En av mina största drömmar är att ha en hopphäst och en dressyrhäst. Båda ska vara framgångsrika i sin gren.
Hopphästen blir antaligen min nuvarande storhäst som är ute på foder. Hon kommer kunna gå minst. 120cm enligt tränare. En dressyrhäst blir det nog bara att drömma om...


Min storhäst. Mightiness Mist. Född hos oss.

Anledningen till varför jag vill ha en av båda sorterna är för att jag fortfarande inte vet om jag vill satsa på hoppning eller dressyr/om jag är dressyr eller hoppryttare. Cherry hoppar riktigt bra men hon utvecklas fort i dressyren. Musse är fantastisk i dressyren när han släpper till och han hoppar bra när det blir högre.

Jag tror det är ganska positivt att komplettera båda grenarna fast på två olika hästar.
En hopphäst, antagligen Mightiness Mist. Och en dressyrhäst. Däribland vill jag även ha ett par utbildningshästar att rida på då jag älskar att "ta fram" hästar. Vem vet, någon kanske ser jobbet jag gjort med Musse och jobbet jag kommer göra med Cherry och erbjuder mig något, man vet aldrig. Men det vore för bra för att vara sant.

Dagens dressyrträning med Cherry gick så fantastiskt bra!
Med tanke på att hon endast blivit riden framåt (lärt henne våga framåt/hitta framåtnjudningen) och inte blivit seriöst markarbetad så gick hon som en utbildad dressyrponny.

Hon är riktigt rolig att rida. Hon vågar ta stöd på bettet och hon vågar gå framåt. Hela hon blev ihopriden och inte bara halsen. Britt sa att det var en stor skillnad på henne sen första gången hon såg henne, i oktober. Hon sa att hon hade glimten i ögat och såg pigg och fräsh ut, plus att hon gått ner i vikt ;)

Vi tränade på ihopridningen och jag behövde bara driva och möta med sitsen så sökte hon sig nedåt ärligt. Vi körde en långsida "bogen in" och i slutet fattade hon. Hon kan inte sidvärtsrörelser och dylikt än. Hon är otroligt lättlärd och sammarbetsvillig!



Det var faktiskt bara jag som fick "kritik", och då bara att jag skulle hålla emot med överkroppen mera. Jag ser på filmen att jag måste träna på att hålla mina händer mer stilla.

Mamma filmade så ni kommer få se klipp på passet senare under kvällen.
Underbara häst!

Det har varit jättemånga som frågar om jag kan göra designer/headers till dom.
Självklart är det jättekul att ni frågar. Men i och med att det är så mycket intresse så funderar jag på att ta betalt eller något liknande.

För att jag ens ska fundera på att göra en design/header åt er så måste ni uppfylla de här kraven;
* Ha bra bilder som har med hela hästen och ryttaren, inget avkapat huvud osv.
* Bilderna ska ha bra kvalité!
* Ha många användbara bilder så blir det lättare att jobba med.

Det blir inte bra att jobba med bilder som är suddiga osv. samt om man bara har två stycken bilder att välja mellan. Alltså måste du ha ett bra bilarkiv. Det är allt som krävs.

Det jag har funderat på är att göra en design och en "exempelheader" att lägga upp på en ny blogg. Därifrån får ni "tinga" designen. Jag har inte tillräckligt med tid för att göra gratisdesigner hela dagarna utan jag måste "få något tillbaka".
Frågan är då om ni är villiga att betala en summa, inte allt för dyrt (beroende på hur mycket detaljer osv. det är i designen)? Eller hur ska vi annars lösa detta?
Ni som är intresserade av en design kan gärna komma med förslag!

Bild från förra vintern.
Han blev ett riktigt muskelpaket av att gå pass i snön, han var så fantastiskt fin.

Just nu är jag förtvivlad. Min lilla ponny har förändrats efter att han frisknade till efter kotledsinflammationen. Innan den så var han livlig, lyssnade på pyttesmå hjälper, och han var otroligt livsglad. Han längde ut på steget och ville galoppera hur fort som helst.
Nu är han seg, lyssnar inte för skänkel och känns allmänt... död(?) att rida. Fast nu har han vilat i en vecka pga. vädret och att jag inte mått bra. Och han har inte blivit seriöst igångsatt än. Och när han var fullt igång så fick han 2kg pellets per dag, nu får han knappt 0,5kg - har nog lite med det att göra också.

Min vanliga ponny finns där inne, den har kommit fram lite då och då nu. Men jag saknar honom. Mycket.
Men det är fortfarande min älskade ponny som står där ute i hagen, och jag älskar honom lika mycket nu som jag gjorde när han var sig själv. Får han bara bort pälsen och får upp konditionen så är han tillbaka.

Musse, jag älskar dig mest! Du är mitt liv. ♥

*kolla steget han har på bilden :')*

Det är många som tränar för en massa olika tränare. Själv rider jag för Britt Pärsson i både dressyr och hoppning.

Britt Pärsson har tävlat svår hoppning och är B-tränare. I dressyr har hon tävlat upp till St. George. Hon är en sträng tränare med humör och som är snål med beröm (var åtminstone). Jag älskar att träna för Britt, och jag föredrar tränare som är snåla med beröm istället för tränare som säger "braaaaa" för saker som inte alls är bra. Vissa lektioner får jag knappt inget beröm medans andra öser hon på beröm, har faktiskt fått ett "perfekt!" av Britt - och det är inte vanligt ;)
Just det där med snålheten på berömen gör att man (åtminstone jag!) tar åt mig mer när jag väl får det, och det gör även att jag rider ordentligt så jag kan få beröm.
Hon brukar även rida Musse den första halvtimman av passet, för att han ska lära sig fortare och för att han ska blir riktigt ordentligt lösgjord. Han är riktigt krånglig att komma åt och brukar krångla.
Anledningen till varför  jag inte tränar för andra är för att jag har hittat rätt tränare för mig, och för att jag tycker det är nyttigare att ha en tränare som följt dig och din ponny/häst och som vet vad du behöver.


Det jag vill säga är att jag tycker man ska träna för en endaste tränare (per gren. Man kan sjävlklart ha en tränare för hoppning och en för dressyr). Tränar man för t.ex. tre tränare samtidigt så kan den ena säga åt dig att rida med graman, den andra säger åt dig att rida med inspänningstygel och den andra att du inte ska ha något, välj då den tränare som är vettigast. Då hade jag valt den som bett mig att rida utan hjälptyglar.
Vill man bestämt träna för flera tränare så ska de vara jämnlika - och då kan man lika gärna träna för en endaste tränare ;) Däremot kan man rida kurs ibland och någon gång per halvår checka av med en annan tränare för att se vad den tycker. Klart man kan träna för flera för att se vilken som passar dig bäst, men när man hittat den rätta tränaren - håll dig till den då!

Det jag tror att man lär sig mest av är att träna för en tränare som säger bra, när det är bra. För då lär du dig när det är bra. Tänk dig istället en tränare som säger "bra" när det inte alls är bra och öser på med beröm, då lär du dig inte när det är bra. Sen klarar vissa inte av tränare som är stränga och kräver mycket, det gör inte jag ibland - men jag kämpar på för jag vet att jag lär mig bäst på detta sättet.

Så tycker jag. En tränare tar dig (oftast!) längre. Hitta en tränare som passar dig och din häst och håll dig till den. Detta är min åsikt.



Britt och Musse i slutet av våren.

Tack vare Britt är Musse den ponny han är, och jag den ryttare jag är. Hon har följt oss från början och gjort det svåra jobbet att utbilda oss båda samtidigt. Jag kommer träna för Britt så länge hon orkar ha lektioner (jag rider privatlektioner).


Vad tycker ni om detta?

Jag vet att jag inte är ensam om tanken om vad som egentligen "krävs" av bloggare. Man förväntas att skriva om något absolut nytt - som ingen annan skrivit om - i varje inlägg, och om man inte gör det så kommenterar folk att man härmar andra bloggar som man knappt hört talas om/inte läser.

Jag tar ett exempel; Jag skrev ett inlägg om Luciana Diniz som jag såg på TV att hon red utan träns, då får jag kommentaren "************.blogg.se har skrivit om detta", det är alldeles säkert många som skrivit om detta då det är riktigt speciellt att en ryttare rider utan träns, men alla skriver ju inte olika och har samma åsikter?
Om man i varje inlägg ska skriva om något som ingen annan bloggare har skrivit om, då kan man tillslut inte blogga mer för att andra "hinner före". Det är idiotiskt!
Jag tycker man gott och väl kan hitta "inspriration" från andra bloggar, så länge som man skriver om sina egna åsikter och inte kopierar bloggarens text. Det kan vara någon som skriver att hon hatar Rolf-Göran Bengtssons ridstil, medans jag älskar den - det är två olika tyckanden. Alltså inte samma sak.

Jag tycker att ni läsare ska respektera att det kan finnas bloggare som redan skrivit om det man skriver om. Det blir omöjligt att blogga annars. Man ska inte behöva tolkas som en wannabe bara för att jag skriver om t.ex. pessoaskydd precis som någon annan bloggare.

Håller någon med?

Jag är inte perfekt. Min ridning är inte perfekt. Mina kunskaper är inte perfekta.
Ingen är perfekt.


-08. Fotografering, jag sågade ner honom för att han skulle kröka på nacken - vilket jag trodde var rätt.


-07/08. Har inte matchat överhuvudtaget. Och huvudet är uppe bland molnen. Kallade detta för dressyrpass kommer jag ihåg.

Det jag vill säga med detta är att ingen är perfekt. Ingen kan allt.
Jag har inte alltid ridit rätt, reagerat rätt osv.
Jag har dragit ner honom för att han skulle kröka på nacken men inte haft bakbenen under sig, och jag trodde en lång tid att det var rätt. Men sen jag började träna dressyr var vecka så har jag slutat med det och drivit hästen till stöd på bettet - med bakbenen undertrampade.



Den här bilden tyckte jag var jättefin för att han böjde benen så mycket. Jag ser nu, när jag vet bättre, att vi kom fel - han gjorde ett omtramp och kravlade sig över, och jag var inte med i språnget totalt vilket syns om man kollar noga. Men jag trodde det var rätt för att han hade fina framben.


Men denna okunskap/missförstånd har utvecklat sig till rätt ridning. Jag vet vad "gå på tygeln" är och hur man rider hästen dit, och jag vet vad avstånd till hinder är.
Trots att jag vet vad detta innebär så blir det inte alltid rätt. På vissa dressyrpass så rider jag endast på tygeln och har skänkeln hängandes. Och vi kommer inte rätt på alla hinder - verkligen inte.


Alla kan förbättras. Alla kan ändra sig. Alla kan läras sig.

Jag delar med mig av de få kunskaper jag har, i förhoppning av att ni ska slippa de åren jag hade med sågning osv. Jag har mina åsikter, men bara för att jag delar med mig av dom så behöver ni inte ta åt er. Det är mitt sätt att tänka, alla tycker och tänker olika.

Hoppas nu att ni inser att ingen kan allt. Jag delade med mig av hemska bilder, för att ni skulle se mina dåliga ridår, så nu hoppas jag att ni slutar tro att jag kan allt.

Jag skulle vilja ha en häst e. Gribaldi.

En supersnygg hingst som lämnar underbara dressyrhästar - däribland världens bästa dressyrhäst, Totilas.






Jag är nog inte ensam om drömmen om att äga en Gribaldi avkomma ;)

Dålig update igår. Ingen alls rättare sagt. Var hos Pontus och åkte skridskor ;)

21.05 var det sändning från Olympia Horse Show i London - dressyr (för en gångs skull).
Eurosport som sände så var försenat, hur som helst...

Catherine Haddad's kürnummer älskade jag. Musiken, som var från Pink, hörde verkligen ihop med rörelserna osv.

Fixade för första gången ihop ett "Lyx vs. Budget" inlägg.

Första schabraket kommer från Lamicell, kopian kommer från Hööks.
Tränsen kommer från Hööks (som är kopian) och Dyon.
Pannbanden, första är äkta swarovski som sitter tight ihop och har en snygg båge. Strasspannbandet har mellanrum mellan sina strasstenar och är bredare samt har mindre sväng.

Enligt mig är Lyxen mycket snyggare ;) Hööks är bra för oss som inte har flera tusen i plånboken - men gillar inte deras kopiering. Själv har jag äkta swarovkski.

Fler sånna här inlägg?

Tjalol! :D
Första gången Kungen är här på bloggen, men jag är ju elite med flit iaf ;) Har spelat match idag, fick tyvärr sktrykkish :/ Men jag var nära en assist :D Om inte min släkting hade skjutit i stolpen -.- Kom sedan hit till Linn Forsstrumpa och var med ute i stallet och titta på när Hollypolly och Wilma åt (:

Det går ett ryckte om att man måste tävla med säkerhetsstigbyglar nästa år. Vet dock inte om det är endast ett ryckte eller om det är sanning? Vet inte riktigt 100 vad det är för stigbyglar det gäller, men tror "quick out" stigbyglar.

Om detta nu skulle vara sant så är det idiotiskt, alla har inte råd med stigbyglar för flera hundra. Själv behöver jag lättvikts (plast) eller ledade - pga. av mina knän och rygg. Köpte nyligen ett par för 275kr och tycker inte att jag ska behöva köpa ett par andra snart igen.
Hittar just nu ingen info från Svenska ridsportsförbundet. Om det skulle vara sant så borde nyheten komma ut snarast så folk hinner köpa/spara pengar till dessa stigbyglar.



Lättvikt stigbyglar från Hööks. Nyligen inköpta.

Är det bara jag som stör mig på ryttare som tävlar en klass lägre än vanligt "bara för att vinna"?

Har många gånger när jag tävlat sett namn på startlistan som hoppar allt från LA-MSV A (vinst och placeringar). Detta på min nuvarande nivå, LC. Pikar inte någon speciell person utan tog ett exempel som faktiskt är sant.
Denna personen startar då LC på lokal nivå med sin stjärnhäst. Det är två steg ner från sin vanliga klass, och fyra steg ner från högsta klassen personen tävlar. Detta medans vi ryttare som faktiskt är på LC nivå rider den klassen. Vi ryttare som inte kommit lika långt i utvecklingen/inte har tillräckligt bra ponnyer/inte vill hoppa högt ska då alltså tävla mot denna personen som tar dessa hinderhöjder som "lilla hindret" på framhoppningen.

Det jag kan förstå med det här är att personen inte vill att sin häst ska behöva hoppa högt hela tiden/få tävla på lägre nivå då och då för att få en lite lätt/busrunda. Hästen ska inte alltid behöva ha höga krav på sig. Det ryttaren istället kan göra då är att åka till ett ridhus och sätta upp ca. 7 hinder på lite lägre hinderhöjd och hoppa det som en bana. Eller ge sig ut på en Pay&Jump (som faktiskt inte är tävling =man "förstör" inte för de andra som hoppar den klassen i och med att ingen vinner). Eller så kan ryttaren i fråga leta reda på en regional LC/LC+5/LB då det är lite mer konkurrens än att starta lokalt.

Jag tycker det är en självklarhet att tävla på den nivån man faktiskt är på. Jag är/var med Musse på LC nivå, men i slutet av tävlingsterminen hade jag kunnat hoppa LB om magen försvunnit mer ;)
Cherry kommer jag tävla LD med ett flertal gånger innan jag går upp i LC. Detta är för hennes skull då hon ska komma runt banan utan stoigheter, krav osv. och bara förstå att det är kul. Jag vet redan att hon kommer kunna hoppa minst LB - men det är inget jag behöver bevisa ännu. När hon är redo så går jag upp i klasserna.
Jag själv skulle aldrig gå ner i klasser för att vinna. Skulle jag göra det så skulle jag tävla Avd. B.

Låt oss säga att en tjej som tävlar på LC nivå, och som faktiskt är på den nivån, gör en kanonrunda som är felfri och har snabb tid. Efter henne kommer personen in på sin MSV häst och nollar och självklart kan göra ännu snävare svängar. Då vinner denna personen och tjejen som är på LC nivå kommer på andra plats - fast hon mer än väl förtjänar att vinna, vilket hon hade gjort om personen inte startat.
Låt oss som tävlar på rätt nivå ha chanser vi med. Varför ska man annars tävla? Med det menar jag att vi också tävlar för att någon gång då och då bli placerade - men framför allt lära oss och få rutin till att senare tävla högre. Vi måste få en chans att göra bra ifrån oss vi med.

Håll er på de höjder ni är "utbildade till". Gå inte ner i klasserna för att vinna!

Tipsinlägg - Gör hästen tävlingsfin!

Det brukar komma fram folk på tävling som berömmer mig för en blank och välskött häst. Många tror att pälsglans är hemligheten, men det är bara "det lilla extra".

Förberedelser;
1. Är hästen lerig så brukar jag ta piggborsten (om leran är torr) och ta bort det värsta.
2. Tömmer upp ljummet vatten i en hink och häller i schampo. Jag har ett jättebra, kommer dock inte ihåg vad det heter men ska kolla upp det.
3. Blöter hela hästen med vattenslang (ljummet vatten). Ser verkligen till att HELA hästen blir blöt. Sedan tar jag en svamp och doppar ner i hinken med shampo och masserar i hästens päls med cirkelrörelser. Är jag riktigt nogrann så tar jag fingrarna och masserar in med istället. Svansen doppar jag i hinken och tar svampen och "gnuggar" in taglet med.

När hästen har torkat (gå gärna på en promenad ute i solen med hästen) så tar jag in den i stallet och börjar putsa.
Först tar jag lite grövre borstar för att få bort allt stöv och verkligen komma åt i pälsen. I slutet använder jag en mjuk borste som tar bort damm från hästen. Efter det så tar jag en frotéhanduk och drar över hästen. Det gör allt underbart glansigt. Svansen sprayar jag med Foxfire pälsglans. Hemligheten där är att efter man har sprayat så sprider jag ut pälsglanset med händerna så hela svansen går att borsta ut. Försöker hålla mig till att reda ut med fingrarna men när jag har riktigt bråttom använder jag en grövre borste/piggborste. Rekommenderar dock inte piggborsten.
När svansen är utborstad så flätar jag ihop den så att hästen inte ska smutsa ner den under natten. Ska jag knoppa så kan jag ibland förbereda genom att sätta upp manen i tofsar, dock är det slöseri med tid på Musse då han tar ut minst 4/5 på natten ;)

Tävlingsmorgonen.
Börjar även här med rycktning. Efter det så börjar jag fläta manen.


Tofsar. Steg ett.


Steg två. Flätar.

Steg tre. Viker till en knopp.

Ett tips är att blöta manen innan så blir den lättare att pyssla med.

Om hästen har vita tecken i huvudet så förstärker jag det med en vit krita (gjord för djur). Därefter blir det en massa frotéhanduk och på med täcke. Hästen är tävlingsklar ;)


Musse tävlingklar. Wittvång 2009.

Lycka till. Nu vet ni hur man får hästarna att glänsa ;)

Gramantygel.

Detta är en solklar diss från min sida. Enligt mig så gör gramanen endast/90% mest "förstörhästentygel" istället för hjälptygel. Beror såklart på vem som rider.
Graman får hästen att kröka på nacken, men ger den ingen bakbensaktivitet. När hästen då endast kröker på nacken så säger ryttaren "braaaa" och klappar hästen. Detta av okunskap.
Hästen arbetar alltså inte korrekt.

Det enda som är okej för min del med graman, det är om den hänger löst och ryttaren rider med tygel (tolka inte det fel) och inte gramanen. Det kan då hjälpa en häst att komma nedåt lite. Visserligen behöver man då inte ha den om man inte rider på den.


Här är min älskade fru som rider Hannibal med graman. Den hänger så pass löst så den knappt inte/knappt inte ger någon verkan. Korrekt.

Enligt mig så ska man kunna rida sin häst utan någon form av hjälptyglar. Det enda jag har använt, och någonsin kommer använda, är martingal. Har inget annat heller.

Här är jag och min storhäst Mightiness Mist. Andra ridturen sen hon kom hem. Hade då fått råd av min tränare om att rida med snodd. Fick låna hem en och red med den en gång, den satt så löst så den gjorde ingen nytta. Red aldrig med det igen.

Diss på hjälptyglar. Åtminstone till sånna människor som har okunskap, och de som har kunskapen ska inte behöva rida med det.