happy horses
Cherry har vilat ett par dagar och när jag skulle ut och rida idag förväntade jag mig bussidan av Cherry som alltid kommer fram...men hon skötte sig så otroligt bra! Bara tre busgrejer! Hon gick avslappnat i traven (skrittade fram länge så skadade inte att trava trots att hon vilat några dagar) och hon var allmänt fin. Vanligvis brukar jag få smaka på bakutsparkar, bocksprång, serier, caprioler...
Det är inte så att jag inte är glad över att hon är busig, det tyder på att hon tycker att livet är lattjolajban utan det är mer att jag uppskattar att hon inte lägger energin på alla miljontals skutt upp i luften utan på ridpasset.

Inte nog med det så fick Holly en busattack (vilket i princip aldrig händer). Hon rullade sig och kastade sig upp och drog på bocksprång, hoppade rakt upp i luften, kutade lite hit och dit och fortsatte att sparka bakut och greja. Då fick hon igång Musse som drog iväg i värsta dundergaloppen.

Det är inte små sparkar hon gör...
her boyfriend

11 månader med min underbara Pontus idag ♥
make a copy
Inte lika stark kopia som det brukar vara åtminstone, mer utav samma tänk.


Lite nyheter som kommit ut.
Jag gillar det grönrutiga täcket, jag har ett blårött från tidigare kollektion och det är superbra. Tränset är ganska snyggt - hade gärna köpt det men det är mässingsdetaljer och jag vill ha silver. Behöver ett nytt hoppträns, hon kan inte låna Musses längre.
Höpåsarna var charmiga, sommriga färger :D



both are my friends

Vilken ponny tycker ni mest om? Att läsa om, utseende, vill helst ha?
Jag tycker självklart mest om Musse, han är min egen och han har hjälpt mig igenom så otroligt mycket och alltid funnits där. Han är den ponnyn som är made for me.
Cherry tycker jag om precis lika mycket, det skiljer inget mellan de förutom att Musse ligger mig närmare hjärtat. Jag älskar båda mina ponnyer.
Ridmässigt är Cherry roligast för hon har mycket egen motor och ger en underbar ridkänsla, samtidigt som det är obeskrivligt när Musse väl släpper till - det går inte att jämföra.
he's my true love


again and again
Ni har kommit med önskemål om mer ridövningar här på bloggen, då undrar jag vad för övningar ni vill ha? Lösgörande övningar? Hoppbanor? Träna upp hästens kondition?
Dagens tipsövning:
Små serpentiner.
*Från jan-feb, hon var då fortfarande ganska ostadig och kort i halsen. Klippet är från början av övningen*.
Vi fick göra den här övningen på en hoppträning en gång. Cherry som inte är fullt ställbar än lossade tillslut i sidorna och blev underbart följsam och mjuk i kroppen. Hon blev avslappnad och följde med i bågarna.
Den här övningen har jag gjort varje markarbetespass efter den lektionen, det är en lätt och effektiv rörelse som alla kan göra. Målet är att kunna svänga hästen för ytterskänkel och vikt och att hästen blir lösgjord.
Vi gjorde övningen när det var en hinderserie på långsidan, då fick vi vända upp mellan ett x antal hinder och då ha riktmål om vart bågen skulle hamna och det gav ett bra stöd. I början fick man ha mer hinder mellan bågarna medans man i slutet kunde göra bågarna mellan varje bom och studs i princip.
På den andra långsidan låg det bommar några meter innanför spåret och då skulle vi rida skänkelvikning in mot bommarna, rida över bommarna, rida rakt fram och sen kom det bommar igen, sedan skänkelvikning till spåret igen. Det blev en bra och aktiverande framridningsövning som gjorde hästen mjuk och uppmärksam. Ju smalare och kortare serpentiner desto mer blir hästen mjukad i kroppen och följsam.
Serpentiner kan man trots allt göra hur och var man vill. Man kan göra de stora, små, smala, breda... man kan göra dom på grusvägen, långsidan, medellinjen, på ett gärde. Det som krävs är att du hela tiden har koll på vart du ska med blicken, det är tricket för att få bågen där du tänkt att den ska vara. Det får inte heller gå för fort för då hinner du inte med att svänga.
Sitt inte och nöt på den här övningen i flera varv utan ta den istället två gånger i båda varven, byt övning och ta den två gånger till sedan.
money for nothing
Något som jag reagerar på är att man köper dyra tävlingskavajer till hoppningen när man är under arton år. Det är trots att ganska onödigt i och med att det är lag på att ha säkerhetsväst tills man är arton och då döljer man kavajen. Och ska man ha säkerhetsvästen under kavajen så behöver kavajen vara någon/några storlekar för stor och då kan man inte ha den sedan när man är 18+ och måste då köpa ännu en ny dyr kavaj.
Antagligen köper man Animokavajer, Kingsland osv. för att visa att man har råd med det/skryta/vill vara klädd "i det bästa" trots att det inte syns. Men till vilken nytta? I princip är det bara ärmarna som syns.
I dressyr är det skillnad då det inte är lag på säkerhetsväst så där är det okej men till hoppningen är det worthless. Jag tycker det är skrytigt! Det är väl bättre att lägga ut pengar på träns, schabrak osv. som man faktiskt ser ordentligt i så fall?
Det enda som göra att man ser att det är en dyr Animo kavaj man har är det vita märket på armen, annars skulle man faktiskt kunna tro att det var vilken kavaj som helst.
Onödiga pengar!
Det är inte så att jag inte tycker om att man har dyra kavajer överlag utan jag kommer säkert ha en snygg, figursydd, dyr osv. när jag är 18+ och verkligen får visa upp den. Nu visar jag upp min säkerhetsväst och ärmarna på kavajen.
Dock har jag en Pikeur kavaj till dressyren men där syns den som sagt.
i'll be faithfull to you

Amazing! Fantastiska ponny! ♥
not ready yet
För mig finns bara ett alternativ, jag kommer börja tävla LB dressyr (som flera sagt åt mig att jag ska göra redan nu för att jag vann på 70% och måste låta andra vinna) när jag känner mig färdig för det, när jag känner mig säker i LC klasserna.
Jag har fått klagomål om att jag rider en klass för lågt och förstör chanserna för de andra som tävlar men hur skulle jag kunna veta att jag under debuten skulle kunna få 70%? Jag tänkte mig mer 60%. Och bara för att jag vinner klassen och börjar tävlandet med stormsteg så betyder det inte att jag kommer göra det i fortsättningen! Nästa tävling så kanske jag får 52% och kommer sist - det går aldrig att veta.
Att gå upp en klass kanske inte låter så farligt men när man gör det så vill man trots allt att det ska gå bra och det kommer det inte göra om man inte har självförtroende till det. Jag kommer få självförtroende efter några bra ritter i LC, jag behöver inte bli placerad eller vinna utan jag behöver känna "nu kan jag det här, jag vill ha nya utmaningar" - DÅ ska jag höja svårigheterna. Inte för att folk tycker jag är dum och orättvis för att jag går och får 70% på en tävling!

Jag klassar upp till LB dressyr när jag är redo för det, när jag fått ett x antal bra ritter i LC och kan gå upp med självkänsla och att jag är redo för det.
Punkt slut.
scary or what
Det är klart att man kan bli besviken över att inte komma hem med en rosett varje gång, och man kan bli avundsjuk när ens kompis vinner. Även om vinnaren i klassen inte hade en lika bra ritt och "inte förtjänade" vinsten lika mycket som en själv hade gjort.
Men varför är det så svårt att glädjas åt andra? Att vara glad för sina vänners framgångar och tycka att de förtjänar det.
Ridsporten handlar mer och mer om vinster och placeringar än att få en bra ritt och känsla. Det är otroligt synd.
*var glad för dina motspelares framgångar, det är din tur att vinna någon annan gång*. Det mottot är helt rätt.

smile, you're worth it
På framridningen var hon riktigt fin, inte alls så "hyper" och ovillig som hon kan vara i början utan det gick bra på en gång. Galoppen var jättefin och lugn. Jag tror att jag red fram ca. 5 min för länge då hon var något loj på banan (men bra dressyrtempo, är bara inte van med att hon är lugn - hah).
Inne på banan kollade hon inte alls. Hon var avslappnad, mjuk och sammarbetsvillig. Lite loj även här, speciellt i skritten. I en travvolt gick hon mycket bakom lod då jag koncentrerade mig så pass mycket på vägen istället för drivningen men det rättade ut sig. Tog galoppfattningarna bra men blev stark i slutet av programmet (antagligen för att hon fick lite för mycket framridning).
Jag var totalnöjd med ponnyn, ritten var helt okej för första gången (hade önskat lite mer "go" och lite mindre bakom lod - vilket var mitt fel då jag blev passiv av nervositet), ridningen var jag därmed inte fullt nöjd med. Men jag hade faktiskt en bra känsla med tanke på hur vi har förändrats sen hon kom hit.
Hade tänkt mig runt 60-65% och mitten av startfältet men fick en chock när jag fick 196p och 70% och sa att jag ledde klassen. Jag var nervös som f*n medans de andra red och kunde inte andas ordentligt. Vi stannade överst i resultatlistan och känslan av att gå in på prisutdelning och få ta emot den blågula rosetten var... obeskrivlig. Höll mig från tårar åtminstone ;)
Att vara först i ärevarvet var härligt men ponnyn ville inte fatta galopp och när hon väl gjorde det så tog hon fel. jag gjorde inte något åt det för jag var för exalterad - blev ett lite "slit och släng" ärevarv men vad f*n gör det? :D
Att komma till tävlingen med mål att komma runt hela programet utan stoigheter, glömmande av banan och med meningen "vi kan inte räkna med placeringar förens till hösten, nu är det bara rutin" till att vinna klassen under debuten.... det är fantastiskt.
Även fast ritten kanske inte var 100%ig utan lite ostadig och bakom lod stundtals så tycker jag att vi förtjänade det. För så som vi har kämpat för att komma dit vi är idag... att få credit för det... oj säger jag bara.
Våran första - men inte sista vinst!
Nästa tävling kanske vi får 49% och kommer absolut sist i resultatlistan, men vad gör det? Nu har vi visat att vi kan, att vi är bra - och rättar vi till de små misstagen som gjordes... då ni!

Kumla Ridklubb. 26 april 2011 - LC:2. VINST


70,00% och VINST!
Vilken fantastisk debut!
Jag kan säga att det gick över förväntan för jag kunde inte rida ordentligt av nervositet och blev lite passiv med skänkeln stundtals. I slutet blev hon även lite ostadig och ovillig - men hon skötte sig utmärkt!
Domarens kommentarer om allmänt uttryck:
Mjuk och jämn uppvisning med god balans. Snygg ponny med massor av utstrålning och mycket gång. Trevligt!
Domare: Agneta Nylander
Min första vinst. Våran första dressyrtävling och vi hamnade i topp. I can't belive it!


Träffade även Linnéa och Miss Matilda som är uppfödd av Annette Karlsson, Stuteri Matildelund (precis som Cherry). De kom på en andra plats i kategori C LC:2 - grattis!

my heart is beating

DRESSYRDEBUT - LC:2 2008 imorgon.
Vi kör samma utrustning som på bilden.
Jag åkte ner och kände igenom henne lite i alla gångarter då hon varit lite "loj" mot vad hon brukar vara. Hon var ganska jobbig ibland och ville bara springa iväg och hänga sig på men vissa stunder gick hon avslappnat och lätt som vanligt. Galoppen var superb idag, det gick i lagom tempo (Cherry tycker mycket bättre om att öka hela tiden så det tillslut är virvelvinden på en volt).
Jag måste komma ihåg att släppa på inner (annars går hon bakom lod) och höja upp händerna. Samt att driva mer så hon blir lite mer aktiv fast i samma tempo.
Jag kan inte rida dagen före tävling, min nervositet kommer redan då. Antagligen för att jag nästintill aldrig tävlat dressyr och aldrig på henne. Men vi kommer göra vårat bästa för dagen trots det!
Det ska bli intressant hur det kommer gå på framridningen... (lite mindre än 20x40) och Cherry känner sig lätt trängd.
Vi gör vårat bästa för dagen - får vi under 50% så får vi det, vinner vi klassen så gör vi.
Vad vill ni helst se - film eller bilder?
in your gallery

Jag är lite kär. Tänk med matchande orangea lindor och en passande tröja... snyggt!
Det vore snyggt och utstickande som tränings/fotograferings schabrak men färgen passar bara på Musse.
Synd på priset bara.
relax, take it easy
Det finns hästägare som öser på med glukosamin, nypon, vitlök, magnesium, linfröolja osv. så fort det är något fel på hästen.
Mirache Mist som var stel i slutet (27 år gammal) provade vi med nypon och glukosamin för första gången och inget hjälpte speciellt. Jag tror det är mest affärer som lurar i ägarna att det hjälper och att deras lilla häst blir frisk snabbare och därmed får in pengar.
Örter finns det många som ger, kan inte uttala mig om det hjälper.
Till en stor del tror jag att det mest är trams, att man är en "för kinkig" hästägare (tolka mig inte fel). Jag tror mer på naturlig läkning och andra behandlingar. Troligtvis för att jag aldrig sett det verka. Jag tror att det finns bättre vägar att välja istället för att vara harig så fort hästen sträcker sig i hagen lätt (en ofarlig sträckning alltså).


she is changed

Oktober/november 2010.

20 mars 2011.
Lite skillnad har det allt blivit ;)
protector

RIDER DU MED BOOTS ELLER INTE? - Varför/varför inte?

he's my boy
Han rids (skritt och trav) så ofta vi hinner vilket blir ca. 5 dagar i veckan. Galopp skulle kunna påbörjas men jag har inte bråttom. Han har blivit jättefin i arbetet, det lilla jag gör hemma, och jag har lärt mig mycket från "Cherryridning" som jag kan använda mig på honom.
Han tror att han är hingst och visar verkligen att han är kung i stallet. Han är ganska vild ibland när man tar in honom på kvällarna...
Målet är att kunna träna lektion (lätta pass) i maj.

När är min nästa tävling?
Min nästa tävling, med Cherry, är på lördag den 26 i Kumla. Debuten i dressyr - LC:2 2008.
try it yourself
Jag har flera gånger stött på folk (som inte har någon som helst kontakt med ridsporten) som påstår att det inte borde rankas som en sport utan som en hobby och livsstil. Att ridning inte ger något och att man inte bygger muskler av det. Att man bara borde rida några gånger i veckan för att de andra styrketräna och "ställa in hästen i garderoben ('glömma bort den')" - allt detta från idrottslärare från olika skolor.
Stämmer det eller inte?
Jag fick höra senast igår från en läkare att ridning är en mycket bra motionssport som man bygger muskler av och blir stark i kroppen. Man bygger även kordination och smidighet.
De som säger att man inte bygger något av ridning - har de personerna verkligen provat på det? Mockat x antal boxar varje dag, sopa, lasta in hundratals halm och höbalar, rulla på hösilagebalar, mocka hagen som är full med blöt skit i flera mängder tills man tillslut har spagettiarmar, släpa på spån och torv förpackningar, bära 25kg pelletssäckar från bilen till matförrådet, bära tunga vattenhinkar.... Jag tror ni fattar vinken.
Och själva ridningen, tror de att man sitter som en säck potatis medans hästen gör allt jobb? Absolut inte. Man driver vilket ger styrka i benen, man rider lätt (man rör sig trots allt väldigt i sadeln då vilket icke ridfolk får träningsvärk av - alltså måste det ge något?) osv. osv. osv.
Och varför skulle inte ridning räknas som en sport? För att man inte har en klubba i handen och springer efter en boll? För att man inte springer runt en gräsplan och jagar en boll som man sparkar på? Eller för att man inte håller till på en ishall med skridskor och övrig utrustning?

För mig är ridning både en sport och livsstil. Sen är det såklart skillnad på hur mycket/lite det tar - har man en häst att ta hand om och rida så tar inte det alls lika mycket som flera. Har man 5 hästar så rider man ca. 5h - plus fixar stallet, betydligt mer än övriga sporter.
i am not that king of girl
Nu ska jag ut och rida samt fixa stallet. Det blåser som sjutton här så jag antar att hästarna kommer vara ganska busiga ;)
Vad vill ni läsa om? Har inga idéer.
shape it right

Jag måste ifrågasätta Hööks passform på en del schabrak. Varför designar man de så?
En sadel ser inte ut sådär framtill så under sadel så ser det ganska skumt ut (beroende på häst, sadel osv.). Jag har själv ett par schabrak med sån passform och det ser inte bra ut under mina sadlar.
Super att de formar det så det ger en tunnel automatiskt men fronten skulle vara runt formad.
Här är ett schabrak med liknande form men denna ser mycket mer naturlig ut på hästryggen.

Med bättre formgivning så tror jag att schabraken skulle bli populärare. Jag har avstått en del schabrak från Hööks just tack vare passformen.
we look great
Så kan det gå och det är bara att rida dubbelt upp på lördag i Kumla.
Fotograferade när vi kom hem. Såhär hade det sett ut...
OBS: har väldigt svårt att rida lätt i dressyrsadel så kommentera inte det tack. Det är något jag jobbar på.




Hihi, min älsklingstjej tycker det är tråkigt att "samla" sig i galoppen när man rider på gärdet. Blev lite racegalopp istället, sötnos!




Foto: Marie Fredrikson.
Jag har massor med bilder om ni vill se mer.
Cherry, hon börjar se ut som en riktig dressyrponny ♥
take a picture on me
Hon kommer få ha swarovskipannband och lackad nosgrimma. Vitt schabrak med silverpasspoal samt eventuellt vita benlindor (beror på om mamma tror hon hinner linda av de innan start) annars får hon gå utan. Jag har min Pikeur kavaj, JW hjälm, vita handskar osv.
Har tyvärr inte photoshop/annat bildredigeringsprogram på den här datorn så inspirationen är verkligen inte på topp.
Jag får ta igen dagens uppdatering med film och bilder imorgon. Jag prioterar viktigare saker före bloggen just nu, det är bättre än att ta paus...

Gammal bild på mig och Musse under en dressyrtävling. Vi ska snart ut på banorna igen älskade ponny ♥
fly high in the sky
Jag är så nervös så jag inte kan sova på nätterna. Och när jag rider så spänner jag mig och därmed går allt åt h***ete. Men vet ni vad, det kommer gå bra. Vi tävlar mot oss själva, vi tävlar inte för placering utan för rutin. Hon kanske springer med huvudet rakt upp i luften på framridningen men vad gör det? Hon har aldrig tävlat dressyr förut och har inte någon rutin. Det är bara att göra det bästa av situationen. Vi kommer rida ut från tävlingsbanan med liiiiite mer rutin, debuten gjord vilket leder till mindre nervositet till nästa tävling.. jag ser bara fördelar. Vad gör det om vi får 50%? Jag blir besviken en stund men jag älskar lilla Cherry minst lika mycket som innan.


to much

Blingbling på hjälmrosetten... snyggt eller inte?
Enligt mig blir det för mycket, absolut för mycket. Det räcker med bling på pannband/träns, det är precis lagom. Självklart är det snyggt på en del men jag föredrar att hjälmen är helsvart/helblå utan bling. Speciellt i dressyren!
mystery of you
working out
Cherry blev riden av Britt hela lektionen. Det gick bra men till en början var hon tjurig och satt fast i sidorna. Hon har blivit starkare (det vill säga mer muskler och orkar bära sig mer) och det gör att hon har börjat lägga sig på för att komma undan men efter mycket aktivering som övergångar, linjebyten osv. så var hon som vanligt. Det är inte så att hon har blivit sämre utan bättre, förut hade hon bara kravet att ta stöd på bettet och gå framåt medans hon nu har "kraven" att gå i en mer ihopplockad form, vara ordentligt lösgjord och ta galoppfattningar utan att springa iväg under och efter. I slutet klarade hon allt det riktigt bra.
Hon blev "lite" sur när det blev jobbigt för henne och ville inte ta galoppfattning och stannade så tanken är att jag inte ska göra för mycket krumelurer på framridingen på söndag så som skänkelvikning utan satsa mer på övergångar och aktivering. Även serpentiner som är lösgörande.
Ingen film då jag antog att ni inte ville se Britt rida henne.
Filmar lördagens ridning.

live here

get off my back
Jag tänkte fixa lite bilder idag.... ni ska nämligen få hjälpa mig sätta ihop tävlingsoutfiten till på söndag.
Jag och mamma ska även ut och rida idag igen, jag hoppas att hästarna är lite lugnare idag. Det är lite jobbigt att ha två ponnyer som inte kan gå sist men inte heller bredvid varandra. Mamma fick rida bakom igår på en taggad Musse som ville förbi. Cherry blir galen längst bak och börjar göra rodeohopp.
Har ni önskeinlägg så får ni gärna säga dom. Ju mer tips desto bättre uppdatering.
hope i've luck

Klicka på bilden för att komma till bloggen.
Tänk att få vinna ett egendesignat schabrak och huva. Vet precis hur det skulle se ut! Nu är det bara att hålla tummarna...
run to the hill
Framåtbjudning är det allra viktigaste för mig. Det jag alltid börjar med och som står högst på "önskelistan".
Utan framåtbjudning så blir passet allt utom ärligt (enligt mig). Men vad är framåtbjudning? För mig är det när hästen vill framåt, den är alert och vaken. En sån häst behöver man inte driva ihjäl vilket skonar hästens lyhördhet och ryttarens krafter. Man får så mycket gratis med en bra framåtbjudning.
Om jag skulle få välja mellan lite för lite framåtbjudning och lite för mycket så skulle jag absolut välja lite för mycket. Det är mycket lättare att ta tillbaka än att söka efter den hela tiden.

Hur hittar man framåtbjudningen?
Under de tre första månaderna som jag hade Cherry så var framåtbjudning det jag jobbade mest med. Under varje ridtur faktiskt. I början blev hon osäker när jag ville ha en stor och framåtgripande trav och gick snarare saktare ju mer jag försökte få fram henne. Det jag fick göra var att först rida ut en massa och vara längst bak. Gogo som är en storhäst fick trava/galoppera först vilket "tvingade" henne att pinna på om hon inte ville bli lämnad själv för att Gogo travade ifrån henne. Tillslut tog Cherry det som en utmaning och taggade framåt för att komma förbi Gogo. Då bytte vi plats och jag fick rida först. Det tog några ridpass innan hon vågade ta för sig men tillslut kunde hon trava på lika framåtgripande som om hon ville komma ikapp någon framför.
Numera är hon alltid framåt. Lite för mycket... ;)
Uteritter och lek och bus för att de ska tycka att livet är latjolajban är rena dundermedicinen mot dålig framåtbjudning. Sitt inte och mesa ute i skogen utan racea och "ponnyrid" - tänk galna b-ponny ungar, hah!
Varför framåtbjudning?
Det underlättar ridningen. Med en häst som bjuder framåt slipper du hacka med skänkeln hela tiden och får en mer positiv häst. Cherry har vaknat till liv efter att ha hittat framåtbjudningen, hon har till och med hittat uppåtbjudningen - nu var jag lite rolig ;)
Man ser många rörelser misslyckas på grund av att hästarna inte bjuder fram tillräckligt. Och många hästar begår i det sammanganget misstaget att börja korrigera själva rörelsen - istället för att bygga upp hästens gålust. Detta leder till ett upprepat, monotont nötande av vissa moment. Hästen förslöas i dressyrabetet av nötandet och allt förvärras ytterligare.
Ryttarens hjälpgivning kan också bidra till att trubba av hästens gålust. Om man på en psykist trött häst använder en kraftigare och kraftigare inverkan trubbar man av den ännu mer. En ond cirkel uppstår. När detta uppstår tar ryttaren istället på sporrar och spö för att få igenom sina hjälper vilket gör till sist att hästen fullsändigt blir immun mot inverkan. Ryttaren har tillslut förbrukat varje möjlighet att nyansera sin hjälpridning.
För att kunna samla på ett korrekt sett så måste hästen fortsätta vilja framåt. Om man ber hästen trava på stället (passage) utan att hästen vill framåt - då stannar hästen, eller hur? Har hästen däremot framåtbjudning så har ryttaren ett sug framåt vilket gör att hästen fortsätter röra sig.
Minska med bibehållen framåtbjudning. Jag ser ofta ekipage som rider i kort kort trav utan att hästen rör sig (klart den rör på sig, fast utan energi). Stor trav i kort tempo ska det vara. Kort trav utan action är inte dressyr enligt mig, kan man däremot ha en kort trav när hästen bifehåller sin framåtbjudning - då är det en äkta kort trav.
En häst som saknar framåtbjudning blir ofta osäker när man ber om ett högre/fräshare tempo. Likaså kan den även vispa med svansen som ogillande (á la Cherry...). Förut gick svansen på henne hela tiden, numera "bara" när hon är trött. Då tappar hon framåtbjudningen - men där är det fråga om kondition.
Våga släppa loss!
need you with me

Här har jag nyss tagit en halvhalt och som ni ser så är innertygeln lite glappande.


Bilder från dagens ridpass. Jag och mamma (som red Mussebus) red ut på min favoritväg. På våren är det vitsippor på ena sidan och en forsande bäck - jättemysigt.
Båda hästarna var hyper och Cherry var nära på att explodera ett par gånger. Båda satt kvar åtminstone ;)
Valde att själv gå till gärdet efter då Cherry behövde trava av sig lite energi. På vägen dit exploderade* hon. Efter lite morrande så skärpte hon sig för stunden. På gärdet var hon ganska springig och ville helst av allt busa runt i 190km/h och slå av brallar men jag envisades med att hon skulle kunna gå ganska avslappnat vilket hon inte ville. Fick till 12 knäppryck då hon hoppa upp i luften och grejade. Går från att lyfta fram till att sparka bak (vääääldigt högt) och ibland gör hon båda samtidigt - i serier.
Lite olustigt var det idag då jag har råkat sätta på dressyrläderna på hoppsadeln och hade för långa läder trots att jag snurrade. Det blir inte lika lätt att sitta kvar då. Fick sitta i stolsits för att ha stöd i stigbygeln.
Jag är glad över att hon är så glad och busig, det visar att hon tycker livet är härligt och trivs här. Hon gör det inte för att vara dum utan för att hon tycker det är så förbannat kul!



Så ser Cherry ut för tillfället. Det är varken smuts eller skav. Cherry satsar på en karriär som isabellgråskäck, haha!
throw it away


Dages diss - Pessoa schabrak.
Tycker till 97% att det är svinfult, resterande 3% kan jag tycka det passar på en del hästar med bra outfit till.
Tror Pessoa ska hålla sig borta från schabrakdesign...
you're with me in my dreams

MIGHTINESS MIST
Min blivande storhäst som nu är ute på foder hos Anna Johansson där hon utbildas och tävlas.
a good video
En riktigt bra video om hur man flätar manen. Lite småtips, har kommit fram till att Cherry ska ha många knoppar för att tunna ner hennes hals lite (den är som ni vet lite kraftig).
Frågan är bara om hon ska ha utsläppt panlugg eller inte. Hon kommer för det första inte stå stilla när jag knoppar och jag vet inte om hon passar i det. Har en idé - ni ska få se ;)
poor sheep


Jag har fastnat för fårskinn. Det är så snyggt när man har det i lagom mängd. För mig skulle det räcka med fårskinn i benskydden, "fårskinnsplatta" under pullarnosgrimman samt en brösta+martingal med liten cirkel med fårskinn. Det är lagom.
Grimma med fårskinn är också snyggt fast det ser bäst ut om det redan sitter på grimman istället för att man sätter dit det själv med ludd som knövlar sig och ser tillgjort ut.

Egentligen kan fårskinn göra en hel outfit, det räcker med det jag nämnde sen behöver man inte lattja till det med mer. Ett schabrak som är sandfärgat (fårskinnsfärgat)/brunt kan räcka.
Om jag hade pengar...
oh my god

Fantasier och drömmar är bra, i det här fallet önskar jag att det bara var en dröm.
Hur kan man komma på tanken...?
De är hemska. Charles Owen har vanligtvis snygga och stilrena hjälmar, men de här är droppen.
a drop in the ocean

Jag är "lite" kär i GlenGordon settet längst upp till vänster. Det skulle vara så grymt snyggt på Musse!
Frågan är om det är värt att köpa ett tävlingsset som inte båda tävlingsponnyerna kan ha...? Cherry som är "gul" (isabell) själv passar nog inte i den färgen ;)
Vilken färg skulle ni välja?
panic in me
De senaste veckorna har varit en superdålig bloggperiod, bloggen blir tråkigare för varje dag som går och uppdateringen blir sämre och sämre. Det värsta är att jag inte vet vad jag ska göra åt saken för att slippa tänka på att tappa läsare osv.
Jag är i en ordentlig bloggsvacka just nu.

Såhär ser Cherry ut lite överallt på kroppen. Främst på huvudet och på rumpan. Det är inte smuts men jag vet inte vad det är.
Som jag har sagt tidigare så står hon som mörkisabell men som hon ser ut nu så håller hon på att ändras till svartgrå, haha.
Vad tror ni det är som händer med Cherry? Börjar hon mörkna? (självklart gör hon det)
sick of it
Suck. Min blogg har blivit tråkig och mina inlägg saknar mening.
use it or not
De flesta utbildare och världsryttare har någon gång använt gramantygeln i en eller annan form, vare sig de erkänner eller inte.
Jag kan se 2 användningsområden för den, där jag själv skulle rekommendera det.
-Vid uteritter när hästen är väl uppspelt, som en ren säkerhetsåtgärd, en livlina.
-Vid inlärning, på hästen som behöver kontrolleras för att inte dra iväg i samband med en rörelse.
Jag tycker i så fall att man bara ska använda den under en mycket kort period för att komma över en viss svårighet.
Gramantygeln skapar en känsla av lätt kontakt men det är ofta inte en ärlig kontakt. Jag ser det som en genväg som ger problem i förlängningen - det blir svårare att rida hästen utan, om du använder gramantygeln för ofta.
Det kan vara ett bra hjälpmedel, men en bra graman är en slak graman. Hjälptygeln får inte var en talja som ryttaren hivar och drar i - med sådan ridning skapar ryttaren problem och får en häst som blir extremt stark i sin underhals.
En del ryttare tycker det är enkelt att rida på graman, men har liten förståelse för vad det innebär och inte klart för sig vad resultatet kan bli.
Citerat ur Tidningen Ridsport nr 5 2011
Jan Brinks dressyrskola
Marie (Linn´s mamma)
such a waste
Ett exempel är en av medlemmarna på förra årets Ponnyakuten, Daniel och Lovley. Han skulle absolut inte ha köpt en unghäst då han inte klarade av att rida den rätt. Tvärt om, den ponnyn hade kunnat bli fin om en mer rutienerad och kunnig ryttare köpt den.
Varför köper man en häst som man inte har kunskap nog att rida korrekt? För att man tror man är duktig? Okunnighet? Utmaning?
Jag tror mest på utmaning och för att man tror man är duktig. Det är i princip samma sak som att sitta och säga att man knappt behöver anstränga sig för att få hästen på tygeln fast att man tydligt ser händerna som rycker/drar till så bettet rör sig och tvingar ner hästen. Det är okunskap och i och med att man säger som man gör så tror man att man är duktig.
Men utmaning, jag tycker man inte ska anta sig en utmaning som man inte vet att man klarar av? Det är skillnad på utmaning och utmaning. Outbildade Cherry var en utmaning men jag visste att jag kunde klara det - åtminstone att rida henne och iochmed att jag utbildat förut så är det en stor chans att det gick med henne med. En större utmaning är att köpa en häst som har sadeltvång, bockar såfort man kommit upp på hästryggen osv.
Och den allra största frågan, varför säljer man sin (förhoppningsvis) älskade häst till någon som inte kan rida den korrekt? Jag skulle aldrig sälja någon av mina hästar till någon som inte klarade av den.

Jag tycker det är en extra viktig fråga när det gäller unghästar. Unghästar är framtid, lite mer utbildade och äldre har redan haft sina glansdagar och då "gör det inget" (tolka mig verkligen inte fel där!) att de inte behöver gå på tygeln varje dag.
Hade man sålt sina unghästar till rutinerade ryttare som klarar av att utbilda en unghäst så tror jag att ridsporten skulle ha ännu mer framgångar. Flera unghästar går till spillo pga. ryttaren - så ska det inte vara.
let's try everything
Med lite mer respekt för hindret och mer vana så kommer hon nog bli riktigt fin :)
Lastningen däremot...
Hon åkte transport till utställningen förra helgen, då sprang hon på hemma och när vi skulle hem så gick det lätt att bara locka med äpplebitar.
Idag hemma så fick hon gå in en gång och ta en morotsbit och sedan backa, sen stod hon still. Mamma provade att lägga handen på rumpan men det gick inte, men när hon smackade så gick hon in.
Lastningen hem finner jag inga ord för. Det gick inte att locka med godis (även fast det var hennes favorit - äpple, även ett par morotsbitar) utan hon ville inte ha. Hon kopplade bort totalt och frös fast i marken. Det var som om hon var i koma/en helt annan värld. Det hela slutade med att vi fick ta till med hjälp, en stod vid bommen och var beredd på att sätta fast den, två andra stod på sidan utan bom för att skärma av flyktvägen, en fick dra in henne med lina - och då tog hon på en sjujävla spark men lät sig tillslut övertalas.
Lastningen är i grund och botten inga problem, sålänge hon inte åker för ofta. Ju mer hon åker desto mindre går hon in. Som i somras, tre utställningar nära inpå varandra ledde till en liknande situation som idag. Då var hon också i "koma". Och nu gick hon in förra helgen.
Hon kan alltså inte åka för ofta, det blir för mycket. Och hon är inte rädd för transporten, inte alls. Och vi åker inte heller för fort utan kör vettigt.
Vi ska testa med att ha Cherry inne först och börja med mellanvägg, det går alltid att prova och se om det blir bättre om en häst redan gått in.
Sen kom vi att tänka på att om man nu ett par gånger drar in henne med linan så hon känner att det inte är någon idé att bråka så kan hon ge upp så fort linan kommer fram. Även det är värt ett försök, det är bara svårt att hitta någon som orkar dra in henne...

-25kg...? Tycker inte hon är så fet trots allt. Fast hon har baken lite väl långt bak så magen sträcks ut.

Flåsig Wilma, fick skrittas av mycket. Jobbigt att springa i varmt ridhus med sån päls ♥

TJOHO säger Wilma :D
can you feel the love tonight
Var har ni Mightiness Mist nu?
Hos sin fodervärd, Anna Israelsson (fd. Johansson) som tävlar och vidareutbildar henne. De har tillsammans hunnit tävla upp till 1.10m, med 4 rosetter av 6 starter (två placeringar) under förra året.

Har du gjort bort dig på en tävling någongång?
Ja, fast inte extremt mycket. Glömt bort högerregeln pga. nervositet = krock med annat ekipage. Gått omkull på framhoppning då det var väldigt halt underlag - inget pinsamt men kanske inte kul ;)
Säkert mer också som jag inte kommer ihåg.
Vad är det dyraste du har köpt i utrustningsväg?
Sadeln, fast den betalade mamma. Det är min Pikeur kavaj som kostat mest som jag betalt av mina egna pengar.
Vad gör du när du inte är i stallet?
Träffar Pontus eller bloggar. Försöker träffa Pontus så ofta jag kan när jag har ledig tid.
Vad ska du välja för gymnasium?
Sökte in på Örebro praktiska (Naturbruk häst), Sveriges ridgymnasium i Kungsbacka (Naturbruk häst) samt Kvinnersta (Naturbruk häst). Även ett par mediagymnasium. Vet ju inte om jag kommer in på något än, men helst vill jag gå på Örebro praktiska.
Vilken är din favorit ridövning?
Alla lösgörande, älskar allt som gör en häst mjuk och lösgjord. Favorit"rörelsen" är nog riktigt krävande och snäva serpentiner som gör hästen väldigt uppmärksam och följsam.
Kommer inte nu i skrivande stund på några favoritövningar :(
Brukar du kolla på hästprogram/ridsportsändningar på TV?
Absolut! När det väl sänds... ;)
Vilken är favorit rasen? Favoritfärg?
På ponnyer är det New Forestar som gäller - konstigt va? ;) Tycker om welshar också.
Bland hästraser så är det nog alla tävlingshästraser, KWPN, Svenskt halvblod osv.
Favoritfärg är fux, svart och isabell :)
Kan du inte visa en bild på dig?

Ni får fortfarande skicka in frågor!
take a kiss
Första filmen på oss, i oktober är det.
Jag är chockad. Är det verkligen samma ponny som fick 68,57% på programridning, som är stadig och som går stadigt och korrekt på tygeln?
Hon har verkligen förändrats. På filmen är hon inte fullt eftergiven, halsen är kort och baken är inte fullt med. Svansen går även som en elvisp (tecken på "ogillande"/surighet). Numera är hon stadig, lång i halsen och ihopriden med hela kroppen.
Jag ska försöka övertala mamma att åka ner till ridhuset i helgen så ska vi filma. Tänk vad fin hon har blivit! ♥
Jag önskar det fanns något man kunde göra för att hon skulle växa sisådär 30cm. Jag vill hitta en storhäst som är precis som henne, och en som är som Musse.
don't wanna move
Hovslagaren var här idag, alla skötte sig exemplariskt. Även Wilma som varken tycker om hovlsagare eller veterinären (ni skulle bara veta...). Cherry tyckte det var mysigt för hon stod med huvudet i min famn och ville att jag skulle hålla om hennes huvud. Lite klantig är hon när hon sparkar sig själv men det är inget ovanligt för att vara henne - med klantet alltså ;)
Gårdagens ridning:
Red ut tillsammans med Ulrika. Det gick bra tills vi skulle rida över ett litet dike som går att gå i/över, men det ville inte Cherry. Hon gick överallt förutom över. När hon väl gick fram till diket så backade hon igen, inte för att hon var rädd utan hon ville bara inte. Hon kopplade bort allt, blev totalt skänkeldöd och ignorerade tygeltag - kunde göra ridskolesparkar på henne men hon rörde inte en fena, ett rapp med spöt så sparkade hon bara men rörde sig inte. Det slutade med att snälla Ulrika fick hoppa av och vagga henne så hon tappade balansen och då fick jag vara snabb och mana på henne - då kom vi över.
Hon är så jobbig när hon bara bestämmer sig för "nä, jag vill inte. Tänker inte. Vägrar. Kommer inte på fråga". Cherryenvissomenåsna...
Resten av ridturen gick jättebra, hon höll sig på marken för ovanlighetensskull och hon pinnade på som en b-ponny med öronen framåt och var jätteglad.

this is my life my friend
Hur länge har du ridit?
Sen jag var 2,5 år. Vissa perioder mer vissa mindre :)
Vad ska du rida för storhäst sedan (om du vet)?
Främst Mightiness Mist (uppfödd av mamma, ägs av oss men är just nu ute på foder). Det är en hopphäst som är väldigt egen/speciell. Får jag som jag vill så kommer jag ha en dressyrhäst också då det är det jag tycker är allra roligast, men tycker det ska bli kul att få rida en Mist häst (uppfödning av mamma) då de flesta uppfödningarna har kvalité (tävlat svår hoppning, MSV dressyr m.m).

Kommer du satsa på dressyr eller hoppning?
Som det känns nu så är det dressyr. Fast helst av allt så skulle jag vilja ha en hopphäst och en dressyrhäst då jag tycker båda är riktigt kul.
Vart ligger Stuteri Ängsbacken?
Det ligger här hemma, utanför Örebro - på landet. Utanför ett mindre område. Vet inte om jag ska säga mer då jag bor på den adressen...
Hur gammal är du?
Född den 15 november 1995. Alltså 15 år.
Födde inte din mamma upp halvblod innan? Varför gör ni inte det fortfarande - eller gör ni det?
Hon födde upp halvblod, framgångsrikt för att vara en så pass liten avel och med ett enda sto. Hon gör tyvärr inte det fortfarande då stoet, Canadia Mist, inte lever längre. Avkommorna efter henne är sålda förutom Mightiness Mist och hon satsar just nu på tävling. Tanken är att ta upp aveln smått igen när Mightiness kommer hem.
Vad är det bästa med hästar enligt dig?
Allt. Främst deras vänskap och stöttande, det är amazing att vi små människor kan bestämma över hästar runt 450kg. Just det där med att ha en vän. Folk kan tycka att det är larvigt att se sin häst som sin bästa vän men mina hästar är verkligen det. Jag tycker det är skönt att de inte kan säga något på vårat språk, då kan man verkligen säga vad som helst. De säger så mycket utan att säga något... om ni förstår vad jag menar? Bara ett gnägg när man kommer betyder oerhört mycket för mig.

Hur ser din drömhäst ut? Temperament, utseende m.m?
Min absoluta drömhäst är en dressyrhäst som är svart. Vita tecken går bra. Den ska ha potencial och inte vara fullt utbildad när jag får den, vill forma mina hästar själv. Den ska vara maffig och veta att den är snygg - ha utstrålning.
Den ska ha hög ridbarhet (lyssna bra för skänkel, mjuk i mun) och ha lätt för sig.
Temperament... den ska vara snäll men samtidigt utmanande. Helst inte istadig (är så trött på det efter mina ponnyer, hah) men något utmanande.
Den ska även heta något fint, inte Berta t.ex...
Blev du ibland tagen i andra hand av dina vänner när du var liten?
Jag vet inte om jag förtår frågan rätt men jag ska försöka svara.
Jag hade mina vänner när jag var liten och dom hängde jag alltid med. Bråkade man med den ena så hade man fortfarande en annan. Jag hade nog alltid någon att vara med - även fast de kanske inte var de "populäraste".
Kommer du sälja dina ponnyer?
Vill inte tänka på det...
Musse ska lämnas ut på foder, jag klarar inte av att sälja honom pga. personliga anledningar. Han är den allra viktigaste jag har och jag älskar honom mest. Skulle jag sälja honom så skulle jag bryta ihop som människa - jag menar det.
Istället ska han lämnas ut på foder och då har jag vetskapen att han är min och alltid kan komma tillbaka till mig.
Cherry ska tyvärr lämnas tillbaka när ponnytiden är över, så otroligt sorgligt! Skulle gärna haft henne som storhäst för hon är en fantastisk ponny, nästa ryttare kan skratta sig lycklig.
Wilma ska ut på foder till en ryttare som vill tävla och utbilda henne, även det när ponnytiden är slut - eller innan beroende på om jag är för stor på henne eller inte.
Holly ska säljas/lämnas ut på foder nu...
Och Santana får vara kvar så länge hon mår bra, sen får hon gå över på de gröna ängarna.
Kan du visa oss på en rundtur i ditt stall?
Mobba inte min röst. Pratade jättekonstigt där.
face down

Hon har börjat mörkna runt ögonen, det ser ut som att hon har "sotat" dom. Och på ganascherna så får hon mer och mer svarta hår, även vid bringan. Hon står regeristerad som mörkisabell - det ska bli spännande att se vad hon håller på att ändra sig till!
Ljust nu är hon väldigt ljus, ser nästan ut som en skimmel i vissa vinklar.
Jag ska försöka få bild på det. Hon ser väldigt maskulin ut i huvudet pga. de mörka runt ögonen..

Där ser man lite att hon är mörk, hon ser nästan ut som en kines, haha.
don't be afraid to ask
Det ploppar upp frågor på bloggen titt som tätt och jag tänkte att ni kanske vill ha en frågestund då istället. Vore det intressant så är det bara att ösa in frågor ;)

Tog en gammal frågestundbild. Fail.
good for the horse

just the way you are
Amazing.
feeling good
Det gick lika bra som vanligt och hon bråkade inte alls. Ibland när det blir för jobbigt för henne så stannar hon och vägrar gå och sparkar. Idag var svansen en elvisp ibland men som sagt inget bråk.
Det enda är att hon har lite svårt att gå i låg form men hon har förändrats från superhög nacke till precis lagom. När hon är avslappnad så kommer nacken ner ännu mer.

they shouldn't have horses
De ryttare som spöar på sina hästar när de stannar i ren ilska, de som sågar hästen i munnen med våld, de som sparkar hästen i sidorna, de som tar ut sin ilska på hästen genom att slå den med spö.... varför gör de så?
Det finns massor, alldeles för många, ryttare som blir rent ut sagt förbannade när hästarna stannar på ett hinder som förstör vinstchansen. Det finns ryttare som piskar på hästen ett antal gånger innan hindret för säkerhetsskull så att hästen inte ska stanna. Det finns ryttare som misshandlar sina hästar med spö, sporrar och dylikt när de inte får ta emot förstapriset.
De ryttarna borde ställa sig frågan - "Älskar jag att vinna eller älskar jag min häst?".
Jag blir fakiskt illa berörd när jag ser en del ryttare rida. Ryttare som använder pisken som tillrättavisning istället för förstärkning av skänkeln.
Exempel:
Finns det någon anledning till att ryttare gör på detta viset? Varför slår man sin häst?
Det allra viktigaste, det allra allra viktigaste, är för mig att man älskar sin häst. Jag säger till Musse varje kväll att jag älskar honom mest i hela världen och jag pussar på honom. Inte för att han förstår vad jag säger utan för att...bara för att, för att jag gör det.
Mina ponnyer har jag inte som vinstmaskiner, jag har de som mina vänner, mina älskade. Jag älskar mina hästar precis lika mycket även fast jag inte vinner en tävling.
Och varför tillåter man detta beteendet bland ryttare? De personer som gör så borde förbjudas att ha hästar, djur överhuvudtaget. De som gör så mår inte bra psykiskt, de måste ha hjälp. Lika självklart som att kändisar som drogar tas in på rehab - lika självklart borde det vara att personer som gör detta mot sina hästar/djur borde få hjälp.
you're looking better
Nu ett par tävlingar så är det bara att få henne rutinerad (vilket tar ett tag). Målet är att rida över 60% vilket jag gör om domaren gillar oss. Det är bara finslipet kvar, övergångarna - som jag håller på att få ordning på, resten finns redan. Hon är väldigt stadig i formen nu och har blivit starkare vilket gör att hon inte går bakom lodplan lika lätt. Hon går i lägre form, en precis lagom LC form som lätt kan plockas upp till LB. Jag har även lärt mig hur jag ska rida i hennes galopp och galoppfattningarna börjar bli riktigt bra.
Jag längtar tills jag får inviga min kavaj och plastronger.
Det enda som jag är "orolig" över är hur det ska gå på framridningen när det antagligen blir rörigt av alla ponnyer. Hon känner sig så lätt trängd och stressad. Jag rider bara en klass nu i början så jag kan nog rida fram lite längre för att rida av stressen, om den kommer. Inne på banan sköter hon sig nog, det är bara publiken hon inte är van vid ;)

Vänta ni bara.
pissed off
Det verkar som att jag inte får starta Div. III i dressyr med Cherry. Allt bara för att jag startade en j*vla omgång i Div. II -09 för att klubben inte fick ihop ryttare den omgången. Förstår om jag inte hade fått det på Musse som då tävlade Div II men med Cherry borde jag få det.
Lite skumt är det att jag som tävlat Div II i hoppning får starta Div III hoppning - men inte i dressyr.
Den där Div II omgången för att rädda laget förstörde mitt tävlande i lagdressyr - bara för att jag räddade klubben. Skitkul, eller inte.

Ångrar min start jag gjorde för laget -09.
*Haha, utvecklats "lite"*
Eller är det någon som tolkar reglerna annorlunda?
Kolla in distriktet, tävling, dressyr - lagbestämmelser.
my future
Jag har lagat internet alldels själv så nu fungerar det äntligen. Jag hoppas ni har haft förstående för den dåliga uppdateringen.
Bedömningen:
Typ: Feminin av god rastyp - 8
Huvud, hals och bål: Vackert huvud, välformad välansatt hals, djup i bog och bål, något kort sluttande kors - 8
Extremiteter och rörelsernas korrekthet: Nöjaktikt korrekt - 8
Rörelsemekanik i skritt: Taktmässig och energisk - 8
Rörelsemekanik i trav: Framåtgripande, svagt påskjut - 7
Förra gången Elisabet dömde så fick hon 98877p. Hon har minskat sin 9:a men förbättrat skritten. Går hon ner 25 kg så blir magen propotionerlig och hon kan få en 9:a på typen igen (Elisabet sa att det var det som fattades), och traven förbättras när hon går ner så bakbenen lättare kommer under. 

Min finfina tjej. Min framtid.
Utställning hos Örebro ponnyavelsförening med Ängsbackens Cocopop
Utställningen igår gick kanon!
Wilma gick lätt på transporten (vilket är ovanligt....), allt funkar med morötter och äpplen ;)
Jag visade henne 9.15 där hon var lite bångstyrig, hon ville inte gå förbi ett bord som stod i ringen. Vi fick inte reda på poäng utan hon gick vidare till Bäst i rasen (BIR). Där mötte hon en New Forest hingst, Baileys RNF 187 som brukar gå bra på utställningar så han vann såklart. Hon kom på andra plats. Vi fick inte reda på poäng där heller utan gick vidare till ungstochampion.
Ungstochampion gick kl 17.00... Vi fick låna en hage åt henne så hon hade det bra under den långa väntetiden. När det väl var dags så fick hon gå ur ringen först (hon mötte bland annat en 42p, inte så konstigt alltså).
Poängen blev 88887=39p. Efter att ha pratat med domaren så kom vi fram till att med 25kg mindre så har hon lättare att få under bakbenen i traven och då kan hon få en 8:a på den med.
Jag är jättenöjd med henne! Hon har så lite som fattas för att få 40p och GULD. Det enda är att jag blir så nervös själv (extremt nervös) och det går över till henne, men hon tar inte upp det alls mycket.
Bilder kommer när internet hemma fungerar!
utställning hela dagen
Programridning för Britt Pärsson
Hon var ganska fin på framridningen förutom att hon spände sig när det blåste hårt och hon ville inte gå nära ena kortsidan.
Inne på banan så var hon fin. Hon gick lugnt och galoppen har aldrig varit så bra! Det är bara småfel som fattas, övergångarna behöver jag ha henne lite bättre mellan skänkel och hand samt att hon stannar lite sent ibland = måste aktivera på framridningen med mycket övergångar så hon hela tiden är uppmärksam.
Vi fick ihop 68,57%. En del poäng bättre än förra gången, en del sämre. Kan även höja en del poäng med bättre övergångar, speciellt avsaktningar. Sen ger väl Britt lite extra då hon är min tränare, fast det är inte säkert. Men vi ligger över 60% gränsen åtminstone.
Det ska bli kul att se henne på tävlingen och bli bedömd av andra ögon. Vi har tid på oss att träna övergångar tills dess ;)

Jag fick en "aha" känsla i galoppen idag.
Fina ponny ♥
not right now
Hörs,
don't get it
Wilma är grundfixad, manen är stylad och även benen men det är helkroppsborstning samt utborstning av svans kvar, det sistnämnda kan bli en utmaning ;)

Wilma i sommras. 98877=39p och silver. "Lovande ungsto", "mycket fin häst".
Ikväll kommer ett inlägg om ..... ;)
who says i can't take time
Jag har förresten anmält till en tävling, det blir våran första för oss (mig och Cherry)... kan ni gissa? ;)
Har även gjort ett mål om att Musse ska vara igång som en normal häst i maj.
Har även 10 månader idag (eller ja, den 30 men den fanns inte i februari...) med min älskade Pontus.

Världens underbaraste. Jag älskar dig mest!
Jag orkar inte blogga idag. Förlåt.
it's a big change

Vi har nog utvecklats en del trots allt... bilden är från 2008.
Han har längt ut halsen, kommit ihop mer i kroppen och blivit allmänt finare.
Sen jag... vad finns det att säga?
Utrustningen har som tur är förbättrats!
Han ser ganska smal ut på bilden. Ovanligt för att vara honom ;)
where we both can sing
Varför ger folk så överdrivet mycket halm till sina hästar?
Jag har sett boxar i stall jag har varit i med halm nästan upp i taket (överdrev lite där...). Varför öser folk in en massa halm som gör att hästen knappt kan gå i boxen?
Vi brukar ta in lite halm för att sedan gå i det så det plattas ner, sen tar vi ett nytt lager och gör om samma procedur och fortsätter så tills det är lagom mycket. När man går i det så blir inte halmen lika hög och "trasslig" utan hästen får en ordentlig säng istället för halm som är mycket och ligger löst så allt tillslut när hästen varit i sin box under natten ligger på ett enda ställe.
Använder folk mycket halm för att hästen ska ha det bekvämt att ligga? Tänk då att de sover ute på hård mark på sommarna - och de dör inte, eller hur? ;) Våra hästar tycker det är bekvämare att ha en stabil bädd än en, som jag skrev, tillslut bara ligger på ett enda ställe och hästen får sova på cementen. 
Visst finns det en del bra anledningar, men jag skulle gärna höra lite tänkande från er hästägare som öser in halm.
Tro inte att våra hästar har det fattigt med halm, det är i princip lika mycket - bara att det är nedplattat (nej, det blir inte hårt att sova på).
it's not about the pride
Det finns många som säger att man inte är duktig förens man fått en massa vinster, tävlat si och så höga klasser osv. För mig är det struntprat.
Man kan vara jätteduktig även fast man "bara" rider på LC/LB/LA nivå tillexempel. Man kanske inte får placeringar och dubbelnollor i de klasserna men man kan vara en skicklig ryttare för det.
Istället tycker folk att de som sitter och "åker häst" och får en massa vinster i MSV/Svåra klasser är duktiga. De kollar inte på hur svår hästen är, hur pass skicklig ryttaren är, om ekipaget är samspelta, om ryttaren är följsam och klok (lägger hästen rätt osv.) utan för de gäller bara vinsterna.
De tänker inte på att hästen kan "gå av sig självt" utan att ryttaren faktiskt behöver göra något, det finns faktiskt hästar som får sina ryttare att skina - inte tvärt om.
Jag tycker man är skicklig när man rider på rätt sätt. Inte slarvar runt på banan och stressar för att inte få tidsfel, inte drar ihop hästen med handen(och/eller graman eller annan hjälptygel).
En skicklig/duktig ryttare är en som:
* Kan mjukgöra sin häst och få den att gå avslappnat samt i en trevlig och korrekt form. (utan att behöva ha hjälptyglar).
* Rida mjukt och följsamt och därav inte störa hästen.
* Har en stadig och korrekt sits som är lugn samt kan skifta mellan att vara passiv och effektiv.
* Tänker på de små detaljerna, byta galopp om hästen landar i fel, halvhalter, lite mer ställning...
En bra ryttare är alltså en som kan rida sin häst korrekt på tygeln utan någon form av hjälptyglar. Ryttaren vet även hur den ska göra för att hitta en bra galopp på sin häst och hitta bra avstånd. Ryttaren rider med mjuk hand och är följsam och lugn i sin kropp.
För mig är det inte placeringar/vinster som räknas utan ridningen. Om jag skulle låta någon rida mina hästar så skulle jag inte gå efter hur mycket pris ryttaren vunnit utan hur pass bra personen rider.
Ridning är så mycket mer än vinster.


Jag har långt kvar innan jag kan räknas som en skicklig ryttare. Men jag kämpar varje gång jag sitter på hästryggen om att bli en bättre ryttare - inte att få en massa vinster som jag "inte förtjänar".
dreaming about the future


Jag längtar tills isen och snön är borta så vi kan komma igång med unghästarna!
Det är så kul med unghästar, att följa deras utveckling och förbereda inför tester, kvalitéts m.m.
