det ta tid och verkligen fästa sig istället för att bara lära in till 40% och kasta sig ut i LA:4 osv.
När jag debuterar LA så ska jag göra det för att jag känner att vi klarar av det. Det kan bli så fort vi löst problemen med framåtbjudningen eller så blir det nästa år. Jag kan inte svara på det.
Jag satsar på olika LB program just nu. Problemen är att det knappt finns på ponny häromkring och sällan på lokal nivå. Vi har nu löst regional licens på henne och förbererer oss ut på regionala debuten (som kanske blir nu till helgen). Där stannar vi tills vi känner att vi är redo att ta nästa steg.
Jag rider inte de här klasserna för att få rosetter, det gör jag inte. Jag gör det för att jag känner att det är där vi hör hemma just nu och för att jag inte vill pressa henne mer under det här året. Hon har gått från en riktig skogsmullehäst till en prima tävlingsponny. Hon har lärt sig otroligt mycket. Jag vill inte pressa henne och få henne att "gå vilse" och "tappa bort sig/allt".
Vi hade kanske vågat oss på att chansa och starta DM i år då det faktiskt är få startande från Örebroklubbarna men just nu känns det som en lång väg bort. Och hon kan som sagt inte skänkelvikning och rygga och varför då ge sig ut och "göra bort sig"?. Det hade kunnat vara en chansning som gått vägen eller fallit pladask. I år tar jag inte den chansen.
Just nu vinkar vi sakta men säkert av LC (åtminstone för i år, kommer nog starta en LC första tävlingen nästa år sen fortsätta där vi är nu) och går upp i olika LB klasser och förbereder oss för LA och regionalt. Debuten blir kanske nästa helg eller så väntar den lite. Det återstår att se.
Det som avgör är hennes bjudning (snarare icke bjudning) inne på banan. När vi bemästrar den igen så kan vi vinka av och ta ett steg framåt och ha både mig och Cherry närvarande i huvud och utbildning.
Svara ärligt på en fråga. Om ni hade varit på den punkt där vi är idag med just nu lite fullt huvud på ponny och ryttare, 98% icke framåtbjudning och icke svarande på tävlingsbanor, hade ni verkligen tagit ett steg upp då? Tänk efter. Tänk er själva sittande drivandes, sparkandes och får ingen reaktion. Hade det varit dags då att gå upp till en ännu svårare klass?
Ta den funderaren och svara.
Tiden är inte inne ännu. Den kan vara inne imorgon eller den kan vara inne nästa år, det återstår att se.
Cherry har utbildats under ett år. Från totalgrön och "felriden - mer att jag ville ha henne på ett annat sätt men vet inte hur jag ska skriva det". Som ni med lärdom i huvudet vet så går det inte på tre gånger innan hästen är som du vill ha den. Att få henne framåt och arbetsvillig tog två månader och en månad var hon skadad. Jag fick henne den första oktober 2010 och då var vi alltså framme i januari innan vi var en bit påväg. Då har det varit en hel del jobbandes på grundutbildningen och nu har vi kommit långt på arbetet på formen och börjat med rörelser.
Detta på ett år. Vi har tagit oss från minussträcket till en bra bit över plussidan påväg mot ++ sidan.
Det jag försöker säga på den här punkten är att vi har utvecklats enormt och det har hänt mycket med hennes utbildning. Vi har nu tre placeringar varav två vinster i LB av fyra starter. OCH? Det är våran ståndpunkt och huvuden som säger när vi ska gå vidare.
Cherry är just nu inte färdig i huvudet för LA och framförallt inte nu när hon totaldör inne på banan i de lättaste programen. Och jag har en bit kvar innan jag kan bemästra de rörelser som kommer i LA programen.
Cherry andra ridturen. Denna bilden gick hon bäst på av alla som togs.
Jag ville så gärna starta DM i år. Det går i LA:1 och känns inte som en allt för stor utmaning, men jag känner att vi inte är färdiga för det. Formen på henne nu är riktigt hyfsad och hon gör bra förvänd galopp men hon kan inte skänkelvikning korrekt och hon kan inte rygga. Och hon går inte fram på banan.
Jag utsätter mig inte för att rida en LA och få 51% och aldrig mer våga gå upp i LA på henne. Tänk er själva, då kommer vi stanna på LC-LB föralltid och det vill ni ju inte.
Jag vill tävla LA, jag vill tävla FEI. Jag vill försöka kvala till SM. Det är så mycket jag vill, men jag vet att det bara går om vi gör det rätt.
Rätt är att ta det i VÅRAN takt, hinna med i huvuden och lära in ordentligt och låta det ta tid och verkligen fästa sig istället för att bara lära in till 40% och kasta sig ut i LA:4 osv.
När jag debuterar LA så ska jag göra det för att jag känner att vi klarar av det. Det kan bli så fort vi löst problemen med framåtbjudningen eller så blir det nästa år. Jag kan inte svara på det.
Jag satsar på olika LB program just nu. Problemen är att det knappt finns på ponny häromkring och sällan på lokal nivå. Vi har nu löst regional licens på henne och förbererer oss ut på regionala debuten (som kanske blir nu till helgen). Där stannar vi tills vi känner att vi är redo att ta nästa steg.
Jag rider inte de här klasserna för att få rosetter, det gör jag inte. Jag gör det för att jag känner att det är där vi hör hemma just nu och för att jag inte vill pressa henne mer under det här året. Hon har gått från en riktig skogsmullehäst till en prima tävlingsponny. Hon har lärt sig otroligt mycket. Jag vill inte pressa henne och få henne att "gå vilse" och "tappa bort sig/allt".
Vi hade kanske vågat oss på att chansa och starta DM i år då det faktiskt är få startande från Örebroklubbarna men just nu känns det som en lång väg bort. Och hon kan som sagt inte skänkelvikning och rygga och varför då ge sig ut och "göra bort sig"?. Det hade kunnat vara en chansning som gått vägen eller fallit pladask. I år tar jag inte den chansen.
Just nu vinkar vi sakta men säkert av LC (åtminstone för i år, kommer nog starta en LC första tävlingen nästa år sen fortsätta där vi är nu) och går upp i olika LB klasser och förbereder oss för LA och regionalt. Debuten blir kanske nästa helg eller så väntar den lite. Det återstår att se.
Det som avgör är hennes bjudning (snarare icke bjudning) inne på banan. När vi bemästrar den igen så kan vi vinka av och ta ett steg framåt och ha både mig och Cherry närvarande i huvud och utbildning.
Svara ärligt på en fråga. Om ni hade varit på den punkt där vi är idag med just nu lite fullt huvud på ponny och ryttare, 98% icke framåtbjudning och icke svarande på tävlingsbanor, hade ni verkligen tagit ett steg upp då? Tänk efter. Tänk er själva sittande drivandes, sparkandes och får ingen reaktion. Hade det varit dags då att gå upp till en ännu svårare klass?
Ta den funderaren och svara.
Tiden är inte inne ännu. Den kan vara inne imorgon eller den kan vara inne nästa år, det återstår att se.
it's sucks
Motivationen är inte på topp just nu. Börjar bli sjuk och ridsuget är lite lågt efter igår. Suck.
Åby Ridklubb - LC:2 - Cherry IV
Nu är jag hemma och kan skriva ett ordentligare inlägg. Vi tävlade i Åby idag som brukar ha Norrköping Horse Show. Tanken var att vi skulle rida LC:2 och LB:1 men det blev bara den första.
Hon var väl helt okej på framridningen. Seg i övergångarna och seg i reaktionerna men ändå hyfsad. Hon var i alla fall bra mycket bättre än på RKK men det är inte så svårt... det var botten. Hon längde fint några gånger också och tog galopp bra.
Inne på banan så var det en helt annan visa. Jag fick driva arslet av mig men inte blev det bättre för det. Det är som om hon blir förlamad i sidorna och inte känner ett dugg. Jag fick slita så mycket där inne för att hålla igång henne så att jag nästan började gråta av att jag var helt slut.
Det är svårt att förklara känslan men tänk er att hon inte ens reagerar på att man borrar in sporren i sidan eller sparkar till henne med den utan går i samma sega tempo och bara ignorerar. Det är så frustrerande och jag kände länge att jag inte orkar tävla henne mer men hon ska få gå väldigt lungt nu i veckan och så ökar vi maten mycket så får vi se. På lördag blir det i så fall en regional LB. Funkar hon inte där så får hon tävlingsvila till KM... och det blir inte bra för vi planerar ju att rida laget och jag har ingen annan att starta. Suck.
Nu till det positiva: Hon var faktiskt väldigt fin i formen. Hon går nästan inte alls bakom längre utan det som är kvar nu är att hon ska komma lite mer i ro med huvudet då hon ibland, speciellt i övergångar, rycker/skakar/duckar till lite. Men den är bra så mycket bättre!
Och hon fattade galopp idag med. Och självklart klappar jag henne då när hon först och främst har haft problem med det och att hon inte hade någon bjudning men ändå fattade... fick kommentar "klappa inte så mycket!". Men den kommentaren ignorerar jag. Hon är under inlärning och ska ha beröm när hon gör rätt!
Vi fick 63,??% och en tredjeplacering. Och tro mig, idag var det inte mer värt! Men nu ökar vi maten och hoppas på en framåttänkande Cherry!
Jag har hittat en som kan ta över Cherry efter mig sedan..... ;) Kaninis! Våran maskot.
Hon var väl helt okej på framridningen. Seg i övergångarna och seg i reaktionerna men ändå hyfsad. Hon var i alla fall bra mycket bättre än på RKK men det är inte så svårt... det var botten. Hon längde fint några gånger också och tog galopp bra.
Inne på banan så var det en helt annan visa. Jag fick driva arslet av mig men inte blev det bättre för det. Det är som om hon blir förlamad i sidorna och inte känner ett dugg. Jag fick slita så mycket där inne för att hålla igång henne så att jag nästan började gråta av att jag var helt slut.
Det är svårt att förklara känslan men tänk er att hon inte ens reagerar på att man borrar in sporren i sidan eller sparkar till henne med den utan går i samma sega tempo och bara ignorerar. Det är så frustrerande och jag kände länge att jag inte orkar tävla henne mer men hon ska få gå väldigt lungt nu i veckan och så ökar vi maten mycket så får vi se. På lördag blir det i så fall en regional LB. Funkar hon inte där så får hon tävlingsvila till KM... och det blir inte bra för vi planerar ju att rida laget och jag har ingen annan att starta. Suck.
Nu till det positiva: Hon var faktiskt väldigt fin i formen. Hon går nästan inte alls bakom längre utan det som är kvar nu är att hon ska komma lite mer i ro med huvudet då hon ibland, speciellt i övergångar, rycker/skakar/duckar till lite. Men den är bra så mycket bättre!
Och hon fattade galopp idag med. Och självklart klappar jag henne då när hon först och främst har haft problem med det och att hon inte hade någon bjudning men ändå fattade... fick kommentar "klappa inte så mycket!". Men den kommentaren ignorerar jag. Hon är under inlärning och ska ha beröm när hon gör rätt!
Vi fick 63,??% och en tredjeplacering. Och tro mig, idag var det inte mer värt! Men nu ökar vi maten och hoppas på en framåttänkande Cherry!
Jag har hittat en som kan ta över Cherry efter mig sedan..... ;) Kaninis! Våran maskot.
peaceful dream
Tredje placering på dagens tävling. Strök hos från andra för hon dör helt på banan. Jag får jobba arset av mig men hon var trots allt duktig och fattade galopp även idag men reaktion på skänkeln blev det inte...
Vi ska höja pelletsen och se om det blir någon skillnad. Hon lyssnade duktigt på framridningen idag i alla fall!
Hon är bäst och duktigast enligt mig trots att hon är som hon är ;)
back to life
Nu har jag vilat upp mig efter en dag i skolan med en massa skrivande och tänkande, men jag måste faktiskt säga att det här verkligen är rätt linje för mig! Har häst på måndag, vanliga skoldagar tisdagar och onsdagar och på torsdagar och fredagar har vi häst (som kommer bli praktikdagar från och med v. 45).
Idag har vi pratat om hästens historia och om ridlära.
Nu ska jag ut och rida Kasper och Cherry samt packa och putsa. Fullt upp, det är så jag vill ha det ;)
Det "värsta" med att ha ridit storhäst nu är att man blir supersugen på att skaffa en själv. Men i första hand går mina älskade ponnyer ♥
a mixture
Om ni inte visste, vilken ras tror du att Musse skulle vara?
Han är Svensk Ridponny.
she has a talent
Igår tränade vi.
Vi har nu påbörjat inlärning av skänkelvikning, bättre mellantrav och förvänd galopp. Det sistnämnda gör hon faktiskt riktigt bra för att vara grön på det. Skänkelvikningen är en större utmaning, hon lyssnar inte riktigt utan gör mest som hon tycker själv och man får blir riktigt arg på henne ibland för hon går åt sidan trots att man inte ber henne och tar inte framåtdrivande hjälpen....
Det blir nog bra med jobb, precis som "allt" annat! Mellantrav gjorde hon faktiskt bra igår!
Bild från gammal träning.
Jag har börjat få ont av sadeln. Framförallt i knäna och benen. Stöden sitter lite knasigt för mina ben tror jag för jag sitter liksom fast med knäna fast på ett negativt sätt. Jag får spänningar och ja, problem. Jag får också spänna mig för att sitta rätt och så ska det inte vara för då blir det inte den mjuka och följsamma ridningen som jag strävar efter. Suck.
Vi får se och tänka över om det är dags för en ny sadel. Den är ju egentligen mammas och varken inpassad för varken mig eller ponnyerna (nu passar den ponnyerna ändå).
Vi har nu påbörjat inlärning av skänkelvikning, bättre mellantrav och förvänd galopp. Det sistnämnda gör hon faktiskt riktigt bra för att vara grön på det. Skänkelvikningen är en större utmaning, hon lyssnar inte riktigt utan gör mest som hon tycker själv och man får blir riktigt arg på henne ibland för hon går åt sidan trots att man inte ber henne och tar inte framåtdrivande hjälpen....
Det blir nog bra med jobb, precis som "allt" annat! Mellantrav gjorde hon faktiskt bra igår!
Bild från gammal träning.
Jag har börjat få ont av sadeln. Framförallt i knäna och benen. Stöden sitter lite knasigt för mina ben tror jag för jag sitter liksom fast med knäna fast på ett negativt sätt. Jag får spänningar och ja, problem. Jag får också spänna mig för att sitta rätt och så ska det inte vara för då blir det inte den mjuka och följsamma ridningen som jag strävar efter. Suck.
Vi får se och tänka över om det är dags för en ny sadel. Den är ju egentligen mammas och varken inpassad för varken mig eller ponnyerna (nu passar den ponnyerna ändå).
